Välfärdsföretag Det är inte ovanligt med bristande tillsyn och kontroll av välfärdsföretag. Detta medför att myndigheterna ofta upptäcker och korrigerar problem när de redan skett, i stället för att arbeta mer förebyggande. Företag inom familjehemsvård är ett exempel.
Konsulentföretag inom familjehemsvård blev en populär verksamhet under flyktingvågen 2015–2016. Det var en lukrativ bransch och många lockades att starta sina egna företag. I början av 2000-talet fanns omkring ett tjugotal konsulentföretag och år 2016 fanns uppskattningsvis 300 verksamheter.
Konsulentföretagens uppgift är att rekrytera och förmedla lämpliga familjehem till barn och ungdomar, samt att erbjuda familjehemmen handledning och stöd. Kommunerna, som sällan hade resurser att hantera alla ensamkommande flyktingbarn mellan åren 2015–2016, valde i stor utsträckning att anlita konsulentföretagen till att föreslå familjehem. Enligt en rapport från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys var det 96 procent av kommunerna 2016 som använde sig av deras tjänster.
På den tiden fanns ingen tillståndsplikt för denna typ av företag och kommunens tillsyn och kontroll av familjehemmen var bristfällig. I rapporten från vård- och omsorgsanalys skriver de:
”Vår kartläggning har också visat att kommunernas kontroll och styrning av familjehemsvården i vissa fall har brustit. Det är angeläget att socialnämnderna fullföljer sitt ansvar för att själva utreda och ingå avtal med familjehemmen även i de fall då konsulentverksamheter anlitas, och att de följer upp vården med utgångspunkt från barnens önskemål och behov.”
David Ryffé, jur. doktor i offentlig rätt vid Göteborgs universitet, konstaterar att det yttersta ansvaret för kontroll ligger hos kommunerna. Men att det inte är orimligt att tro att när de anlitat konsulentföretag så släpper de något på tillsynen, eftersom man litar på att företagen har intresse av att deras familjehem håller kvalitet så att de ska fortsätta vara upphandlade.
”Men det finns en risk där om den kommunala tillsynen blir lidande och/eller barnsekreterarna gör sina uppföljningar av de enskilda ärendena allt för sällan för att kontrollera att vård- och genomförandeplanerna efterlevs”, skriver han i ett mejl till Dagens Arena.
Våren 2017 bestämdes att konsulentföretagen som förmedlar och stöttar familjehem skulle göras tillståndspliktiga. Sedan dess har antalet verksamheter minskat. Något som också har att göra med den minskande efterfrågan på grund av minskad invandring.
– Anledningen till att de här konsulentföretagen blev tillståndspliktiga är för att vi vid tillsyn såg att det inte alltid funkade. Många företag var inte kvalitetsmässigt bra, det var bara en pengako för dem och de raggade släktingar som familjehem. Där hängde det mycket på att socialtjänsten gjorde sitt jobb ordentligt, och det var inte alltid det skedde, säger Joonas Terje, enhetschef för Ivo Syd.
Sedan 2017 har 391 verksamheter beviljats tillstånd av Ivo och 129 ansökningar har fått avslag. Många fick avslag på grund av ekonomisk misskötsamhet. Ett exempel är NiNa Barn och Ungdom AB som fick avslag 2018.
I IVO:s beslut om NiNa Barn och Ungdom bedöms personerna bakom företaget som olämpliga på grund av skatteskulder, förhöjda arbetsgivaravgifter, revisorns anmärkningar om oriktiga uppgifter i årsredovisningen och ägarnas ”oförmåga att följa lagar och regler i deras skötsel av bolagens ekonomi”.
Men trots att NiNa Barn och Ungdom nekades tillstånd 2018 hävde inte Uppsala kommun ramavtalet förrän mars 2020. Avslaget på tillståndsansökan kom i juni 2018, men Uppsalas socialförvaltning fick reda på det först i september samma år när de kontaktade Ivo.
