Sverige sviker de statslösa

krönika Regeringen presenterade nyligen ett nytt förslag till lag om medborgarskap. Det kommer drabba alla de statslösa som redan finns här allra hårdast, skriver Jehna Al-Moushahidi.

Enligt UNHCR finns det cirka 30 000 personer som är statslösa i Sverige. Att vara statslös innebär att man inte har någon nationalitet eller medborgarskap och det finns därmed inget land som har juridiskt ansvar för en. Statslös blir man om man tillhör en folkgrupp som diskriminerats eller om man bott i ett land där gränserna ändrats, exempelvis Palestina. I Sverige innebär det att man inte kan öppna ett bankkonto, resa, använda Bank-ID eller ens hämta ut ett paket på Coop – saker som svenska medborgare tar för givet dagligen.

Samtidigt presenterar Sveriges regering ett nytt förslag om hur medborgarskapslagen ska utformas. Det nya förslaget innehåller bland annat krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap. Syftet är att ”integrera” fler människor, samtidigt som man stramar åt antalet personer som får svenskt medborgarskap. Rätt motsägande, tycker en del. Kanske inte ett problem, tycker andra, då fler EU-länder redan har liknande system. Men genom mitt engagemang inom statslöshetsfrågor så träffar jag de som det nya förslaget drabbar allra mest.

Språkkraven och kraven om samhällskunskap kommer drabba statslösa allra hårdast då det nu blir svårare för dem att få medborgarskap – något de har rätt till under de mänskliga rättigheterna. I nya förslaget framkommer det att kraven dock inte kommer gälla för statslösa personer som är under 21 år och födda i Sverige – något som hade varit helt befängt då man enligt FN:s konvention om statslöshet menar att barn ska få automatiskt medborgarskap. Men föräldrar till dessa personer kommer fortfarande lämnas utanför systemet som statslösa.

Många befinner sig i en limbo-situation där de inte får stanna, men inte heller kan bli utvisade i och med att inget land tar emot dem.

När det kommer till att sjunka lika lågt som övriga länder i Europa kring migrationspolitik så har svenska regeringen varit snabb de senaste åren. Men när det gäller att anamma politik från exempelvis Storbritannien som gör en faktisk skillnad – såsom att statslösa ses som en grund för att uppnå permanent uppehållstillstånd och i vissa fall flyktingstatus så är debatten i Sverige obefintlig. Statslösa ses ofta som vanliga asylsökande, där deras avsaknad av nationalitet sällan tas i särskild beaktning.

Statslösa är därmed en grupp som jämt och ständigt faller mellan stolarna. Många befinner sig dessutom i en limbo-situation där de inte får stanna i Sverige, men inte heller kan bli utvisade i och med att inget land är villigt att ta emot dem. Flera år kan gå medan de sitter hemma och väntar på att få ett besked vilket innebär att de inte kan planera för sina liv. Det är en situation som är ohållbar, kostsam och kortsiktig. Många statslösa har också en hotbild mot sig om de skulle utvisas, just på grund av sin statslösa status – något som inte alltid undersöks i asylprocessen.

Det är dags att Sverige börjar inkludera konsekvensanalyser för statslösa i sina förslag. Migrationspolitiken som just nu förs med hjälp av januariavtalet saknar helt logik och kommer inte åt problemet med statslöshet.

Jehna Al-Moushahidi är statsvetare och praktiserar som opinionsskribent hos Dagens Arena. Hon är även drivande i Swedish Organization Against Statelessness.