Svenskar trångbodda och pressade av hyror

nyhet Svenska låginkomsttagare bor trängre och betalar en större andel av sin inkomst i hyra jämfört med genomsnittet för låginkomsttagarna i OECD-länderna. Det visar en ny rapport.

Inom ramen för OECD:s bostadspolitiska satsning släppte den internationella samarbetsorganisationen den 14 juni ett ”Housing Policy Toolkit”, en bostadspolitisk verktygslåda för att hjälpa beslutsfattare att komma fram till bättre bostadspolitik.

I analysen som görs för varje land visar det sig att Sverige ligger dåligt till jämfört med OECD-genomsnittet när det gäller jämlikhetsmåttet inkludering.

– Siffrorna talar för att vi måste bli bättre. De manar både till eftertanke och handling, säger Martin Hofverberg, Hyresgästföreningens chefsekonom.

I analysen bedöms länderna utifrån tre teman: Effektivitet, hållbarhet och inkludering. Det sistnämnda området mäter hur pass bra bostadssektorn kan leverera bostäder till överkomliga priser i alla inkomstskikt. Här ligger Sverige sämre till än OECD-genomsnittet på alla tre delmått, det vill säga trångboddhet, ekonomisk överbelastning för låginkomsttagare och tiden det tar att pendla till jobbet.

Allra sämst ligger Sverige till när det gäller siffrorna för låginkomsttagare som hyr sin lägenhet. Måttet ”housing cost overburden” mäter här hur stor andel av de minst bemedlade hushållen som betalar mer än 40 procent av sin inkomst i hyra.

43 procent av de svenska låginkomsttagarna, mätt som den femtedel av befolkningen som har lägst inkomst, betalar mer än 40 procent av sin inkomst i hyra. Andelen inom OECD som betalar så mycket av sin inkomst eller mer är 34 procent.

Hyresgästföreningens chefsekonom säger att bilden som målas upp på denna punkt inte förvånar organisationen.

– Vi har följt detta länge och Sverige är dåliga på den variabeln. Även om vi tittar på närmast jämförbara länder, som till exempel Finland, så ser det inte jättebra ut här, säger Martin Hofverberg.

Hyresgästernas intresseorganisation har inga jämförande siffror långt tillbaka i tiden. Men deras bedömning är att måttet såg bättre ut för ett par decennier sedan.

Enligt föreningen är de relativt höga hyreskostnadsläget för låginkomsttagare i Sverige ett resultat av bostadsbristen, och en process som startade på 90-talet. Inte minst den statliga subventionerna och finansieringen av bostadsbyggandet började då försvagas och marknaden har inte på egen hand kunnat rå på bostadsbristen, enligt Martin Hofverberg.

– Vi hade 15 år av för litet byggande. Det var egentligen först vid 2010 som bostadsbyggandet kom i gång, och det som byggdes blev dyrt.

Vilka förklaringar ger då OECD till Sveriges skrala placeringar? Det beror enligt organisationen dels på en brist på bostäder till rimliga priser i vissa regioner, vilket i sin tur delvis beror på en relativt rigid hyresreglering. Dessutom prioriterar Sverige i väldigt liten grad de minst bemedlades tillgång till allmännyttans bostäder.

Hyresgästföreningen håller med om en del av förklaringen.

– Allmännyttan och hyressektorn i stort har fram tills nyligen saknat stöd från staten. De har då tvingats fokusera på att få in pengar enbart från sina hyresintäkter. Konsekvensen är att de har blivit försiktiga och inte byggts så mycket som behövs. När de har byggt har det blivit för dyrt.

Det nyare investeringsstödet som syftar till att åtgärda detta är visserligen bra men otillräckligt och konsekvensen är en hårdare kamp om de hyresrätter som finns, enligt Hofverberg.

– De som finns längst ned på inkomsttrappan får då inte tillgång till de billigaste hyresrätterna, om man inte har mång år i bostadskön. Vissa tar de här siffrorna till intäkt för att vi ska ha ett selektivt system med social housing-politik, men Sverige och även Hyresgästföreningen har en ambition om att ha en generell bostadspolitik med ett likvärdigt konsumentskydd för alla. Men utan finansiering blir det allt färre billiga hyresrätter, och de med lägst inkomster blir i högre utsträckning hänvisade till trångboddhet i nyproduktion och till andrahandsmarknaden.

Hyresgästföreningen håller dock inte med OECD med om att problematiken delvis beror på en hårt reglerad hyresmarknad.

– Nej, för tittar vi på hur det ser ut i Europa, är det inte hyressättningssystemet som avgör om det finns en god tillgång på hyresrätter eller inte.

Även den genomsnittlige svensken betalar mer av sin inkomst i hyra än den genomsnittlige OECD-medborgaren. Sett till andel av sin lön betalar de cirka 30 procent av sin inkomst i hyra, jämfört med 22 procent av inkomsten inom OECD.

När det gäller måttet trångboddhet bland dem med lägst inkomster är det bara Mexiko, Polen, Slovakien och Lettland som i jämförelsen har en större andel av sin fattigare femtedel som bor trångt. Medan 28 procent av den femtedel som har lägst inkomster i Sverige bor trångt, är det 16 procent av de fattigaste i OECD som gör det, enligt OECD:s rapport. Trångboddhet mäts utifrån en miniminivå på antalet rum beroende på hur hushållet ser ut. Till exempel är miniminivån för ett par utan barn två rum, och ett par med ett barn under 12 år tre rum.

Sverige ligger i princip på medelvärdet när det gäller det tredje måttet på social inkludering på bostadsmarknaden. Svenskarna har i snitt har 31 minuter resväg till jobbet, jämfört med OECD-snittet på 30,5 minuter. Detta tyder på att relativt många svenskar har råd att bo tillräckligt nära sitt arbete, skriver författarna av analysen.