Striden om Granholmstoppen

Reportage En ny begravningsplats ska anläggas i en folkkär park vid Järva i Stockholm. Detta har välkomnats av vissa och fått andra att rasa. Flera som protesterar är oroliga över miljöpåverkan och att projektet kommer att skena i kostnader.

När man först kommer fram till Järvafältet från Tensta centrum möts man av flera björkar bakom ett stängsel. Träden följer en liten bit på vägen mot parken Granholmstoppen, som är en del av Järva friområde, men ganska snart träder ett kargt bygglandskap fram bakom inhägnaden. Grävskopor och traktorer med flak kör omkring och här och var står högar med timmerstockar. På skyltar som dyker upp längs vägen står det att här byggs Järva begravningsplats.

Den nya begravningsplatsen har mött stora protester och intressena för marken är många. Det är stor brist på kistgravplatser i Stockholm, något som i hög grad påverkar muslimer och ortodoxt kristna som har som tradition att begravas i kistor. Meningen är att gravplatsen ska vara för alla människor, oavsett religionstillhörighet. Samtidigt är just Granholmstoppen ett mycket populärt rekreations- och fritidsområde för de närboende. Parken är utsedd till ”Årets park 2017” och ”Världens bästa discgolfbana 2020” i en global omröstning. 

Dagens Arena träffar Järvabon Annika Ilic vid discgolfshoppen nedanför Granholmstoppen. Hon är talesperson för nätverket ”Låt Parken Leva” som aktivt driver kampanj mot begravningsplatsen. Hon berättar att hon har bott i Thailand i nio år och kom hem i februari förra året. Det var först då hon fick höra om begravningsplatsen. Trots att projektet var igång sedan 2008.

– Vi har följt media och vad som händer i Stockholm, men inte hört ett ord om detta. Så kommer vi tillbaka i februari förra året och jag är helt lyrisk över att få gå i mina gamla områden igen. Så går jag hit och tänker att det blivit så fint och pratar med en som står i kassan i shoppen som frågar om jag känner till att det ska byggas en begravningsplats här.

För Annika Ilic var det ett hårt besked. Granholmstoppen och området kring har ett stort värde för henne och hennes familj. Här har hon gått på utflykt med barnen, promenerat med hundar och ridit häst.

– Vi har bott i Järva sedan 1979. Vi bodde först på Kungsholmen men det var ingen bra miljö, tyckte vi. Så vi flyttade till en lägenhet i Husby och där är mina barn uppvuxna. Vi har gjort alla våra fritidsaktiviteter här och med omnejd, berättar Annika Ilic.

Järva DiscGolfPark etablerades på mitten av 90–talet av privatpersonen Mats Löf, som fick tillåtelse av Stockholms stad att ha sin verksamhet i parken i utbyte mot att han förvaltar området. Sedan dess har både parken och sporten blomstrat och i dag kommer folk från hela världen hit för att tävla. 

– Allt det här har Mats Löf skapat från sin egen plånbok. Nu river man bara ned det, utan att blinka. Jag vill inte gå här längre. Om jag går här blir jag bara ledsen och förbannad, säger Annika Ilic.

Hon är personligen inte intresserad av discgolf. För henne och många andra handlar projektet om ett mycket större problem än discgolfens framtid: miljön. 

– Vem ska begravas här, på en soptipp? Har staden talat om sanningen för de som blev glada över begravningsplatsen, att detta är en deponi? Projektet riskerar att otaliga miljögifter läcker ut i naturen och skadar miljön för natur, människor och djur.

Under marken döljs mängder av bygg- och rivningsavfall från 60- och 70–talet. Den större delen av Granholmstoppen är alltså en deponi och i undersökningar har flera föroreningar påträffats. Bland annat olja, zink, bly, arsenik, förbränningsprodukter och organiska föroreningar.

”Föroreningstillståndet i fyllningen bedöms vara måttligt allvarligt till allvarligt och föroreningsmängderna sammantaget mycket stora, vilket dock varit förväntat”, skriver de kontrakterade projektledarna Hifab AB i sin miljökontrollplan från 2020.

