Marknadsidéer börjar tappa fart

ledare Den märkliga klyftan har funnits kvar mellan alla de borgerliga väljare som inte vill ha vinster i välfärden och deras politiska företrädare, som vägrar att ens tala om saken. Men frågan är om inte någonting hänt den gångna vintern. 

Vem är det som skrivit och undrat varför Region Stockholm låter som ett börsbolag? Eller som offentligt varnat folkvalda för att inte förstå skillnaden mellan offentligt och privat, mellan politisk logik och marknadslogik?
Är det någon marxistisk idéhistoriker som känt sig manad att ställa obekväma frågor? Kan det vara Daniel Suhonen som kommit loss i ännu en debattartikel? Fel, fel, fel.
Det är liberala Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski som i sin krönika förra söndagen markerat mot den sammanblandning som sker av vinstintressen med sjukvårdens uppgift att tjäna samtliga medborgare.

Varför ser det ut att sakta vända? Jag tror att empirin svider.

För ett decennium sedan kunde en liberal knappast uttrycka sig så. När regeringens utredare Ilmar Repaalu en gång i världen föreslog begränsat vinstuttag ur skolan betraktades han närmast som en landsförrädare.
Åren har gått, men den märkliga klyftan har funnits kvar mellan betydande delar av de borgerliga väljarna, som inte vill ha vinster i välfärden, och deras politiska företrädare, som vägrar att ens tala om saken. Men frågan är om inte någonting hänt den gångna vintern.
När moderaterna nyligen bytte fot och ville avskaffa några av de delar av arbetskraftsinvandringen som uppmuntrat till fusk och människohandel, skrev Timbros Caspian Rehbinder i Smedjan ”Nu låter moderaterna som vänsterpartister”. Utan bättre argument än så, tycks lobbyingmaskinen ha gått i baklås.

Visst finns fortfarande borgerliga kommunpolitiker som talar om skoleleverna och de sjuka som ”kunder”.
Men åtskilliga liberala förtroendevalda vill ändå försöka dämpa segregationen genom att förändra skolpengen och kösystemet.
Det finns också ett tydligare motstånd mot de som vill tjäna pengar på  vårdtjänster i appen. Kry är ”en främmande fågel i svensk hälso- och sjukvård”, menar till exempel liberalen John Andersson i Västra Götaland-regionen. Där har han stoppat det orimliga systemet att hans region ska betala andra regioners användning av Kry.
En antydan om att opinionen håller på att svänga är väl också att det gick så snabbt i Region Stockholm att förkasta det betänkliga avtalet att låta 1177 hänvisa patienter till Kry.

Varför ser det ut att sakta vända? Jag tror att empirin svider. De senaste åren har vi haft otaliga misslyckade entreprenader. Men istället för att vitalisera Sverige blev det snarast ett sänke att delar av offentlig sektor skulle bli som en slags affär.
Minns Apotektjänst som tvingade regioner att ställa in operationer därför att de inte förmått leverera engångsutrustning. Eller Tunstall, vars trygghetslarm funnits på många äldreboenden och när det inte fungerat har folk dött.
Och Region Stockholm som inte bröt ett dyrt kontrakt med Olmed om stödstrumpor, trots att det inte var sådana man ville ha.  Skattemiljonerna har bara runnit iväg.
Och vad var det coronakommissionen sa om de många dödsfallen inom äldrevården? Man var ”oförberedd och illa rustad”. Det fanns strukturella brister som var kända före pandemin. Både privata och kommunala enheter har ropat efter mer skyddsutrustning, färre timanställda och bättre tillgång till läkare.
Pandemin har synliggjort bristerna i att driva vård som vore det aktiebolag.

Men kommer det verkligen att vända? Om det är oansvarigt att inte förstå skillnaden mellan politisk logik och marknadslogik, som Peter Wolodarski är inne på, vad drar vi för slutsatser av det?
Då kan vi förstås avstå från bisarra besparingar på utrustning och läkare på kvinnokliniken på Södersjukhuset. Vi kan ändra kötiden för friskolor. Att skärpa reglerna för entreprenader är nödvändigt. Det finns massor att göra.
Men kommer Peter Wolodarski och Dagens Nyheter att ta det avgörande steget – att säga nej till vinster i välfärden?