ekonomi Den amerikanska ekonomin betyder mycket för Europas utveckling. En snabb återhämtning har potential att hjälpa även Europa upp ur krisen. Men om återhämtningen kommer ackompanjerad av en betydande inflation kan det skapa nya utmaningar, skriver Peter Gerlach och Ola Pettersson.
Joe Bidens ekonomiska krispaket – American Rescue Plan (ARP) är anspråksfullt, både till namnet och ambitionen. Det har en nettokostnad på drygt 1900 miljarder dollar över 10 år men i huvudsak handlar det om åtgärder för 2021. Totalt motsvarar paketet ca 10 procent av amerikansk BNP vilket i svensk kontext motsvarar drygt 500 miljarder kronor.
Paketet kommer också efter att kongressen redan antagit stora räddningspaket under 2020. Ett på 1 700 miljarder dollar i mars 2020 och ett på 900 miljarder i december samma år. Den sammantagna effekten, viktat för BNP, överstiger vida summan av de svenska räddningspaketen vi sett hittills.
Om man enkelt ska försöka sammanfatta åtgärderna i paketet så utgör olika typer av direktbetalningar till hushållen mer än hälften. I det ingår de uppmärksammade stimulanscheckarna, höjd a-kassa, höjt barnbidrag, avdragsrätt för barnomsorg, stöd för att kunna betala ut hyran och jobbskatteavdrag för låg och medelinkomsttagare.
Resten är främst pengar delstater och kommuner för att täcka ökade kostnader och skattebortfall till följd av pandemin (350 miljarder), resurser till utbildning för att kunna öppna skolor på ett säkert sätt (170 miljarder), resurser för den direkta pandemibekämpningen såsom pengar till vaccinationer, testning och smittspårning (150 miljarder) och stöd till drabbade företag, framförallt småföretag som restauranger och flygbolag och annan kollektivtrafik (100 miljarder).
I mångt och mycket liknar innehållet i paketet de svenska krispaketen även om skalan och balansen mellan olika åtgärder skiljer sig åt. När svenska regeringen presenterat sina krispaket har stöd till företag, åtgärder för att skydda hushållens inkomster, pengar till kommuner och regioner liksom särskilda hälsoinsatser varit dominanta inslag.
De amerikanska skyddsnäten är svaga och arbetsmarknaden mer komplicerad. Anställningstryggheten lägre, fler är egenanställda och fler är beroende av att jobba flera arbeten för att få ihop ekonomin. Detta gör sammantaget att administrationens målsättningar om att skydda hushållens inkomster kräver mer trubbiga instrument jämfört med de lösningar som använts i Sverige och Europa där man lutat sig mer på permitteringssystem och existerande socialförsäkringar. I Sverige har vi också i stort hållit våra skolor öppna vilket gjort den politiska diskussionen om särskilda insatser i utbildningssystemet mindre framträdande.
Paketet är i huvudsak ettårigt. Många länder har kastat tidigare ideologiska principer över ända och vidtagit oväntade åtgärder när pandemin slog till. Därför blir det särskilt intressant att notera vad som blir kvar nästa år. Är detta bara krisinsatser eller början på en mer utvecklad amerikansk välfärdsstat? Tre åtgärder i paketet ligger nära förslag som Biden lyft under sin kampanj: ökad avdragsrätt för barnomsorg, utökat jobbskatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare och utökat barnbidrag. Av dessa är barnbidraget särskilt intressant.
Detta är ett tydligt steg mot en mer nordisk universell välfärdssyn.
Barnbidraget är en utveckling av det tidigare skatteavdrag (skattekredit) föräldrar kunnat göra. Nivån på avdraget höjs till 250 eller 300 dollar per månad och barn (beroende på barnets ålder). Avdraget görs oberoende av hur mycket skatt du betalat in så att även hushåll med låga inkomster kan få ut hela beloppet. Därtill får man ökade möjligheter till månadsvisa utbetalningar istället för att få hela beloppet i en klumpsumma efter deklaration. Sammantaget är det alltså ett riktigt barnbidrag i allt utom namnet.