Företaget hade överklagat till förvaltningsrätten och fått tillåtelse att bedriva sin verksamhet till dess att målet avgörs slutligt, så kallat interimistiskt förordnande. Vid tidpunkten då Högsta Förvaltningsdomstolen beslöt att inte pröva överklagan, februari 2020, hade Uppsala kommun en pågående placering via företaget. Detta trots att Ivo bedömt att de inte kan bedriva sin verksamhet “med god kvalitet och säkerhet”.
Det Ivo främst tittar på innan beslut om tillstånd är ekonomisk skötsamhet, kompetens och att personerna bakom företaget inte förekommer i polisens brotts- eller misstankeregister. Innan tillståndsplikten kunde vem som helst starta upp ett sådant företag så länge ägaren anställer rätt personal och en föreståndare som har rätt kompetens.
– Så är det inte längre, även ägaren ska gå igenom en lämplighetsprövning. Vem som helst kan inte äga och få tillstånd för en sådan här verksamhet, säger Joonas Terje.
Men som Dagens Arena tidigare rapporterat så gör Ivo ingen regelbunden tillsyn utan endast vid inkomna tips från socialarbetare eller allmänheten. Det understryks från flera håll att ansvaret för uppföljning och kontroll av familjehemmen och konsulentföretagen ligger hos kommunerna och socialtjänsten som anlitar dessa.
Socialförvaltningen i Stockholm som sköter upphandling av sådana företag har tidigare uppgett för Dagens Arena att de inför varje år bestämmer vilken verksamhet de ska följa upp. Utöver den planerade uppföljningen sker kontroll och tillsyn vid inkomna tips.
David Ryffé anser att dagens tillsynssystem inte fungerar för att upptäcka och förebygga brister bland välfärdsföretag i tid. Detta efter en omfattande förändring i mitten av 2000-talet inom flera myndigheter inriktade mot välfärdsfrågor, där kvalitetsutveckling byttes ut mot tillsyn.
”Problemet med den aktuella formen för tillsyn är att den sker ‘ex post’, dvs efter att beslut fattats eller någonting redan har skett. Tillsynen blir därmed i första hand korrigerande av problem som redan uppstått, även om tanken är att den regelbundna tillsyn som också sker (ska ske) avser förbygga potentiella problem som uppmärksammas”, skriver han.
I rapporten från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys kommer det fram att flera konsulentföretag betalade ut högre ersättning till familjehemmen än Sveriges kommuner och regioners (SKR), rekommendationer. I utredningens tre fallstudiekommuner var dygnskostnaden för konsulentstödd vård omkring dubbelt så hög som kostnaden för den kommunala familjehemsvården.
Att konsulentföretagen ofta betalade ut högre ersättningar än SKR rekommenderar, gjorde höga vinster och uppmärksammades i media för bristande vårdkvalitet fick Skatteverket att utreda 71 konsulentföretag mellan 2017–2018. I 61 procent av företagen hittade myndigheten brister avseende hanteringen av omkostnadsersättningar. Det handlade om saknade underlag och motiveringar till den omkostnadsersättning företagen betalade ut till familjehemmen.
Dessa företag fick höjda arbetsgivaravgifter på totalt 15,4 miljoner kronor och skattetillägg på totalt 2,3 miljoner kronor.
Som Dagens Arena tidigare berättat blev höga ersättningar från konsulentföretag ett sätt för dem att konkurrera med kommunerna om familjehemmen.
– Familjehemmen väljer oftast att hellre vara anslutna till ett konsulentföretag som betalar ut högre ersättning än någon som betalar ut lägre. Samtidigt klarar sig konsulentföretagen undan arbetsgivaravgifter genom att omvandla en del av arvodet till omkostnadsersättning, säger Nina Blomkvist på Skatteverkets skatteavdelning.
Skatteverket godkänner omkostnadsersättningar som en ersättning utan arbetsgivaravgifter så länge den ligger inom ramarna av SKRs rekommendationer av grund- och tilläggsersättning. Kostnader utöver det ska det finnas godtagbara underlag för.
När det kommer till samverkan mellan myndigheterna för att motarbeta oseriösa aktörer och skattefusk konstaterar Nina Blomkvist att det finns vissa svårigheter.