Detaljplanen för den nya begravningsplatsen är utarbetad utifrån vinnarbidraget ”Öarna” i arkitekttävlingen 2009. Redan i tävlingsprogrammet konstateras det att: “Granholmstoppen som består av tipp- och utfyllnadsmassor har relativt dåliga förutsättningar för att användas för kistgravar eftersom grävning här innebär antingen sållning av jordmassorna och/eller påfyllnader för att klara en godtagbar jordkvalitet för återfyllning vid kistgravsättning.”

Dagens Arena frågar kyrkogårdsförvaltningens direktör Svante Borg varför de valt en plats som har relativt dåliga förutsättningar att uppfylla syftet.

– Vill man vara ute i Järva och vända sig till stockholmarna som bor här ute är det viktigt att man tar en plats som inte långsiktigt konkurrerar med kulturreservatets kärnvärden, det vill säga odlingsmarken. Därför vill kan och får vi inte vara norr om Granholmstoppen ute på kulturmarken där ute, den är kulturminnesvårdad. Ska man göra etableringar ska man vara i utkanten på det här stora reservatet och då hamnar man här, svarar Svante Borg.

Han förklarar också att jorden ska bytas ut och att detta är något man gör på flera ställen där man anlägger gravplatser. Det har inte någonting med de förorenade massorna att göra, säger han. De gör dessutom provtagningar hela tiden där de gräver för att ta reda på hur förorenat de är och hur de måste hantera massorna de schaktar bort.

Men ni valde främst platsen för att den är fin?

– Ja absolut. Folk frågar mig varför har ni valt den här platsen som är så fin och då brukar jag säga att det är just därför vi valt den. Jag tycker att det är jätteviktigt att vi satsar på att göra en bra begravningsplats, säger Svante Borg.

Annika Ilic visar runt i parken innan vi stannar vid en sluttning där vi har utsikt mot schaktarbetet som pågår nedanför. Det är en stark kontrast till den natursköna parken som består av kullar, slätter, vildvuxna buskar och planterade träd. Annika Ilic pekar ut mot platsen där man påbörjat byggets första etapp av fyra och suckar.

– Här var det björkallé och barrträd. De har lovat att de skulle ta ned 200 träd, men det råkade blir 2000 i stället.

I en debattartikel i SvD (2020-01-23) anklagar fastighetsborgarrådet Dennis Wedin (M) ”Låt Parken Leva” för att felaktigt sprida rykten om att tusentals träd ska fällas. ”Sanningen är att 250 träd ska fällas, samtidigt som det återplanteras 378 stycken”, skriver Dennis Wedin.

Men i februari i år skriver Stockholms stad på sin hemsida att siffran på 250 träd, vilken politiker och tjänstemän gått ut med först, var felaktig och att det är ”knappt 2000 träd” som ska ned för att ge plats åt en våtmark.

Svante Borg förklarar att det i detaljplanen står att det är 2000 träd som ska fällas och inte 250. Det var en felaktig teknisk beskrivning, säger han.

– Däremot var det väldigt olyckligt att den där siffran användes, jag har använt den och politiken har använt den. Jag viker inte från den beslutade detaljplanen, men jag förstår självklart att folk undrar.

Hur ska människor som undrar kunna lita på att det ni går ut med är det som gäller?

– Vi gör precis som vi sagt och beskrivit, däremot är det illa nog med de här träden, det tycker jag också. Jag förstår att man höjer på ögonbrynen och undrar hur det här kommer sig. Då kan jag bara förklara vad som har skett och sen vara väldigt noga med att hela tiden försöka ge förklaringar till allt annat man undrar över, säger Svante Borg.

Hela området är omkring 43 hektar stort och syftet är att det ska bli totalt 20 000 gravar varav 9 000 kistgravar. Området som utgör etapp ett är 18 hektar stort och ska rymma gravplatser, en ceremonibyggnad och en byggnad för personal och maskiner. Detta ska vara klart 2023, medan hela projektet beräknas ta omkring 30 år att genomföra. Projektet är redan försenat på grund av att detaljplanen överklagats och inte vunnit laga kraft förrän 2018. Schaktningen skulle ha varit klar förra året men har precis påbörjats.

