Folkrätt De få domar som har avkunnats för krigsförbrytelser i Syrien är viktiga signaler för framtiden. Historien visar att jakten på förbrytare kan pågå mycket länge, skriver Benedicte Berner.
Den 24 februari, tio år efter att inbördeskriget i Syrien tog sin början, dömdes Eyad Al-Gharib för ”medverkan i brott mot mänskligheten”, mord och tortyr av Högsta regionala domstolen i den tyska delstaten Rheinland-Pfalz. Han hade tjänstgjort i ”underrättelsetjänsten” vid interneringscentret Al-Khatib i Damaskus.
Domen, fyra år och sex månaders fängelse i Tyskland dit han sökte sin tillflykt 2018, är den första som riktar sig mot en medlem av den syriska regimen. En andra rättegång fortsätter nu i Koblenz, denna gång mot Anwar Raslan, Eyad Al-Gharibs tidigare chef. Anwar Raslan flydde till Tyskland 2014 där han igenkändes av ett av sina offer i ett mottagningscenter för flyktingar. Andra liknande rättegångar förbereds i Frankrike, Nederländerna och Sverige.
Syriska brottsoffer har tillsammans med den svenska människorättsorganisationen, Civil Rights Defenders (CRD) nyligen gjort en polisanmälan om krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten mot flera representanter för Assadregimen.
Anmälan omfattar vittnesmål från personer som utsattes för och överlevde giftgasattackerna i Khan Sheykhoun 2017 and al-Ghouta 2013, attacker där hundratals personer dödades och många fler skadades allvarligt, däribland många barn. Detta utgör en uppföljning av en liknande polisanmälan som gjordes i februari 2019 då nio syriska flyktingar i samarbete med CRD, European Center for Constitutional and Human Rights (ECCHR) och flera syriska MR-organisationer, gjorde en anmälan till den svenska polisen riktad mot 25 högre tjänstemän i den syriska säkerhetsapparaten för brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och andra allvarliga brott.
På vilka rättsliga grunder kan dessa rättegångar äga rum i Europa? Att öppna en process i Syrien är uppenbart omöjligt och inga internationella institutioner kan idag bistå. Planen på en särskild internationell domstol för Syrien har ännu inte kunnat genomföras. Ryssland lägger systematiskt veto i FN: s säkerhetsråd när förslag ställs om att hänskjuta sådana frågor till Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Då återstår nationell rättvisa och principen om universell jurisdiktion som ett antal europeiska stater har antagit. Denna princip gör det möjligt för en stat att döma för vissa särskilt allvarliga brott oavsett var de är begångna eller vilken nationalitet som gärningsmannen eller målsäganden har.Det gäller här brott mot mänskligheten vilket innefattar gärningar som till exempel mord, våldtäkt, tortyr och tvångsarbete om de utgör eller ingår som led i ett omfattande eller systematiskt angrepp riktat mot en grupp civila.
Det väsentliga för att dessa processer ska ha framgång är bevisföringen mot den anklagade. I Syrien skärptes alltsedan 2011 regimens förtryck. Strävandena efter politiska förändringar kvästes med oerhörd brutalitet. Många syriska aktivister började dokumentera dessa övergrepp och samlade bevis för brott begångna i Syrien, först av regimen och sedan av Islamiska staten (IS) samt andra oppositionella grupperingar.
Ett stort nätverk av syriska och västerländska aktivister och jurister, experter i internationell rätt organiserades. Kommissionen för internationell rättvisa och ansvarighet (CIJA) som grundades 2011 är ett exempel. Enligt organisationen finns det idag i Europa minst tio syriska ledande officerare som misstänks för brott mot mänskligheten. Att spåra dem är dock svårt, den syriska regimen är fortfarande vid makten och söker undanhålla alla bevis.
