söndagskrönikan Fler och fler fackförbund går ihop – ofta under stor vånda och ibland uppslitande diskussioner. Mindre uppmärksammat är att sammanslagningarna också påverkar maktbalansen inom de fackliga centralorganisationerna. Och nu kan ännu större förändringar vänta, skriver Anna Danielsson Öberg.
För länge sedan var fackförbunden väldigt många. Men successivt har många av dem gått ihop i olika konstellationer. Och det är en utveckling som fortsätter. Under de senaste 10 – 15 åren har utvecklingen mot färre förbund varit extremt tydlig. Två av landets mäktigaste fackförbund, IF Metall och Unionen är resultatet av sammanslagningar. År 2006 blev Industrifacket och Metall inom LO ett förbund.
Två år senare tog industritjänstemännen i Sif och handelstjänstemännen i HTF inom TCO samma steg och slogs samman och blev Unionen. I LO är IF Metall idag näst störst förbund med 242 000 yrkesaktiva medlemmar*). Unionen är sedan flera år Sveriges största fackförbund och dominerar inom TCO med sina 597 000 yrkesaktiva medlemmar. Och de här förbundens roller som företrädare för industrin och industriavtalet blir allt tydligare – medan deras respektive centralorganisationers roller minskar.
Också inom Saco har sammanslagningar skett. Den mer omfattande skedde mellan Jusek och Civilekonomerna som gick samman förra året och bildade det nya förbundet Akavia. Förbundet har runt 99 800 yrkesaktiva medlemmar och är därmed Sacos näst största förbund. Att förbundet understryker sin styrka och utlovar att bli en stark röst i samhällsdebatten visar på ambitioner att konkurrera om utrymmet med andra förbund och centralorganisationer.
Till mångas förvåning lanserade hon tanken att ett storfack borde bildas där arbetare och tjänstemän ingår.
Nästa större giftermål som kan bli av i den fackliga världen handlar om Sveriges båda lärarförbund. Och då blir det ett äktenskap utanför organisationsfamiljen – något som är mycket ovanligt. Lärarförbundet med sina runt 164 000 aktiva medlemmar ingår i TCO och det mindre, Lärarnas Riksförbund med sina runt 65 000 medlemmar ingår i Saco. Fördelarna med sammanslagningen är att ge lärarna en tydlig och ännu starkare röst, enligt förespråkarna.
Den process som pågår handlar inte bara om att bli överens om hur sammanslagningen ska gå till utan också om var ett nytt, gemensamt förbund ska landa. Att ambitionen finns att åstadkomma någon form av förändring visade Lärarförbundet när förbundet ansökte om att gå ur TCO. Om det blir verklighet tappar tjänstemännens centralorganisation sitt näst största förbund och omfattande medlemsintäkter. Förbunden som då blir kvar tvingas till vägval. Ska avgiften höjas eller verksamheten minska?
Många förutsätter att en ny lärarorganisation vill ingå i Saco. Det är vad som föreslås av en utredning som genomförts inom Lärarnas Riksförbund. Ett nytt, stort förbund med lärare innebär finansiellt tillskott till Saco – men också ett förbund som blir betydligt större än något befintligt. En alternativ lösning skulle kunna vara att lärarna ställer sig utanför centralorganisationerna och startar eget. Det innebär i så fall att både TCO och Saco blir av med två viktiga medlemsförbund och miljoner i medlemsavgifter.
Inom LO har omfattande sammanslagningar inte varit så vanliga under senare tid. En diskussion mellan Seko och Fastighets lades efter flera års utredande på is förra året. Men balansen inom centralorganisationen kan som bekant påverkas på andra sätt än genom sammanslagningar. När LO:s största förbund, Kommunal och det näst största förbundet, IF Metall, bestämde sig för att acceptera las-uppgörelsen som arbetsgivarna och tjänstemännen förhandlat fram blev det uppenbart att de stora förbunden gjorde som de ville och struntade i vad de mindre tyckte.
Att IF Metalls nuvarande ledning har en ganska osentimental inställning till LO blev tydligt i samband med att den nuvarande ordföranden Marie Nilsson tillträdde. Till mångas mycket stora förvåning lanserade hon tanken att ett storfack borde bildas där arbetare och tjänstemän ingår. Ett annat tecken på de stora förbundens inställning till LO är det Kommunals ordförande, Tobias Baudin, säger i en intervju med tidningen Arbetet, där han uttrycker tvivel om LO:s förhandlande roll.
När det gäller lärarna återstår sannolikt mycket arbete innan processen är framme vid konkreta beslut. Hur det går återstår att se. Den mest spännande frågan handlar dock inte om fackliga sammanslagningar – utan vad som väntar centralorganisationerna.
Anna Danielsson Öberg är författare och frilansjournalist med lång erfarenhet av arbetsmarknadsbevakning
*) Medlemssiffrorna över yrkesaktiva medlemmar är hämtade från Medlingsinstitutet och är från 31 december 2020.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