Vi går vidare genom parken och discgolfbanan med Annika Ilic, upp mot parkens topp. Annika Ilic berättar om hur hon började engagera sig i protesterna mot projektet. Hur hon först hade hopp om att tjänstemän och politiker skulle lyssna på dem.

– När vi bodde i Thailand var vi inga medborgare, vi hade inte ett smack att säga till om. Det vara bara att tacka för att vi får vara här. När jag kom hem och upptäckte det här hemska då var det bara att klaga på. Vi har demokrati, de måste lyssna på oss. Men nä. Det är bara standardsvar och goddag yxskaft, säger hon.

Det finns samtidigt de som är glada över beslutet. Hussein Farah som är imam i Rinkebys Islamiska Kulturcenters Moské säger att han och många i området välkomnar begravningsplatsen. Det är viktigt för muslimerna i Järva, säger han, att de får nära till att besöka sina avlidna anhöriga.

– Vi tycker att det är jättepositivt. Vi har väntat länge på att få en begravningsplats för alla. Många muslimer får resa till Tyresö för att begrava och besöka sina anhöriga. Det var en lång process som gick upp och ned hela tiden men vi välkomnar att det är på gång nu. Det är en trygghet för anhöriga.

Han förstår att det är flera som är ledsna över beslutet men säger att det är viktigt att alla respekterar den demokratiska processen.

– Om de har förlorat i systemet är det bra om de accepterar det. Om vi skulle förlora skulle vi accepterat det. Vi måste gå vidare. Vi bor här i Järva och sitter i samma båt och vill ha ett bra lokalsamhälle.

Hussein Farah menar också att de som kommer utanför Järva och protesterar inte förstår muslimernas problem med bristen på kistgravplatser.

– De som är medborgare och skattebetalare måste ha rättigheter också, säger han.

Men Annika Ilic och Låt Parken Leva har ingenting emot att det byggs en begravningsplats i Järva och hon förstår att flera är glada över det. Däremot motsätter de sig valet av plats.

– Här brukar barnen åka pulka på vintrarna, säger hon när vi når toppen av parken.

Nu är många oroliga över att det i framtiden inte kommer att vara möjligt att åka pulka här, berättar Annika Ilic. Hon pekar ut mot en slätt på andra sidan nedanför toppen och säger att ”Låt Parken Leva” själva tagit fram ett förslag om en begravningsplats där i stället. De kallar förslaget för “Fred”.

– Här har du Fred, hela det här området har de. Varför valde man inte det? Det var inte lika vackert förstås. Men hur ska man hantera alla gifter här? De säger att de ska schakta och ta prover hela tiden för att se att det inte är något farligt. Men hur vet man att det inte börjar läcka gifter?

Hifab AB har för projektet upprättat en miljökontrollplan. Den kom 2020, två år efter att genomförandebeslutet fattades av Stockholms stads kommunfullmäktige. I den beskrivs risker för återkontaminering av den tillförda jorden på grund av att olja kan läcka.

“Ett sådant scenario vore högst olyckligt eftersom det kan komma att påverka möjligheterna för framtida gravsättningar. Påverkan kan ske dels genom att olja direkt påverkar massorna, men även lukt kan innebära oacceptabel olägenhet. I ett sådant scenario behöver åtgärder vidtas för att reducera risken för återkontaminering”, skriver Hifab i rapporten.

Är detta scenario med i budgetens riskpåslag? Eller skulle åtgärderna innebära fördyringar?

”Miljökontrollplanen tar höjd för de risker som kan finnas med arbetet och första meningen i stycket ovan bör ses som en teoretisk frågeställning då projektet hittills inte upptäckt några områden med kraftiga oljeskador. Formuleringen är en slags beredskap för OM sådana föroreningar påträffas, den beskriver inte ATT de har påträffats. Projektet har tagit höjd för detta scenario, både vad gäller den praktiska hanteringen om kraftiga oljeskador påträffas och de ekonomiska effekterna av åtgärder OM de skulle behövas”, svarar kyrkogårdsförvaltningen via mejl.

