Basinkomst leder åt fel håll

ledare De som förespråkar basinkomst förstår nog inte hur omfördelande våra system är. Team basinkomst får klara sig utan mig.

Kommunerna Linköping, Kinda och Åtvidaberg kan bli först ut att prova basinkomst. Bakom står Samordningsförbundet Centrala Östergötland, där bland annat regionen och Försäkringskassan ingår. Tanken är att ”undersöka hur det skulle fungera om a-kassan, de olika ersättningarna från Försäkringskassan och försörjningsstödet byttes ut till en och samma peng”.
Detta är grundidén med basinkomst. Genom att ge en villkorslös ersättning till alla medborgare istället för dagens behovsprövade system blir människor friare, marginaleffekterna försvinner, byråkratin blir mindre och hälsan bättre. Men trots de goda intentionerna är det en farlig väg, som bygger på okunskap om hur stor omfördelning som faktiskt sker i vår välfärdsmodell.
Definitionen av basinkomst är kortfattat en ersättning som ges till alla oavsett arbete/arbetsförmåga, behov/inkomst eller personliga omständigheter som ålder, hushållets sammansättning eller bostadsort.

OECD konstaterade att andelen fattiga skulle öka från 11 till 14 procent

I det försök som förbereds i Östergötland kommer det att handla om ungefär 5000 kronor per månad, vilket är i samma storleksordning som i det uppmärksammade finska försöket för ett par år sedan. Där fick deltagarna 560 euro eller cirka 5800 kronor. Det finska försöket används ofta som förebild och försökets resultat i form av gynnsamma effekter när det gäller personers hälsa och handlingskraft refereras flitigt. Både hälsa och handlingskraft är såklart viktigt, men problemet är att basinkomstförespråkarna väldigt sällan pratar om kostnader eller fördelningspolitiska effekter. Det är egentligen inte svårt.

I Sverige är vi knappt 6 miljoner i arbetsför ålder. Om vi alla får 5000 kronor i månaden blir det 60 000 var per år eller totalt för samhället 360 miljarder. För att sätta summan i perspektiv måste vi jämföra med samtliga transfereringar som går via Försäkringskassan. Om vi räknar ihop samtliga ersättningar som betalas ut via myndigheten handlar det om i sammanhanget helt otillräckliga 246 miljarder. Då ingår ändå allt ifrån barnbidrag och föräldrapenning till sjukpenning och sjukersättning. Även kostnaderna för assistansersättning ingår. Men försörjningsstödet då? Det är ju jättemycket pengar. Jo, men inte i det här sammanhanget. Kommunernas utbetalningar av det som kallas ekonomiskt bistånd (försörjningsstöd) var 2020 totalt knappt 12 miljarder.
Fortfarande saknas alltså 100 miljarder innan vi kan ge alla basinkomst genom att byta ut våra nuvarande transfereringssystem. Nu invänder basinkomstförespråkare att vi kommer att kunna spara mycket pengar på minskad byråkrati. Då är det är värt att påminna om att hela Försäkringskassans administration kostar 10 miljarder. 

Det här är skälet till varför så många texter om basinkomst gärna lyfter positiva effekter från Finlands försök, men så få refererar till OECD:s rapport från 2018, där de ekonomiska effekterna skärskådades. Precis som överslaget ovan visar konstaterade OECD att en övergång från dagens ofta behovsprövade bidrag till basinkomst bara skulle räcka till en basinkomst på drygt 3000 kronor. För att komma upp till experimentets nivå på 560 euro skulle det behövas en tämligen kännbar skattehöjning.
Ännu värre var dock de fördelningspolitiska effekterna. OECD konstaterade att andelen fattiga skulle öka från 11 till 14 procent, eller med 150 000 personer. 30 000 av dessa skulle vara barn. De tre lägsta inkomstdecilerna, alltså 30 procent med de lägsta inkomsterna, skulle förlora stort, upp till 30 procent. För de högre inkomstklasserna skulle det gå på ett ut, i alla fall på gruppnivå. Skillnaderna inom grupperna skulle såklart bli stora. Den som idag varken är sjuk, arbetslös eller har barn får 5000 extra. Övriga förlorar nuvarande ersättningar och trygghet i utbyte mot 5000 kronor. 

Påfallande ofta i basinkomstförespråkarnas argument saknas det en dimension om omfördelning mellan medborgare med olika inkomst och behov. I vissa fall handlar det kanske om en brist på medvetenhet om hur pass omfördelande våra system faktiskt är, i andra fall om att man faktiskt vill sluta omfördela mellan olika inkomstklasser.
På det sättet är basinkomst närmast nyliberal politik.
OECD konstaterar att en förändring där man ersätter ett behovsprövat system med basinkomst ”skulle leda till en drastisk omfördelning av inkomster och troligen öka fattigdomen, även om det också skulle leda till en förenkling och förstärka incitamenten för vissa. Där har vi en målkonflikt som heter duga. Bara att välja sida faktiskt. Team basinkomst får i alla fall klara sig utan mig.