Kommunikation Daniel Suhonen har rätt i att det saknas kraftfull finansiering för en mer målinriktad batalj mellan höger och vänster. Däremot är han ute och cyklar när han beskyller näringslivet för att delar av vänstern förlorat sig i förvirrad identitetspolitik, skriver Johan Bobert.
”Egentligen hade näringslivets politiska kampanjverksamhet pågått ungefär lika länge som den organiserade arbetarrörelsen funnits”, skriver Daniel Suhonen i Aftonbladet (18/3) en till essä förklädd pitch på pengar till den egna tankesmedjan.
Artikeln tar sin utgångspunkt i Rikard Westerbergs avhandling ”Socialists at the Gate – Swedish Business and the Defense of Free Enterprice 1940-1985”, men Daniel verkar läsa den som F-n läser Bibeln. Utan att värdera kan man säga att det mesta näringslivet och högern gjort varit en reaktion på aktivitet till vänster.
Högerpartiet bildas ur det löst sammanhållna Allmänna valmansförbundet när man förstod att andrakammarparlamentarismen var på ingång. Partier bestod av en bångstyrig skara riksdagsmän ända tills kohandeln mellan socialdemokrater och bondeförbundare introducerade majoritetsparlamentarism där den egna riksdagsgruppen är den valuta som partiledningar förhandlar med. Sedan dess spelar det tyvärr mindre roll vilka som står på partilistorna eller om antalet ledamöter är 349 eller, som under pandemin, bara 55.
Näringslivets opinionsbildning färgas av att företag egentligen gör annat på dagarna än opinionsbildar. Främst konkurrerar de med varandra, vilket ger näringslivets opinionsbildning ett strukturellt handikapp som arbetarrörelsen slipper. Arbetarrörelsen strävar efter solidaritet inom arbetarklassen, inte att driva sina branschkollegor till konkurs.
En faktor som gjorde Socialdemokraterna till regeringsdugliga var den pool av talang de kunde ösa ur
Men Suhonen drar argumenten vidare och antyder att näringslivets opinionsbildning på något sätt rundar den politiska demokratin, att den är ett svar på ”konsekvenserna av den allmänna rösträtten”. Hur det går ihop med den fria opinionsbildningens roll i ett öppet samhälle går inte att förstå.
I Westerbergs avhandling framstår dessutom näringslivets opinionsbildning som ett svar på det arbete som sedan lång tid bedrivits inom arbetarrörelsen, det vill säga en rent defensiv strategi som man helst skulle vilja slippa om inte vänstern var så aktiv och framgångsrik.
Runt arbetarrörelsen fanns en mängd organisationer som efterhand gavs roller i det offentliga med tillhörande försörjning, det som kallas korporativism och som gjorde en karriär inom arbetarrörelsen attraktiv för begåvande människor.
En faktor som gjorde Socialdemokraterna till regeringsdugliga var den pool av talang de kunde ösa ur när man rekryterade till Regeringskansliet och statsförvaltningen i övrigt. Begåvningar till höger hade inte samma möjligheter att försörja sig genom politiska uppdrag och ”hjärnflykten” till näringslivet var ett ständigt problem för de icke-socialistiska partierna. Ett av de bärande motiven till alla de organisationer och grupper som SAF skapade var att fostra, försörja och behålla begåvade ungdomar som lutade åt den borgerliga sidan.
1985 anställdes jag i ett företag som arbetade med mediebevakning och analys åt SAF, Timbro och den uppsjö av organisationer och människor som internt ibland kallades ”Svenska Informationsnätverket”, det som Westerberg i sin avhandling beskriver uppbyggnaden av. 1985 var verksamheten i full swing men det var uppenbart att syftet var defensivt och att man såg LO:s opinionsbildning och påverkansarbete, snarare än Socialdemokraternas regeringspolitik, som den viktigaste motståndaren. ”Nu tar vi över successivt”, skrev LO-tidningens på sin förstasida när Rudolf Meidner 1975 presenterade löntagarfonderna och den rubriken höll i gång pengaflödet från SAF under många år.
Suhonen är lite elak när han efterlyser en vänstervariant av mediehuset Kvartal, när Dagens Arena är precis det.
Suhonen menar att kampen om löntagarfonderna rör själva kärnan i ett demokratiskt samhälle, och där skulle han nog fått medhåll av SAF:s informationsdirektör Sture Eskilsson, som var den som initierade opinionsarbetet. Men inte heller Tage Erlander eller Olof Palme var förtjusta i vänsterexperiment. Det finns inget i deras biografier som antyder att de tyckte kamp för socialisering av det svenska näringslivet innebar annat än problem.
Olof Palme upprepade gång på gång att de befintliga fonderna var ”steget”, det vill säga det kommer ingen fortsättning, och partiet hade stora problem med begreppet ”ekonomisk demokrati”. Om Suhonen vill använda ”vinster i välfärden” som en kampfråga med samma innebörd som löntagarfonderna, lycka till!
Suhonen är lite elak när han efterlyser en vänstervariant av mediehuset Kvartal, när Dagens Arena är precis det. Båda nätmediehusen bedriver kvalitetsjournalistik med texter och poddar, och de båda chefredaktörerna resonerar om journalistikens villkor i podden Den svenska modellen.
Kvartal och Dagens Arena arbetar med nyfiken och saklig journalistik, om än med olika ingångar. Bättre blir det inte. Men Suhonen har rätt när han noterar att det saknas kraftfull finansiering för en mer målinriktad moralisk batalj mellan höger och vänster.
Däremot är han ute och cyklar när han beskyller näringslivet för att delar av vänstern förlorat sig i förvirrad identitetspolitik, det har man lyckats med alldeles på egen hand. Motsvarande självskadebeteende finns långt ut till höger där man kan ägna oändlig möda åt att flumma kring distinktionerna stat, nation och folk, men det går inte att skylla arbetarrörelsen för det.
Näringslivets intressen ligger i debatter kring skatter och reglering, höger och vänster, precis som Suhonen vill ha det. Men idag saknas det förslag som hotar marknadsekonomin och då sinar penningflödet. Skulle Suhonens dröm om stora pengar till stenhård vänsteragitation besannas, då öppnar nog näringslivet plånboken igen. Som Westerberg noterar i sin avhandling; av defensiva och fullt legitima skäl.
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