Hifab skriver också att det i en extrem föroreningssituation kan bli nödvändigt att avbryta schakten “med effekten att gravområdet helt eller delvis inte går att använda för gravsättning.” 

Det låter som att det finns risk att detaljplanen inte går att fullfölja. Varför tar man sådana här risker med skattepengar?

”Även detta är ett teoretiskt resonemang för att peka på de risker som kan finnas om ett område visar sig vara extremt förorenat. Detaljplanen är fullt möjlig att genomföra då de prover som togs inför att detaljplanen beslutades 2016 visade på föroreningar som bedömdes som hanterbara. Inom detaljplanen finns även utrymme att justera placeringen av gravöarna OM det skulle visa sig att någon del av området skulle visa sig olämpligt för gravsättning. De provtagningar som har gjorts under projektets gång visar hittills på en generellt lägre föroreningsgrad än väntat”, skriver kyrkogårdsförvaltningen.

Dagens Arena har pratat med Naturskyddsföreningens lokala avdelning i Stockholm som följt projektet sedan 2012. De berättar att de ska skicka en skrivelse till miljöförvaltningen då de undrar över huruvida kulturreservatet Igelbäcken kommer att drabbas av föroreningar.

– Det gjordes en miljökonsekvensbeskrivning i samband med begravningsplatsen och där skriver man att Igelbäcken kan komma att få ett skydd som vattenförekomst, men det var inte klart då. Nu har Igelbäcken fått det skyddet och frågan kommer därför i ett nytt ljus då kraven på staden har ökat att hantera föroreningsrisken, säger Anders Tranberg, ordförande i Naturskyddsföreningens lokala avdelning i Stockholm.

Naturskyddsföreningen framhåller att detaljplanen har vunnit laga kraft och att stoppa bygget är svårt i detta sena skede. Däremot är det viktigt, understryker de, att bevaka projektet och att det inte kolliderar med miljön.

– Det kommer att vara besvärligt eftersom Granholmstoppen är gamla schaktmassor och föroreningar, så det är ett prekärt läge för staden att hantera den där föroreningsrisken hela tiden, säger Anders Tranberg.

Men Hussein Farah från Rinkebys Islamiska Kulturcenters Moské är inte orolig för föroreningar och säger att att han är säker på att Stockholms stad kommer att sköta allt på bästa sätt.

Vinden har mojnat och vi har tillsammans med Annika Ilic tagit oss ned till shoppen och restaurangen där vi möttes. Inne i butiken står en man som nyfiket tittar på oss från fönstret. Det är Steve McVey som jobbar extra i kassan i dag. Vi går in och pratar med honom och han känner genast igen Annika Ilic från ”Låt Parken Leva”. 

– Jag började spela discgolf här förra sommaren och har varit aktiv med att kontakta flera instanser sen i höstas. Jag har pratat med miljöförvaltningen, kyrkogårdsförvaltningen och försökt prata med idrottsförvaltningen som inte svarat på ett enda mail, berättar Steve McVey.

Han är född och uppvuxen i Akalla som ligger i närområdet. Han berättar att han som liten lekte i skogen vid Granholmstoppen och letade efter fasaner, hermeliner och andra djur. 

– Jag brukar ta hit mina barn som är nio och tolv år och försöka få dem att bli intresserade av djurlivet. Det här är det närmsta stället där man kan få så mycket djurliv på en och samma plats.

Under vårt samtal kommer det med jämna mellanrum in folk i shoppen och restaurangen. Discgolfspelare kommer och lämnar tillbaka pennor de lånat för att skriva ned poängen. En gymnasieklass har varit ute och spelat i parken i dag. Det märks att discgolfbanan är populär och förra året hade den 30 000 besökare.

Järva DiscGolfPark har efter flera turer träffat ett tioårigt avtal med Stockholms stad. Verksamheten får vara kvar men måste minska från 27 hål till 18 och begränsas till 18 hektar. Mats Löf har avböjt att kommentera parkdebatten.

