Nyhet Journalister har blivit bättre på att prata med snarare än om människor i Järvaområdet, men materiella orättvisor har inte tagits i tillräckligt hög beaktning. Det visar en ny studie som granskat rapporteringen av smittspridningen i Järva under förra våren.
Under pandemins inledning riktades stor medial uppmärksamhet på Järvaområdet, som är ett område bestående av flera förorter i Stockholm. Anledningen var den omfattande smittspridningen i området under våren. I media beskrevs bristande språkkunskaper och trångboddhet vara orsaker till smittspridningen. Vilket ledde till ett skuldbeläggande som gav individer ansvar för sin hälsa, samtidigt som man bortsåg från nedmonteringen av samhället och sociala ojämlikheter som potentiella orsaker, visar studien.
Ändå har journalister blivit bättre på att prata med än om de boende i området vilket lett till en mer nyanserad bild. Till exempel togs inte trångboddheten upp i medier förrän invånarna själva fick komma till tals. Det visade sig även att boende inte höll med om att smittspridningen berodde på bristande språkkunskaper.
– Fokuserar vi på en stigmatiserande retorik, som utgår från att invånarna i Järva saknar kunskap, förvärrar vi en redan dålig situation, säger Karina Villacura, doktorand i urbana studier vid Malmö universitet.
Under 2018 utförde hon tillsammans med sin kollega Suruchi Thapar-Björkert, universitetslektor vid Uppsala universitet, fältarbeten där de intervjuade människor i Järva under fyra månaders tid. 2020 följde de upp intervjuerna och analyserade de olika resultaten. De analyserade även artiklar från vårens rapportering av coronaspridningen i Järva från de fyra största dagstidningarna och intervjuade representerar för civilsamhället i Järva som underlag för studien.
– Vi jämförde medias rapportering från 2013, efter upploppen i Husby, med rapporteringen om coronans spridning i Järva. Två olika exempel då strålkastarljuset riktats på Järvaområdet, säger Karina Villacura. Undersökningen visade bland att under upploppen i Husby beskylldes framför allt unga män som ett hot mot det etablerade samhället. Nu var det i stället alla invånare i Järva som gavs uppmärksamhet.
Forskarna kunde se att journalistiken om Järvaområdet utvecklats sedan 2013.
– Rapporteringen från 2020 visade på en ökad strävan att inkludera fler röster. Tidigare fanns en större ovilja att lyfta flera röster vilket ledde till entoniga berättelser. I den tidigare rapporteringen från 2013 undvek man också i högre grad att diskutera olika ojämlika förutsättningar. I den senare rapporteringen togs större hänsyn till materiella förutsättningar vilket gjorde rapporteringen mer nyanserad. Även fast det kunde gjorts ännu mer, säger Karina Villacura.
Karina Villacura säger att det trots förbättringen fortfarande är samma typ av åsidosättande berättelser från området som kvarstår. Karina Villacura säger att media som porträtterar områden som Järva, ofta reproducerar de strukturer som redan är ordnade i samhället och som bygger på en rasifierad debatt.
– Intervjuerna vi gjorde visade på den ökande sociala nedmonteringen som pågått ända sedan 90-talet och framåt. Genom avveckling av välfärd, privatisering och stigmatisering. Till exempel att fritidsgårdar, vårdcentraler och skolor lagts ner. Många människor i området har till exempel inte tillräckliga slutbetyg i nian för att gå vidare till gymnasiet. Nedmonteringen har skett från 90-talet och framåt, men vi märkte även av skillnader från 2018 och 2020, att klassklyftorna är värre. Det är politiska beslut som tagits under lång tid som det går att se utfallet från idag, säger Karina Villacura.
– I stället för att se till att ge människor en bättre materiell standard, används en ökad polisiär närvaro eller övervakning som att använda övervakningskameror för att bemöta sociala problem, säger Karina Villacura.
Pandemin har bidragit till att ge många människor sämre materiell standard. Många har förlorat sina jobb och arbetstillfällen, även i Järva. Dessutom har många boende i Järva samhällsviktiga yrken som inte tillåter hemmajobbande och kanske inte heller gör det möjligt att hålla social distans för att undvika smittspridning.
– Det var intressant att det märktes på socialtjänsten. Under pandemin har det varit många som behövt hjälp i form av försörjningsstöd, på flera platser, men i Järvaområdet speglades inte det behovet i statistiken av sökande av försörjningsstöd. Det beror troligtvis på ett lågt förtroende för myndigheter och att människor inte vill visa att de får ekonomisk hjälp, trots att de hade rätt till det, säger Karina Villacura.
Katarina Villacura säger att det mest intressanta med uppföljningen av intervjuerna de gjorde 2020 var kontinuiteten, att det fortfarande fanns samma problem. Hon berättar att flera som intervjuades under coronapandemins inledning uttryckte en oro för hur pandemin kommer påverka framtiden.
Katarina Villacura säger att rapporteringen om Järvaområdet kan utvecklas på flera sätt.
– Media borde bli ännu bättre på att utmana den stigmatiserande retoriken som finns av Järvaområdet. Även på att ta åt sig av lokalt producerad kunskap och att inkludera ännu flera röster.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
