Intervju Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi vill få pensionsgruppen att gå med på en pensionsavgiftshöjning redan i år. Det säger han i en intervju med Dagens Arena.
Om inte pensionsgruppens partier kan ta ett beslut om att höja pensionsavsättningarna måste man börja ställa frågor om varför den styrande pensionsgruppen inte lyckas leverera höjda pensioner, anser socialförsäkringsministern.
– Det är bara att titta på genomsnittssiffrorna över allmän pension. Det är skamliga nivåer, säger Ardalan Shekarabi.
Bakgrunden till hållningen om att höja pensionsavgiften är känd sedan länge. Regeringen anser att nivåerna på pensionerna är för låga, och att detta ska mötas med en höjning av den avgift som betalas in i arbetsgivaravgift och skatt och som motsvarar 17,21 procent av lönen. Men för att fatta beslut om ändringar av pensionssystemet krävs konsensus inom pensionsgruppen, som består av alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.
Medan Moderaterna och Kristdemokraterna har varit tydligast i sin skepsis, har socialförsäkringsministern, som leder arbetet i gruppen, framhållit att de reformer och förändringar som har skett under de senaste åren inte räcker.
– Det handlar om till exempel undersköterskor, tvätteriarbetare, taxichaufförer, busschaufförer och lagerarbetare. Det är stora grupper som haft ett långt arbetsliv och slitit, men som har haft relativt låga inkomster. De får riktigt låga pensioner. Vi ser därför ett behov av att höja pensionerna genom att höja pensionsavsättningarna, säger han.
Tror du fortfarande på att ni inom pensionsgruppen kan nå en överenskommelse om höjd pensionsavgift redan detta år?
– Det är vår linje. Jag och regeringen vill få detta på plats så snabbt som möjligt. Det finns ingen anledning att förhala detta Det finns ett starkt folkligt stöd för linjen och ett stöd från både fack och pensionärsorganisationer.
Till saken hör att både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna tidigare har sagt att de vill höja pensionerna genom en avgiftshöjning, och att det alltså redan nu skulle kunna finnas en majoritet i riksdagen för ett beslut om höjd avgift. Men eftersom beslutet tas i pensionsgruppen spelar det ingen roll.
Om pensionsgruppen inte går på er linje, kan ni då tänka er att luta er mot de andra partierna som befinner sig utanför pensionsgruppen?
– Jag vill inte föregå en sådan diskussion och förhandling. Jag vill ge det här en ärlig chans, och det är också vår utgångspunkt att vi vill ha breda och hållbara överenskommelser i pensionsfrågan, eftersom detta är väldigt långsiktiga frågor. Men vår linje är tydlig. Vi vill höja pensionsavgiften i syfte att höja pensionerna, och vi vill fatta beslut under denna mandatperiod.
Det här är en väldigt viktig fråga för er. Om det inte går att få igenom den via pensionsgruppen kan man då tänka sig att gruppen har spelat ut sin roll?
– Jag vill inte föregå den processen. Men jag kan gå så långt att jag kan säga att det är klart att det kommer att finnas befogade frågor om pensionsgruppens arbete om vi inte tillsammans lyckas leverera högre pensioner, det är uppenbart. Men hittills har vi kunnat leverera, även i till exempel frågan om inkomstpensionstillägget som börjar betalas ut i september 2021.
En del av kritiken mot förslaget på höjd pensionsavgift är att det kan bli dyrt, även om det ännu är oklart vem som ska betala. Klart är att det kostar en hel del. Tiotals miljarder årligen, skriver tjänstepensionsbolaget Alecta i en bedömning, och i ett av Pensionsmyndighetens räkneexempel kostar det 21 miljarder kronor.
Varifrån ska pengarna till pensionsavgiftshöjning tas?
– Det där är en av de frågor som utreds på socialdepartementet, dels hur det kan gå till och dels hur det kan finansieras. Vi kommer att ha svar på de frågorna under hösten.
Du har tidigare sagt att du ser positivt på att höja även befintliga pensioner med en avgiftshöjning, något som Pensionsmyndigheten i en rapport visat är tekniskt möjligt. Är detta Socialdemokraternas linje?
– Förhoppningsvis kan vi ha ett svar på om vi kan göra detta inom ett par månader och det är klart att det är en väldigt attraktiv idé.
Hur ser du på avgiftshöjningen ur en jämlikhetsaspekt. Är det inte så att en höjning av de inbetalda avgifterna leder till mest pengar för dem som tjänar mest?
– Det beror på hur man gör höjningen. Fackförbundet Forena har visat att det skulle kunna gå att få till det med en fördelningspolitiskt rätt effekt. Då måste man justera avräkningen för garantipensionen. Men det är fullt möjligt.
I medierna beskrivs pensionssystemet och pensionärernas tillvaro mycket olika. I vissa artiklar lever pensionärerna i armod och tvingas bo i husvagnar, och i andra ges en bild av att de flesta får det allt bättre i termer av köpkraft. Vilken är din bild?