Steve McVey tycker att den mediebevakningen som varit haft för stort fokus på discgolfbanan, i stället för den natur som går förlorad. Kyrkogårdsförvaltningen har kommunicerat att området även fortsättningsvis kommer att kunna användas för rekreation och friluftsliv. Men detta är både Annika Ilic och Steve McVey skeptiska mot.

– Svante Borg stod här i vintras och förklarade att det kommer vara flera hundra meter mellan gravöarna. Tittar man på deras planer så är det fem-tio meter mellan gravöarna och gravkvarteren, säger Steve McVey och tillägger:

– På veckobasis kommer dagisgrupper i sina små västar och promenerar upp och har rörelselekar på kullen här. Det vill ingen ha eller göra bland gravstenar. Att de utvecklar ett grönområde är inte sant, man begränsar det grönområde som finns.

Precis som för Annika Ilic är det för Steve McVey också viktigt att miljöaspekterna hamnar högre upp på agendan. Men även kostnadsaspekten.

Järva begravningsplats första etapp hade vid inriktningsbeslutet 2016 en kostnadskalkyl på 233 miljoner kronor. Två år senare, vid genomförandebeslutet, har projektet en budget på 357 miljoner kronor, varav 27 miljoner redan är förbrukade. För jämförelsens skull kan man titta på Norregårds kyrkogård utanför Älmhult som stod klar 2006. Den är tolv hektar stor med 5 500 gravar och kostade 30 miljoner kronor att anlägga.

Svante Borg förklarar att begravningsplatsen kostar så mycket eftersom att det är ett stort projekt som ska hålla länge.

– Det här är en fin, vacker och stor satsning för väldigt många stockholmare, och den ska finnas i många hundra år. Därför är man beredd att satsa för att göra en fantastisk kyrkogård som dessutom ska smälta in i området. 

Det är inte ovanligt att projekt av den här kalibern, med mycket prestige inblandat, drar i väg i kostnader. Detta har Dagens Arena tidigare skrivit om. Svante Borg är medveten om att 357 miljoner är en budget han hela tiden måste bevaka.

– Vi har precis dragit igång arbetet på platsen och hittills förbrukat 20-23 procent av budgeten, och vi har två och ett halvt år kvar att jobba. Jag kommer naturligtvis ha väldigt mycket bevakning på att göra det här inom 357 miljoner, men det är ändå ett jättestort projekt.

Det har redan blivit nära hundra miljoner dyrare sedan inriktningsbeslutet. Kan du garantera att det inte kommer att bli ytterligare fördyringar?

– Det är mitt uppdrag och jag ser inga tecken på att budgeten inte skulle kunna hålla.

Om det skulle visa sig att det kommer att skena i kostnader, kan ni tänka er att stoppa projektet?

– Vi kommer att följa kostnadsutvecklingen noga men vi vill naturligtvis fullfölja ett projekt av den här storleken. Jag är medveten om att stora projekt ofta har problem med budgethållningen, det är en självklarhet för mig. Det gör att jag måste vara extra noggrann, säger Svante Borg.

Han tillägger att han har stor förståelse för de som är oroade för sin fina discgolfbana och park, men att han tror att de kommer att få till en bra lösning med det tioåriga kontrakt som tecknats.

Detaljplanen för etapp ett har vunnit laga kraft och att stoppa det pågående bygget nu ser Annika Ilic och Steve McVey som mycket svårt. Men de vägrar att sluta strida och har förhoppningar om att kunna stoppa de tre andra etapperna.

– Det känns ganska uppgivet, men om vi slutar kämpa är det som att vi lägger oss ned och säger att det är okej med etapp två, tre och fyra också. Men kan vi påverka så att de bara bygger etapp ett, då är det en jättevinst och vi får ha kvar en stor del av parken samt det djur- och naturliv vi behöver som invånare.

Annika Ilic instämmer:

– Jag är envis som en åsna och jag kommer att fortsätta, fortsätta, fortsätta. 

I skrivande stund har drygt 28 000 personer har signerat en namninsamling på change.org för att stoppa begravningsplatsen och rädda parken.

Dagens Arena har sökt Dennis Wedin för en kommentar men utan framgång.