– Beroende på varje enskild myndighets sekretessbestämmelser så kan viss information utbytas mellan myndigheter. För oss på Skatteverket finns en uppgiftsskyldighet att underrätta andra myndigheter när vi misstänker att felaktiga utbetalningar sker från välfärdssystemen . I övrigt är möjligheterna mycket begränsade vad gäller att kunna tipsa andra myndigheter vilket försvårar arbetet med att komma åt de oseriösa aktörerna, säger Nina Blomkvist.
Konsulentföretaget Amplexo AB fick i november 2020 ett beslut från Skatteverket i vilket de får betala skattetillägg och höjda arbetsgivaravgifter på grund av felaktiga redovisningar till Skatteverket för åren 2018 och 2019. Företaget hade under beskattningsåren betalat ut 5,9 miljoner kronor i oredovisad lön, bland annat till ägaren själv. Företaget får i beslutet 278 000 kronor i skattetillägg och höjda arbetsgivaravgifter på drygt 1,8 miljoner kronor.
I beslutet framkommer det bland annat att företaget bokfört kostnader som, enligt Skatteverkets bedömning av kvitton, är av typisk privat karaktär på ett konto avsett för vårdtagarens kostnader. Det gäller bland annat matinköp på Willys, resor, restaurang- och cafébesök, elektronik samt exklusiva kläder. Skatteverket skriver i beslutet att det inte framgår av underlagen till bokföringen hur kostnaderna kommit barnen till del, eller vilka familjehem de avser. Därför är de inte avdragsgilla.
I beslutet framhåller Skatteverket också att företagets revisor avstyrkt företagets balans- och resultaträkning för beskattningsåret 2018.
Amplexo hade också anställda som förekommer i brottsregistret, bland annat två kontaktpersoner som dömdes till fängelse för grovt bokföringsbrott 2017. Trots det behöll de sina anställningar. 2018 nekades företaget tillstånd av IVO att bedriva sin verksamhet. Farsta stadsdelsförvaltning i Stockholm hade avtal med dem till och med 2019.
Ägaren var enligt IVO inte lämplig att bedriva sådan verksamhet på grund av ekonomisk misskötsel. Han hade bland annat haft tidigare företag som gått i konkurs och där förbjuda lån förekommit, och han har personliga skulder hos kronofogden.
Detta har dock inte hindrat ägaren att hamna på ett annat konsulentföretag, som samordnare. Dagens Arena rapporterade tidigare i veckan om hur en 16-årig pojke som placerats på familjehem via företaget LivUng AB efter en polisutredning visade sig bo på en annan adress än den han och familjehemmet var skrivna på. Under tre månader, april-juni 2020, visste varken socialtjänsten, konsulentföretaget, kontaktpersonen eller familjehemmet var han bodde någonstans. På den tiden var ägaren för Amplexo AB placeringssamordnare på LivUng.
Trots att konsulentföretaget misslyckades att hålla koll på 16-åringen, valde Skärholmens stadsdelsförvaltning att anlita dem en gång till för placering av samma person. LivUng AB fakturerade stadsdelsförvaltningen 4 371 212 kronor under 2020.
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys skriver i sin rapport om konsulentföretagen att:
”Verksamheterna anlitas också för olika typer av praktisk avlastning för socialtjänsten och familjehemmet, som att sköta administration, myndighetskontakter och praktiskt vardagsstöd av olika slag. Stödet till familjehemmet består också i princip alltid av tillgänglighet på telefon dygnet runt och veckovisa eller månadsvisa besök i familjehemmet.”
– Viss del av uppföljning kan ske via konsulentföretagen, att man levererar vissa uppgifter. Men det ska också ingå att man själv träffar både familjehemmet och barnet och pratar med dem enskilt. Om man bara förlitar sig på de här verksamheterna är det ingen garanti för att det fungerar bra, säger Jonas Terje.
David Ryffé instämmer med att socialtjänsten bör stå för uppföljningen. Det spelar ingen roll, konstaterar han, om kommunen har avtal direkt med familjehemmet eller om det är ett konsulentstött familjehem som anlitats via företag.
”Oavsett så ska det omhändertagna barnet få en barnsekreterare hos socialtjänsten som ska följa upp att den vård- och genomförandeplan som beslutats också efterlevs”, skriver han.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
