Modet som åstadkom mirakel

ledare Nemam Ghafouris bortgång beskrivs som en humanitär katastrof. Framtiden är nu mycket oviss för de yazidiska mammorna och deras barn.

Jag måste erkänna att jag visste mycket lite om Nemam Ghafouri innan jag läste om henne med anledning av hennes bortgång. Något i mig nästan skäms för det, då ju mer jag läser inser att det är en människa hela världen borde få lära känna.

Ja, man ska vara försiktig med begreppet hjälte. Det är ett uttjatat begrepp och vad är egentligen en hjälte? Med det sagt: Nemam Ghafouri var en hjälte. Ni kommer snart förstå varför.

1968 föddes Ghafouri i Kurdistan och vid 20 års ålder flydde hon Saddam Husseins bomber till Sverige där hon utbildade sig till läkare i Umeå.  Ghafouri gjorde många resor till Kurdistan, till en början för att göra en unik och omfattande kartläggning av hälsoläge beträffande hjärt-kärlsjukdom bland befolkningen. När sedan kriget och IS offensiv började härja kunde hon inte längre fullfölja sitt arbete. Istället kom hon i engagera sig för att hjälpa IS offer, en kamp hon vigde hela sitt liv till.

Ghafouri var mammornas och barnens trygghet.

FN har klassificerat IS brutaliteter mot yazidier som folkmord. IS har försökt utrota yazidierna genom mord, sexslaveri, slaveri och tortyr. De rövade bort barn från sina familjer och tvingade dem att leva med IS-krigare. För snart två år sedan befriades hundratals yazidiska sexslavar i samband med att IS sista fäste föll i Syrien.  Många av dem hade fött barn under fångenskapen, som alltså var resultat av våldtäkt. Mammorna tvingades lämna ifrån sig sina barn när de befriades, på grund av att barnen bland yazidier betraktas som avkommor till mördare.

De oskyldiga barnen var inte välkomna och mammorna har sedan dess kämpats och slagits för att få återförenas med sina barn.“Separationen från barnen är värre än våldtäkt, tortyr och slaveri”, säger de yazidiska mammorna.

Orden skär rakt in i mitt mammahjärtat. Jag klarar inte ens av att närma mig i tanken vad dessa kvinnor och barn har utsatts för.

Ghafouri och den amerikanske tidigare diplomaten Peter Galbraith lirkade med kurdiska myndigheter i Syrien och Irak i ett års tid för att möjliggöra återförening mellan mammorna och deras barn. Tidigare i våras lyckades dessa två med det alla trodde var omöjligt. De yazidiska mammorna har fått återförenas med sina barn i en mycket känslig och hemlig överlämning.

”Jag är så glad, jag trodde inte att jag skulle få se mitt barn igen”, säger ett par av mammorna. Återföreningen beskrivs vara lycklig och chockartad. Många av de unga kvinnorna brast ut i hejdlös gråt när de fick se sina älskade barn. Barnen i sin tur kände inte igen sina mammor, men de kände igen Ghafouri eftersom hon regelbundet besökt barnen.

Kvinnorna och barnen lever nu under hot. För att mammorna skulle kunna återförenas med sina barn var de tvungna att klippa banden med sina familjer, vänner och hembyar. Hela det yazidiska samhället är emot dem. På sociala medier florerar bilder på spädbarn insvepta i IS-flaggan med frågor om hur någon kan vilja ha tillbaka dessa mördarbarn. Barnen hotas med att mördas om kvinnorna återvänder tillsammans med dem. Det är helt outhärdligt att läsa om.

Det var förmodligen i samband med återföreningen som Ghafouri smittades med corona. Hon blev snabbt svårt sjuk och färdades med akutflyg till Sverige, där hon senare avled. Hon formulerade en text innan hon dog, eftersom hon visste att hon inte skulle överleva, där hon skrev att allt var värt det när mammorna och barnen återförenades leendes mot varandra.

Hennes bortgång beskrivs som en humanitär katastrof. Ghafouri var mammornas och barnens trygghet. Det var hon som möjliggjorde återföreningen och det var hon som stred för denna grupp kvinnor och barn när många andra svek. Nu är hon borta. Framtiden är mycket oviss för de yazidiska mammorna och deras barn som lever stora trauman och är hotade till livet. Ghafouri var deras hjälte. En hjälte som bar en röd sjal och visade på ett mod som åstadkom mirakel.