söndagskrönikan Sydstaternas plantagebyggnader visar upp en lyx som skapats av slavekonomi och mänsklig förnedring. Men det är en lyx som fortfarande tilltalar många, skriver Jonas Cullberg.
En svart griffeltavla utanför Sturdivant Hall i Selma, Alabama, listar vårens brudpar på godset. Sommaren är snart här, i USA har pandemin gått in i en mer hoppfull fas och det är bröllopssäsong. Sturdivant Hall är en pampig plats för det ändamålet. En stor herrgård med grekiska kolonner framför ingången. En trädgård med lusthus, fjärilar och ekträd med spansk mossa hängandes från grenarna. Eldflugor i skymningen.
Godset är från tiden före amerikanska inbördeskriget och lät byggas av plantage- och slavägaren Edward T. Watts. Lyxen därinne kommer från slavekonomin och mänsklig förnedring. Men det är en lyx som tilltalar många. En lång rad av Sydstaternas plantagebyggnader går att hyra för bröllop, på områden som en gång användes som arbetsläger.
Det handlar om att försöka återskapa den förljugna bilden av den amerikanska södern från förtexterna till Borta med vinden:
There was a land of Cavaliers and Cotton Fields called the Old South.… Here in this pretty world Gallantry took its last bow.…
Plantageturismen tonar ner slaveriets roll i de överdådiga miljöerna.
Borta med vinden spred the lost cause, en alternativ historieskrivning som kretsar kring att Söderns strid i det amerikanska inbördeskriget inte handlade om att bevara slaveriet, utan om att försvara delstaternas oberoende och unika livsstil. Bröllopen spelar med i den myten, liksom plantageturismen som tonar ner slaveriets roll i de överdådiga plantagemiljöerna.
Under den rundtur av Sturdivant Hall som jag följer med på en dag i maj visar den pensionerade lärare som agerar guide upp godsets soffor, pottor, tavlor, italienska marmor och de broderade värmeskydd som kvinnorna använde för att skydda sina vitsminkade ansikten när de satt vid den öppna spisen. Men slavarna som arbetade i huset får inte plats i berättelsen. Deras bostäder har byggts om till en presentshop där det går att köpa porslinshundar, pastellfärgade barnkläder och skådespelaren Reese Witherspoons sydstats-kokbok.
Det är inte tillåtet att fotografera inne på godset under visningen. Området där det ligger – övervägande afroamerikanskt – är fattigt och folk som bor där kan få för sig att göra inbrott om de får se bilder inifrån huset, förklarar guiden. Fem minuter bort ligger Edmund Pettus-bron, där svarta medborgarrättsaktivister ledda av Martin Luther King demonstrerade för sin rösträtt och slogs ner brutalt av polis 1965 under ”den blodiga söndagen”.
Plantagebröllop och historielös plantageturism har blivit allt mer kritiserade företeelser. Hollywood-skådespelarna Ryan Reynolds och Blake Lively, som gifte sig på en plantage i North Carolina 2012, kände sig under vågen av Black Lives Matter-protester förra sommaren tvungna att be om offentlig ursäkt och donerade 200 000 dollar till medborgarrättsrörelsen NAACP.
Det har också uppstått alternativ till plantageturism, utan skygglappar och vaselin på linsen. Whitney Plantation i Louisiana, som jag tittar in på några dagar efter besöket i Selma, berättar historien om plantaget helt ur slavarnas perspektiv. På en mur finns deras vittnesmål, som sammanställts i ett forskningsprojekt av historikern Gwendolyn Midlow Hall. En slav berättar om sin mor som användes som avelsdjur av plantageägarna och fick femton barn med lika många män.
Det går inte att hyra Whitney Plantation för bröllop.
Jonas Cullberg är journalist och författare. Han bor för närvarande i New York.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
