Stoppa outsourcad polisverksamhet

ledare Ordningsvakter föreslås i en färsk utredning ta över en del av polisens reguljära verksamhet. Det är en orimlig ordning. När polisen brister finns det faktiskt andra svar än att kalla på det privata näringslivet.

Sedan flera år har skattepengar som skulle gått till skola, omsorg och andra kommunala uppgifter börjat användas för att upprätthålla ordning på gator och torg. 122 av 290 kommuner hyr idag in ordningsvakter som ”patrullerar” i det offentliga rummet. Ett annat sätt att uttrycka det är att de låter kommunalskatten gå till sådant som egentligen är polisens ansvar.

Det handlar inte bara om att kommunerna därmed tagit på sig uppgifter som staten egentligen borde betala för utan det är också en privatisering av våldsmonopolet som pågår. Att döma av förslagen från Ordningsvaktsutredningen som överlämnades till inrikesminister Mikael Damberg i slutet av maj är det nu dessutom tänkt att vaktbolagen ska ta över ännu mer av polisens arbete.

Det är slående hur starkt genomslag säkerhetsbranschen och de privata vaktbolagen fått i både praktisk politik och i den aktuella utredningen. Idag måste till exempel ordningsvakter (som har bara två veckors utbildning) tillkalla polis om en person ska omhändertas och flyttas. Den sortens rågångar mellan vad en ordningsvakt får göra och när det krävs en polis ska nu rivas.

Hur lokal närvaro ska kunna stärkas av att polisen själv vill lägga över ”trygghets-skapande” på privata företag är höljt i dunkel.

På ett ställe återberättar utredaren anekdotiskt hur en polispatrull tvingat åka 16 mil för att göra ett ingripande på en plats som bara låg 700 meter från närmaste polisstation. En rimlig slutsats av det vore att polisstationen är underbemannad eller har ansvar för ett alltför stort område och att det behövs en ordentlig satsning på fler poliser. Istället refererar utredaren de privata vaktbolagens branschorganisation Säkerhetsföretagens uppgift om att det går åt ”25 000 polistimmar vid hantering av omhändertagna personer i polisregion Stockholm”.
Det ser kanske mycket ut, men ingen borde egentligen höja på ögonbrynen över att det går åt motsvarande 15 polistjänster till omhändertaganden i hela Stockholmsregionen. Utredaren drar trots det – precis som Säkerhetsföretagen – slutsatsen att sådana omhändertaganden borde bli en affär för det privata näringslivet.

Vad säger polisen då? Jo, de har å ena sidan som ett av sina strategiska mål att stärka den lokala närvaron, men å andra sidan vill de enligt utredningen få möjlighet att använda ordningsvakter för att ”hushålla med polismän för de tjänster där polisiär kompetens är oundgänglig”.

Polisen anser sig helt enkelt överkvalificerad för en del av sina arbetsuppgifter. Det är dags att vi påminner om att ingripanden mot enskild tillhör saker där vi vill att det finns just polisiär kompetens. Hur polisens lokala närvaro ska kunna stärkas av att polisen själv vill lägga över ”ordningsupprätthållande och trygghetsskapande” på privata företag är också höljt i dunkel.
Utredningen är dock med på noterna: Ordningsvakter från privata företag ska inte bara få möjlighet att transportera berusade personer utan också personer som omhändertagits enligt polislagen. För detta ska krävas att ordningsvakterna har tillgång till ”fordon anpassade för ändamålet”. Vi kommer alltså se en upprustning av de privata vaktbolagen. 

Vaktbolagen ska också få möjlighet att fastställa en gripen persons identitet, något som idag kräver en polis på plats. Men det stannar inte där. Ordningsvakter ska släppas in i Polisens kommunikationssystem Rakel. Därmed är det svårt att längre säga att ordningsvakter ska komplettera polisens arbete.

Ordningsvakter blir med utredningens förslag en del i polisens reguljära verksamhet. Konsekvensen av en utredning om ordningsvakter blir att polisen outsourcas till privata företag. Det är en orimlig ordning. När polisen brister finns det faktiskt andra svar än att kalla på det privata näringslivet.

Om det stämmer att polisen är överkvalificerad för en del av sina uppgifter måste inte svaret vara en långtgående privatisering av ordningsmakten utan det rimliga vore en ny sorts statlig polis för patrullering, ordningsupprätthållande och trygghetsskapande på gator och torg.
Om privatiseringen av våldsmonopolet ska kunna bromsas krävs politiska initiativ i den riktningen. Helst imorgon.