Bostad Den svenska bostadsmarknaden har problem som har sin motsvarighet i många andra länder oavsett regelverk. Men boendeförhållanden sett ur medborgarnas behov och särskilt låginkomsttagares, är mycket bättre i Sverige än i samtliga EU-länder, skriver Hedi Bel Habib.
I direktiven till utredningen om fri hyressättning anges att utredaren ska allsidigt och grundligt belysa de kortsiktiga och långsiktiga konsekvenserna av de förslag som lämnas. I det ingår bl a att analysera vilka effekter förslagen har för hyresgäster och de som efterfrågar en hyreslägenhet och vilken betydelse de kan väntas ha för boende i olika bostadsområden.
Utredningen fokuserar dock ensidigt på fastighetsägarnas intressen. En förklaring till att förslagets konsekvenser för hyresgästerna inte beaktas är att alla befintliga internationella jämförelsedata angående dessa aspekter talar mot utredningens förslag.
Föregångslandet Finland har sämre bostadsmarknad än Sverige
Förslaget om frihyressättning avser nyproduktion, men öppnar dörren för marknadshyror i befintligt bestånd (SOU 2021:50: Fri hyressättning vid nyproduktion).
Förslaget är av samma typ av avreglering som har införts i Finland. Fram till 1991 var det i förhandlingar med fackföreningar och staten som hyran bestämdes. Den kontrollmekanismen började successivt tas bort 1991 för nyproduktion i ett första steg och 1995 avskaffades i ett andra steg hyresregleringen helt. Politikerna ville öka incitamenten till investeringar i bostäder och gynna uppkomsten en bostadsmarknad som på ett bättre sätt tillgodoser medborgarnas bostadsbehov. Mot denna bakgrund borde en jämförelse av Sveriges och Finlands bostadsmarknad vara en hörnsten i utredningen. Anmärkningsvärt nog innehåller utredningen inga jämförelsedata alls i detta avseende.
Eftersom utredningens förslag går ut på att en avreglering av hyresmarknaden ger gynnsammare produktionsförutsättningar och bättre bostadsförsörjning borde Finland uppvisa bättre indikatorer för hur bostadsmarknaden tillgodoser medborgarnas behov. En artikel på Dagens Arena visar att så inte är fallet. För att komplettera denna artikel har jag hämtat ytterligare data från Eurostat och en utredning som nyligen publicerades av den finska regeringen..
Data från Eurostat, och som används av SCB, visar att det är betydligt större andel av hushållen i Finland som brottas med höga boendekostnader jämfört med Sverige. Andel i befolkningen som anser att boendekostnaden utgör en stor börda för hushållets ekonomi är 8 procent i Sverige och 18 procent i Finland. Genomsnittet för EU är 28 procent. Sveriges situation när det gäller bostadsmarknaden är inte bara bättre än Finland, utan betydligt bättre än EU-genomsnittet:
| Boendekostnaderna är en börda för hushållsekonomin (Andel i befolkningen) | |
| Sverige | 8 % |
| Finland | 18 % |
| EU-28 | 28 |
Låginkomsttagare i Finland använder en allt större del av sina inkomster till hyra
Bland låginkomsttagare i Sverige är ensamstående med barn den grupp där högst andel upplever att boendekostnaden är en börda, 19 procent. Personer med utländsk bakgrund upplever i större utsträckning än inrikes födda att boendekostnaderna är en börda, 15 procent. Det kan jämföras med 5 procent för personer med svensk bakgrund.
På aggregerad nivå ser boendesituationen i Finland bra ut i förhållande till flera länder. Men problemen uppstår när man tittar på vad som gömmer sig bakom den aggregerade nivån. Låginkomsttagarna i Finland är den grupp som måste använda den proportionellt sett största delen av sina inkomster till att betala hyran. I en rapport som nyligen publicerades av den finska regeringen framgår det att bland 18 procent av de som tjänar allra minst går över 40 procent av inkomsterna till hyra. Av dessa är det 48,4 procent som betalar mer än 40 procent av sina inkomster i hyra.
