Pär Salander

debatt KD vill solidarisera sig med svaga och förtryckta och skapa ett mer effektivt FN. Hur kan de samtidigt stödja Israel och verka för att dra in biståndet till FN:s hjälporganisation för fem miljoner palestinaflyktingar? skriver Pär Salander, professor emeritus.

Kristdemokraterna talar gärna om sin värdegrund. I partiprogrammet står att varje människa ”har samma absoluta och okränkbara värde”, att KD ”vill solidarisera oss med de svaga och förtryckta” och stå upp för ”mänskliga rättigheter”. Man beklagar att FN är ”handlingsförlamat på grund av vetorätten i Säkerhetsrådet” och uttrycker behov av ”ett mer effektivt FN som kan agera resolut”.

Hur korresponderar då dessa ord med KD:s position i Israel–Palestinakonflikten?

Säkerhetsrådet har tagit mer än 30(!) resolutioner som fördömer Israels agerande, men som Israel helt ignorerat. Resolution 2334 från 2016 sammanfattar det mesta från dessa resolutioner. Säkerhetsrådet fördömer här ”alla åtgärder som syftar till att ändra den demografiska fördelningen, karaktären och statusen på det Palestinska Landområdet som ockuperats sedan 1967, inklusive Östra Jerusalem, inklusive, inter alia, konstruktionen och expansionen av bosättningar, inflyttandet av israeliska bosättare, konfiskering av land, förstörandet av hem och fördrivning av civila palestinier, i brott mot internationell lag och relevanta resolutioner.”

Resolutionen beskriver vad som rimligtvis kan benämnas som nybyggarkolonialism. Israels landsfader, David Ben Gurion, skrev i oktober 1937: “Vi måste fördriva araberna och ta deras plats.” Israel är på god väg. ICC i Haag reser nu frågan om Israels agerande, då det finns ”rimliga skäl att tro att man begått, eller begår, krigsbrott på Västbanken, i Östra Jerusalem och på Gaza-remsan”.

I konsekvens med partiprogrammets solidaritet med ”de förtryckta” så förväntar sig läsaren rimligtvis att KD försvarar palestinierna och föreslår påtryckningar på Israel så att resolutionerna efterlevs och FN därmed blir ”mer effektivt”. Icke det.

KD ger Israel fria händer. KD deltar på så sätt aktivt i undermineringen av internationell lag och FN-systemet.

KD uttrycker däremot att Sverige, som USA, bör dra in biståndet till FN:s hjälporganisation för fem miljoner palestinaflyktingar. Som motiv anges bland annat att organisationen inte lyckats lösa ”flyktingarnas problem” då man inrättat ”permanenta flyktingläger”. Man kan kritisera FN för mycket, men att ge FN skulden just för detta är stötande. Flyktingsituationen permanentas därför att Israel förvägrar palestinierna den rätt att återvända som upprepade FN-resolutioner gett dem. Däremot ges varje person som kan visa sin judiska tillhörighet rätten till medborgarskap i Israel, även den som aldrig satt sin fot i landet.

Här görs skillnad på människa och människa. Hur detta går ihop med värdegrundens ord att varje människa ”har samma absoluta och okränkbara värde” är en gåta. Vidare vill KD att Sverige, återigen som USA, skall flytta ambassaden till Jerusalem i strid med Säkerhetsrådets resolutioner och EU:s hållning i frågan.

Summa summarum: KD:s ord om solidaritet med de svaga, att stå upp för mänskliga rättigheter och verka för ett starkt FN-system har ingen trovärdighet. När KD återkommande frikänner den israeliska staten och lägger skulden i konflikten på stenkastande palestinska ungdomar och Hamas så lägger han, i analogi med misshandelsrelationer, skulden på den misshandlade. Det är en rättsvidrig logik.

Israel vaccinerar nu framgångsrikt sin egen befolkning mot covid. Däremot tar man inte samma ansvar för att vaccinera palestinier på occuperade områden. Även detta är ett brott mot internationell rätt – ockupationsmakten har ansvar för de ockuperades hälsa. Den erkända människorättsorganisationen B’Tselem i Israel betraktar nu Israel som en apartheidstat. Men det bekymrar nog inte heller KD.

KD ger Israel fria händer. KD deltar på så sätt aktivt i undermineringen av internationell lag och FN-systemet. Den vackra värdegrunden saknar all trovärdighet.

 

Pär Salander, professor emeritus, Umeå