Krönika Trots att arbetsskadorna ökar har antalet skadedrabbade som får ersättning från försäkringen minskat. Men det krävs ingen långbänk för att rätta till detta haveri, skriver Håkan Svärdman.
Varje dag strömmar hundratals arbetsskadeanmälningar in till Arbetsmiljöverket. Bara mellan klockan 9.06 och 9.51 den 29 mars inkom 15 stycken. Ingen trevlig läsning. En förskollärare skadar ansiktet och tänderna när ett skötbord lossnar från väggen. En plåt skär upp svetsarens hand mellan tummen och pekfingret och en truck krossar vänsterfoten på en verkstadsarbetare. Dessa tre människor blev denna morgon en siffra i den svenska arbetsskadestatistiken.
Kurvan över antalet arbetsskadade gick under många år i rätt riktning. Mycket tack vare ökad automatisering inom industrin och ett framgångsrikt systematiskt arbetsmiljöarbete som fack och arbetsgivare har bedrivit. Den positiva trenden bröts emellertid 2009 och sedan dess har antalet arbetsskador ökat påtagligt.
Endast 994 arbetsskadelivräntor beviljades förra året. 2005 var motsvarande antal 7 282.
I Sverige har vi haft en starkt rättslig tradition, allt sedan de medeltida landskapslagarna, att ersätta den av oss som skadas i arbetet. I kung Magnus Erikssons landslag, som blev Sveriges första riksomfattande lagsamling under mitten av 1300-talet, kan man läsa att den som ”hugger någon av tummen på en annan eller foten framom vristen, skall det vara tio marker för lyte och tolv marker till treskifte för såren”.
I dagens arbetsskadeförsäkring är villkoren formulerade med högre, men livlösare abstraktionsnivå: ”Livränta lämnas till en försäkrad som till följd av arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel”. Essensen är dock den samma 700 år senare, det vill säga att den som orsakar en skada på den som utför ett arbete ska ersätta denna skada, det vill säga försätta den skadelidande i samma ekonomiska situation som om skadan aldrig hade skett. Det är vad vi i dag kallar för skadestånd och det är här arbetsskadeförsäkringen skiljer sig ifrån övriga socialförsäkringar. I synnerhet sjukförsäkringen som inte syftar till att ge ett 100 procentigt inkomstskydd utan ett ekonomiskt standardskydd vid medicinskt nedsatt arbetsförmåga, vanligtvis mellan 65 till 80 procent av tidigare inkomst.
Trots att antalet arbetsskadade ökar har antalet skadedrabbade som får ersättning från arbetsskadeförsäkringen minskat. Endast 994 arbetsskadelivräntor beviljades förra året. 2005 var motsvarande antal 7 282. Förklaringen till haveriet är villkorsförändringar i arbetsskadeförsäkringen och införandet av den så kallade rehabiliteringskedjan i sjukförsäkringen, som har inneburit att den tidigare samordningen mellan de två försäkringarna nästintill har upphört.
Fackförbundet Forena, där jag arbetar, visade nyligen hur arbetsskadeförsäkringen snabbt skulle kunna återupprättas ifall Försäkringskassan fick i uppdrag att införa en fast tidpunkt för prövning av arbetsskador samt bifoga socialförsäkringsbalken en mening på tolv ord. För att detta ska bli verklighet krävs helt enkelt inga politiska långbänkar eller omfattande statliga utredningar. Sätt upp frågan på regeringens dagordning nu på torsdag och ta beslutet. Ge de arbetsskadade den upprättelse som anständigheten kräver.
Håkan Svärdman är samhällspolitisk chef på försäkringsfacket Forena
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
