Frida Strandberg Landin. t v: SIS ungdomshem Johannisberg. Bilder: Seko och SiS

debatt Ingen inom Statens institutionsstyrelse ska känna sig ensam, varken medarbetare eller klienter. Därför startar Seko SiS nu kampanjen Aldrig Ensam!, skriver Frida Strandberg Landin, ordförande Seko klubb SiS.

Vi Sekomedlemmar som arbetar inom SiS (Statens institutionsstyrelse) är stolta över våra jobb. Vi tycker oss märka att intresset för frågorna som rör SiS ökar, vilket är väldigt angeläget.

Perspektiven som kommer fram står ibland långt ifrån varandra. Ibland är det, med rätta, stort fokus på verksamheten ur ett klientperspektiv och ibland verkar det snarare vara en tävlan om vem som kan skylta med den mest hårdföra politiken mot unga klienter som av en eller annan anledning behöver vistas på institution. 

Idag bedrivs det alldeles för mycket riskfyllt ensamarbete på våra institutioner. Våra medarbetare hamnar ofta i farliga situationer med undermåliga förutsättningar och riskbedömningar. Vi menar att ensamarbete alltid är en onödig risk för vår personal men även för våra klienter och ungdomar.

I en debatt ska det vara högt i tak, men vi anser att om det bara kommer fram populistiska förslag, som det om ungdomsfängelser, som enligt forskning inte fungerar, så kan debattörerna lika gärna vara tysta.

Fokus i SiS verksamhet måste vara vård och behandling. Många vittnar om ”förvaring” snarare än behandling och att det saknas behandlingsmetoder och kunskaps- och utbildningsinsatser.

I kampanjen ”Aldrig ensam” tar vi därför sikte på tre huvudområden:

  • Staten måste ta ett större ekonomiskt ansvar. Verksamheten som SiS bedriver är i behov av långsiktighet. Därför uppstår det en intressekonflikt när placeringar från kommuner med kort eller inget varsel ökar eller minskar. Det ställer orimliga krav på SiS, vilket leder till sämre kontinuitet.  I och med det samhällsviktiga och brottförebyggande uppdrag SiS har ser vi att det behövs bättre balans mellan statlig och kommunal finansiering av SiS.

Först när resurser och en säker bemanning finns på plats kan fokus riktas mot vårt gemensamma arbete att ge de unga den vård de förtjänar.

  • Grundbemanningen måste öka. Låg bemanning är problematiskt ur flera perspektiv. Det riskfyllda ensamarbetet är ett hot mot medarbetarna som också innebär en kvalitetsförsämring av vården. Bemanning eller anställningsformen får inte användas som en ekonomisk regulator.
  • Först när resurser och en säker bemanning finns på plats kan fokus riktas mot vårt gemensamma arbete att ge de unga den vård de förtjänar. Seko vill därför se en tydlig strategi för kompetensutveckling inom myndigheten och en metodutveckling där vi medarbetare på ett mer tydligt sätt involveras. Vi kan till exempel inte implementera metoder där det inte finns förutsättningar att arbeta med dem på det sätt som är avsett.  

Utifrån punkterna ovan är vi inom Seko klubb SiS alltid intresserade av att prata med beslutsfattare och profession om hur vi tillsammans utvecklar SiS. Det övergripande målet måste vara att vi måste bli bättre på att lyckas med vårt uppdrag, både för personalen och klienternas skull. 

Detta är starten på ett långsiktigt arbete från Seko klubb SiS. Förändringar och förbättringar gör vi bäst tillsammans!

 

Frida Strandberg Landin, ordförande Seko klubb SiS