krönika Att våldet i Israel och Palestina måste upphöra är de flesta överens om. Vad som är anmärkningsvärt är var fokus hamnar i de lösningsförslag som presenterats, skriver Melinda Kandel.
Bomberna fortsätter falla över Gaza. När detta skrivs är siffran över palestinska dödsoffer 212. En stor del är barn. När du läser detta är siffran troligen högre.
Gazaremsan kallas ofta för världens största utomhusfängelse. Israeliska checkpoints, där människor hålls kvar i timmar och inte sällan utsätts för brutal och förnedrande behandling, hindrar palestinierna som lever där från att röra sig fritt. Palestinska naturresurser konfiskeras, och Israel hindrar systematiskt Palestina från att bygga upp en fungerande sjukvård. Medan Israel idag nästan har en färdigvaccinerad befolkning härjar därför covid-19 vidare i Palestina. Apartheid, menar människorättsorganisationer som Human Rights Watch och BT’Selem.
Mest påtagligt är dock den israeliska ockupationen. Bit för bit tas palestiniernas marker och ägor i beslag. Det var i samband med vräkningar av palestinier från östra Jerusalem som man lät beväpna sig med stenar. Israelisk polis svarade med chockgranater. Hamas avfyrade de raketer som tog två människoliv och besvarades med massiva luftangrepp från Israel. Siffran över de israeler som fått sätta livet till har i skrivande stund ökat till tolv.
Den tröstlösa situationen kan vändas, men det kräver mer av omvärlden än hopplösa försök att ingripa först när bomberna regnar.
Världen är bekymrad. Att våldet måste upphöra är de flesta överens om. Vad som är anmärkningsvärt är var fokus hamnar i de lösningsförslag som presenterats. Bland ledarskribenter och tyckare tycks det finnas en tendens att likställa allt våld. Det manifesteras inte minst av Greta Thunberg som gett ungt ansikte åt antikapitalism — en rörelse som traditionellt tagit tydlig ställning för Palestina. Den 11 maj twittrade hon ut till sina 4,9 miljoner följare:
I am not ’against’ Israel or Palestine. Needless to say I’m against any form of violence or oppression from anyone or any part.
Utrikesminister Ann Linde går steget längre och säger till DN att ”det är viktigt att man är enig om att kraftfullt fördöma det våld som Hamas och andra terrororganisationer riktar mot Israel.”.
En annan tydlig linje som utkristalliserats är den om medling som vägen till fred. Som om det inte vore naivt i sig, är linjen inte sällan intimt förknippad med föreställningen om USA som potentiell fredsmäklare. Många var det som spänt väntade på president Bidens reaktion. ”Israel har rätt att försvara sig”, sa han till slut. Att stoppa de krigsmiljarder som årligen skickas från USA till Israel kom inte på tal. Strax efter kom besked om att den tänkta FN-resolution mot Israels våld som varit uppe i säkerhetsrådet för omröstning inte gått igenom. USA hade lagt in sitt veto.
Den tröstlösa situationen kan vändas, men det kräver mer av omvärlden än hopplösa försök att ingripa först när bomberna regnar. Skarpa sanktioner behöver sättas in mot Israel, med krav om att bryta ockupationen och förtrycket av palestinierna.
Till dess kan nog en påminnelse vara på sin plats om att Israel backas upp av världens största militärmakt. Mot det står Palestina med hemmabyggda raketer. Och folkrätten, som visserligen förbjuder attacker mot civila, ger faktiskt rätt till väpnat försvar mot ockupation.
Melinda Kandel är städare, skyddsombud och aktiv i Vänsterpartiet. Hon praktiserar som opinionsskribent hos Dagens Arena.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