– Sanningen är att vi behöver en differentierad bild. Det finns många i Sverige som har en jättefin pension. Framför allt är det många som tack vare höga tjänstepensionsavsättningar har en hög levnadsstandard som pensionärer. Men vi har en stor grupp som kämpar och sliter ett helt yrkesliv, och som får en låg pension och där har du många kvinnliga arbetare. De är alldeles för många. Vi ska inte ha fattigpensionärer i ett land med detta ekonomiska välstånd.
Vissa opinionsbildare och aktörer säger att pensionssystemet svartmålas av låga och populistiska skäl. Vad säger du om denna kritik?
– Min utgångspunkt är att ett samhälle inte kan dömas utifrån hur det går för dem som har det bra, utan för hur de mest sårbara har det. Och om du genom att titta igenom statistisk på Pensionsmyndighetens sida lätt kan identifiera att de finns många som efter ett långt arbetsliv har låga pensioner, då har du också en skyldighet att göra något åt det. Det är bara att titta på genomsnittssiffrorna över allmän pension på Pensionsmyndighetens webbplats för män respektive kvinnor. Det är skamliga nivåer.
På myndighetens webbplats står att den genomsnittliga allmänna pensionen i januari 2021 är 11 800 kronor per månad för kvinnor före skatt och 14 800 kronor per månad för män. Med tanke på dessa nivåer kan man fråga sig om det räcker med en pensionsavgiftshöjning från 17,21 till 18,5 procent av inkomsten, som är det förslag som oftast förs fram i debatten. Pensionsmyndighetens utredare skriver också i en aktuell rapport att dagens medelpensionärer ökar sin disponibla inkomst med drygt två procent efter skatt med deras alternativ till hur man kan genomföra en pensionsavgiftshöjning.
Det låter inte som en avgiftshöjning ändrar ekonomin radikalt för de som har det sämst. Räcker det om ni får igenom pensionsavgiftshöjningen?
– De olika åtgärderna sammantaget kommer att leda till att vi lyfter hela gruppen av dem som har en sårbar ekonomi. Vi har höjt taket i bostadstillägget rejält, vi höjde också garantipensionen delvis, sedan har vi sänkt skatten. Och så kommer inkomstpensionstillägget.
Om det sedan räcker eller om det finns ytterligare behov av att åtgärda pensionerna är en senare fråga, menar han.
Det går egentligen inte att prata om det svenska pensionssystemet utan att nämna tjänstepensionerna, det vill säga det sparande som fack och arbetsgivare kommer överens om i kollektivavtal. Denna del utgör nämligen en stor och växande del av svenskarnas pensioner, cirka 25 procent i genomsnitt. Om man tittar på dem som nyligen gått i pension är det 31 procent av pensionssumman för en medelinkomsttagare som kommer från tjänstepensionen.
Cirka en av tjugo som arbetar har ingen tjänstepension. Är detta ett problem som politiken kan och bör adressera?
– Politikens primära uppgift är att höja de allmänna pensionerna. Där ligger vårt huvudfokus, men sedan kan vi ändå agera, svarar Ardalan Shekarabi och ger ett exempel.
– Förra mandatperioden la vi ett förslag i riksdagen om att göra det obligatoriskt att ställa krav på tjänstepension i samband med offentlig upphandling. Det är rätt stora grupper i offentligfinansierade verksamheter som saknar kollektivavtal och tjänstepension. Det är till exempel många som kör taxi, sjukvårdstransport och arbetar inom hemtjänsten. Tyvärr föll det förslaget, det fanns ingen majoritet för det.
En växande pensionsfråga på senare år är pensionsnivån för dem som inte orkar jobba lika länge som anses vara normalt enligt regelverket, alltså för dem som inte orkar jobba till den så kallade riktåldern 67 år.
Riktåldern kan enkelt uttryckt kan sägas vara den nya normalpensionsåldern som ska gälla från 2027. Precis som i dag kommer det att vara så att de som går i pension tidigare sänker sin pension. Detta påverkar såklart dem som sliter ut sig i förtid.
– Vi är det enda landet i Norden som inte har en lösning för de som sliter ut kroppen i ett fysiskt arbete innan de uppnått pensionsålder. Är det rimligt? Vi tvingar dem att ta ut pensionen i förtid, och det får allvarliga konsekvenser för dem. De sänker sin pension livet ut. Här kommer en utredning på fredag, som föreslår en ekonomisk lösning för äldre utslitna, säger socialförsäkringsministern.
Han hoppas nu att detta kan leda till en lösning för dessa grupper på arbetsmarknaden.
– Det är en viktig utredning eftersom vi har haft det här hålet i trygghetssystemet sedan 2008. Det är skamligt att det är så men nu får vi i alla fall ett förslag på om hur vi kan lösa detta, säger Ardalan Shekarabi.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.