Sedan 2012 har CIJA ändå lyckats föra ut tusentals dokument från Syrien med hjälp av aktivister. Under krigets första år, särskilt fram till dess det ryska militära ingreppet 2015 återförde maktbalansen till regimens fördel och gjorde det möjligt för denna att återta större delen av landet, var varje regeringsbyggnad, varje militärförläggning som förlorats eller övergetts föremål för noggranna undersökningar. Tack vare texter, bilder och ljudarkiv producerade av tusentals syrier har CIJA sedan sökt rekonstruera länkarna i kedjan som förbinder civila dödsfall till order utfärdade på hög nivå och har kunnat utforma anklagelser mot tjugofyra personligheter inom den syriska regimen.
Andra icke-statliga organisationer, såsom Syrian Archive, specialiserat på analys och autentisering av de otaliga videoupptagningar som publicerats online från Syrien eller Syrian Center for Media and Freedom of Expression (SCM), är också samarbetscentra mellan utredare och advokater. SCM grundades i Damaskus i början av 2000-talet av advokat Mazen Darwish innan det stängdes några år senare. Grundaren fängslades i tre år och torterades men återupptog uppdraget vid SCM efter att ha tagit sin tillflykt till Tyskland.
Ett annat viktigt bevis är en rapport från “Caesar”, pseudonym för en militärfotograf som hade till uppgift att ta bilder av lik i tortyrcentra. Han lyckades lämna Syrien 2013 med över 4500 bilder som visar brott begångna av regimen.
Slutligen utgör offrens egna vittnesmål värdefulla bevis. De är de första som identifierar sina torterare och de enda som kan vittna om våldet.
All denna dokumentation har centraliserats i Genève av den opartiska, internationella och oberoende institutionen, IIIM, grundad i december 2016, som omfördelar denna till de jurisdiktioner som efterfrågar – liksom Tyskland gjort i Raslan-fallet.
Uppslutningen kring principen om universell jurisdiktion är ett bevis på att Europa förblir starkt i sina demokratiska värderingar
Förvisso har mekanismen för universell jurisdiktion sina brister: de högsta tjänstemännen söker fly från denna rättvisa som äger rum långt från Syrien och procedurerna är långa. Men den skapar en murbräcka mot straffrihet i det syriska kriget. De pågående utredningarna och de få domar som redan har avkunnats är viktiga signaler för framtiden, också därför att dessa brott inte har preskriptionstid. Historien visar att jakten på krigsförbrytare kan vara mycket länge.
Idén om en särskild internationell domstol för MR-brott begångna i Syrien är därtill ännu inte död. 2018 fick Frankrike, Storbritannien och USA, trots motstånd från Ryssland, Iran och Syrien, igenom ett förslag att Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) får identifiera förövarna av kemiska vapenattacker.
Under veckan möts återigen de 193 medlemstaterna i OPCW, och Syrien är en av dem. En viktig fråga som kommer att diskuteras är just vilka konsekvenser Syriens produktion och bruk av kemiska vapen ska få för regimen. Medan en stat i konventionen inte kan fråntas sitt medlemskap i OPCW, så kan åtgärder vidtas för att begränsa eller frånta en medlemsstats rättigheter, utfärda rekommendationer om straffåtgärder i enlighet med folkrätten och föra frågan vidare till FN:s generalförsamling och säkerhetsråd.
Flera organisationer, inklusive CRD, har verkat för att stater ska föreslå förnyade åtgärder mot straffrihet i Syrien efter ett eventuellt beslut om suspension av Syriens rättigheter i OPCW, till exempel etablerandet av en särskild tribunal för brott begångna i Syrien. De processer som nu pågår vid flera europeiska domstolar, särskilt i Tyskland och Frankrike, för “brott mot mänskligheten” och “krigsförbrytelser” som tillskrivs regimen, kan ge stöd åt detta initiativ.
Uppslutningen av europeiska domstolar kring principen om universell jurisdiktion är ett bevis på att Europa förblir starkt i sina demokratiska värderingar trots de motsatta strömningar som gjort sig gällande. Dessa försök att skipa rättvisa är väsentliga eftersom de inte bara berör det förflutna, men har bäring också för framtiden.
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