Professor Hannu Ruonavaara, en av utredarna bakom regeringens rapport, säger att det här är oroväckande:
“Den fria marknadsekonomin har inte löst alla problem”.
Ruonavaara säger också att en delorsak till att hyreskostnaderna är så höga i Finland kan vara att andelen allmännyttiga bostäder minskat kraftigt under de senaste tio åren.
Enligt Anne Viita, verksamhetsledare vid Hyresgästerna i Finland, bekräftar rapporten hennes uppfattning om läget. Alla olika typer av boendeformer har blivit dyrare för medelklassen samtidigt som situationen för låginkomsterna har blivit sämre. Det byggs för få bostäder till ett rimligt pris i tillväxtcentrumen, samtidigt som sysselsättningspolitiken gör att alla arbetsplatser finns där.
Sverige är det land i Europa där man flyttar hemifrån tidigast
En annan indikator på en väl fungerande bostadsmarknad är möjligheterna för yngre personer att flytta hemifrån. Eurostat publicerar regelbundet data om genomsnittsåldern när man flyttar hemifrån.
Den genomsnittliga utflyttningsåldern har sjunkit med två år i Sverige sedan år 2012. Detta trots att debatten kring bostadsbristen bland unga har gått het i Sverige den senaste tiden.
Enligt Eurostat, som årligen tar fram statistik på när européer flyttar hemifrån, flyttade svenskar i genomsnitt hemifrån vid 19,9 år 2012 och 17,8 år 2019. Detta jämfört med våra grannländer, där genomsnittsåldern låg på 21,1 respektive för Danmark och nästan 22 år för land.
Bland EU-länder är Sverige det land där man flyttar hemifrån tidigast. I hela Europa är genomsnittsåldern för när man flyttar hemifrån 26 år:
| Genomsnittsålder för flytt hemifrån | 2012 | 2019 |
| Sverige | 19,9 | 17,8 |
| Danmark | 21,1 | 21,1 |
| Luxemburg | 26,2 | 20,1 |
| Finland | 21,9 | 21,8 |
| EU 28 | 26,1 | 25,9 |
Källa: Eurostat
Trots den omfattande debatten om bostadsbrist flyttar svenska ungdomar fortfarande tidigast hemifrån och Sverige ligger på första plats i hela EU.
Finland, den fria hyresmarknadens förlovade land, kommer först på fjärde plats efter Luxemburg. Skillnaden mellan åldern för flytt hemifrån mellan Sverige och Finland är 3 år.
Lobbyutredning som främjar fastighetsägarnas intressen
Den svenska bostadsmarknaden har vissa problem som har sin motsvarighet i många andra länder oavsett regelverk. Men boendeförhållanden sett ur medborgarnas behov och särskilt låginkomsttagares, är mycket bättre i Sverige än i samtliga EU-länder. En fråga som kan ställas är: Varför undviker utredningen alla internationella jämförelser av hur bostadsmarknader tillgodoser medborgarnas behov av bostäder? Varför finns inte några data om hur hyresgästernas situation ser ut i Finland eftersom Sverige planerar att göra samma liberaliseringsreformer som Finland genomförde för 20 år sedan?
En annan fråga är:
Varför vill utredningen byta ut en bostadsmarknad som fungerar relativt väl för köpkraftiga hushåll, men sämre för låginkomsttagare mot en bostadsmarknad som riskerar att bli sämre för alla?
Svaret är att det handlar om en lobbyutredning som främjar fastighetsägarnas intressen och ignorerar medborgarnas behov i allmänhet och låginkomsttagarnas boendebehov och socioekonomiska förhållanden i synnerhet. Alla befintliga data talar mot utredningens förslag och uppfattningen att en fri hyressättning skulle leda till en bättre bostadsmarknad är en ideologisk föreställning utan någon förankring i verkligheten.
Utredningens förslag motsägs av alla befintliga data och det är tydligt att de problem som redan finns på svenska bostadsmarknaden avseende bostadsbrist, segregation och att stora grupper av låg- och medelinkomsttagare stängs ute från bostadsmarknaden förvärras om fri hyressättning införs.
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