Även om det finns ett inkomsttak för att hushållen ska få barnbidraget är detta satt så högt att över 90 procent av amerikanska föräldrar förväntas få ut hela beloppet. Detta är ett tydligt steg mot en mer nordisk universell välfärdssyn. Det amerikanska barnbidraget blir med detta dubbelt så högt som det svenska i kronor räknat men då de amerikanska subventionerna till barnomsorg eller tillgång till föräldraförsäkring är så mycket svagare blir jämförelsen något missvisande. Oavsett skulle systemet om det blir permanent innebära en långsiktig och kraftig förbättring av amerikanska föräldrars ekonomiska situation.
Paketets fokus handlar inte så mycket om att långsiktigt förstärka USAs tillväxtutsikter som om att ta sig igenom slutfasen av pandemin. Åtgärderna har inte valts ut efter vilka som väntas ge de största effekterna på tillväxt utan efter vilka individer som nås och fördelningseffekterna är mycket gynnsamma.
Men trots detta bedöms effekterna på ekonomin som mycket positiva. Före paketet prognostiserade kongressens budgetavdelning (CBO) att det skulle dröja till 2025 innan ekonomin kommer tillbaka på samma tillväxtbana som rådde före krisen. Forskare på tankesmedjan Brookings bedömer att paketet kan att “gapet” till potentiell BNP sluts redan inom ett år. Moody’s Analytics tror att sysselsättningen, tack vare stimulansen, kan återhämta sig 2022, två år tidigare än annars.
Samtidigt är effekterna mycket osäkra. Hushållens sparande har stigit under krisen då många hushåll som behållit sina jobb samtidigt fått svårare att konsumera upp sina inkomster på grund av de begränsningar i våra liv som smittspridningen medfört. Hur dessa hushåll kommer använda stimulanscheckar och större barnbidrag är osäkert. Hur mycket kommer sparas och hur mycket kommer konsumeras? Därför är de mer riktade åtgärder som träffar hushåll som sett sina inkomster krympa sannolikt viktigare för återhämtningen.
Paketets största risk har framförallt påtalats av den tidigare finansministern Larry Summers, som har skrivit att krispaketet riskerar ”sätta fart på inflationstrycket på ett sätt vi inte sett på en generation”. Summers bedömer inte att detta argument i sig är nog för att inte vidta åtgärderna, men manar de ansvariga att vara beredda att dra i bromsen ifall det skulle behövas.
Betydelse för Europa
Den amerikanska ekonomin betyder mycket för Europas utveckling. En snabb återhämtning har potential att hjälpa även Europa upp ur krisen. Men om återhämtningen kommer ackompanjerad av en betydande inflation som driver upp räntor och världsmarknadspriser innan återhämtningen verkligen tagit fart i den europeiska ekonomin kan det skapa nya utmaningar. Det är då viktigt att de europeiska centralbankerna skiljer på inflationstrycket som kommer utifrån och de som kommer inifrån och för en penningpolitik förankrad i de inhemska förutsättningarna.
Det är också värt att ställa sig frågan om i vilken utsträckning Europa borde låta sig inspireras av det amerikanska krispaketet i den egna finanspolitiken. Detaljerna i politiken skulle så klart skilja sig åt men möjligheten att inom ett fåtal år växa ikapp, inte bara den del av ekonomin som krympte under krisen utan även den väntade tillväxt som uteblev, är onekligen lockande. Detta lyckades inte Europa med efter finanskrisen som inte bara tillfälligt skadade ekonomin utan permanent gjorde européerna fattigare.
Vissa mer skuldsatta länder kan anses sakna manöverutrymmet men för Sverige skulle 500 miljarder i färska stimulanser knappast hota den finansiella stabiliteten. Men i så fall är nog prioriteringsordningen en annan för Sverige än USA där kontantstöd till hushållen varit det främsta inslaget. Mer prioriterat vore investeringar i det som långsiktigt bygger vårt välstånd (utbildning, infrastruktur, bostäder och grön omställning) och genom att rusta de delar av välfärden som pandemin påvisat har stora brister (vård, omsorg och robusta försäkringssystem). En sådan politik kan göra att vi inte upprepar finanskrisens misstag utan faktiskt återtar de förlorade åren på riktigt samtidigt som vi står starkare inför nästa kris. Build Back Better som Biden skulle ha sagt.
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
