Rangordning av unga elever skapar ohälsa

ledare Ökad press i skolan skapar psykosocial ohälsa. Politikerna bör därför tänka om när det gäller betyg i lägre årskurser.

Nedstämdhet, stress, huvudvärk och sömnproblem har ökat markant bland svenska grundskoleelever. Björn Högberg, forskare vid institutionen för Socialt arbete vid Umeå universitet, undersöker orsakerna. Högberg har bland annat gått igenom Folkhälsomyndighetens årliga undersökningar om elevers hälsa och de frågor i PISA-undersökningarna som handlar om elevers känsla av tillhörighet. När elevernas svar jämförs över tid är det tydligt att det skett en kraftig försämring. Andelen elever som inte känner sig hemma i skolan eller som upplever stress har fördubblats sedan början av 2000-talet.
Högberg menar att det starkare fokuset på prestationer och betyg har bidragit till ohälsan. Han visar att de psykosociala problemen bland elever ökat markant efter införandet av LGR 11. Även återinförandet av betyg i årskurs sex från läsåret 2012/13 ledde till en ökad stress. Sedan dess har det dessutom blivit valbart för skolor att införa betyg från årskurs fyra.
Men den ökande stressen och ohälsan bland elever beror inte bara på förändringar i skolan. En annan faktor är att de utbildningsmässiga kvalifikationskraven i arbetslivet har ökat. För bara några decennier sedan fanns ett större utrymme för autodidakter att göra karriär. Numera är inträdet till allt fler yrkesbanor kopplade till formella meriter. Insikten om detta genomsyrar skolan och påverkar även unga människors liv. Högberg menar att elever redan på mellanstadiet är medvetna om betygens roll för att komma in på fortsatta utbildningar och för att kunna styra framtida yrkesval.

Att döma av PISA-resultaten lärde sig eleverna mer när pressen var mindre.

Stressen och den psykosomatiska ohälsan har ökat särskilt mycket bland flickor. En av flera förklaringar kan vara att flickor utan formella meriter har en särskilt låst situation. Liksom i övriga arbetslivet har möjligheten att göra karriär utan lång utbildning minskat inom det privata näringslivet, men där finns ändå ett visst utrymme för dem utan meriter. Karriärsbanorna inom företagssfären domineras emellertid av män. Flickor inser att de är beroende av utbildningsmeriter om de ska få ett välbetalt jobb. Därför är det inte överraskande att det är fler flickor än pojkar från arbetarhem som gör en klassresa och fortsätter på högre utbildning.
Detta är förstås en möjlighet, men insikten om att andra vägar är stängda skapar en stark press som inte sällan leder till ohälsa. Vi har fått en skola där flickorna presterar bättre än pojkar, men mår betydligt sämre.

Ett centralt politiskt motiv för att införa betyg i lägre årskurser har varit att det ska stärka elevernas motivation. En annan forskare, Magnus Hultén, professor i naturvetenskapernas didaktik vid Linköpings universitet, har gjort en översikt av vad forskningen visar om sambanden mellan betyg och motivation.
En av Hulténs slutsatser är att betyg som visar att en elev har svaga resultat inte hjälper eleven att ”skärpa” sig. Istället presterar de sämre jämfört med om de istället hade fått återkommande information om hur de skulle kunna förbättra sitt arbete. Hultén konstaterar att negativ påverkan i form av låga betyg och misslyckanden på prov får en större negativ påverkan på en elev än vad en positiv påverkan får för positiv effekt. Inget tyder heller på att den hårdare kontrollen av elevernas kunskaper har höjt motivationen och skapat ett kunskapslyft. Att döma av PISA-resultaten lärde sig eleverna mer när pressen var mindre.

Ännu en orsak till den skärpta kontrollen av skolarbetet är kommersialiseringen av skolan. I en bemärkelse är detta paradoxalt. Friskolereformernas påhejare motiverade förändringarna med att de skulle skapa en större mångfald. Istället har de konforma kommersiella skolbolagen vuxit medan de idéburna och kooperativt drivna skolorna trängts tillbaka.

För att garantera vinst försöker bolagsskolorna spara in på lokaler och lärare och för att göra skolorna populära stimuleras de till att dela ut överbetyg. För att stävja friskolekoncernernas avarter växer en hårdare kontroll fram, men denna kontroll påverkar inte bara friskolorna utan hela skolsystemet.

Trots en allt mer heterogen samling skolor och trots målstyrning håller skolan på att bli allt mer detaljstyrd.

Skolan ägnar sig åt att kategorisera och rangordna elever genom bedömningssystem och genom placeringar i olika program och kunskapsgrupper. Dessa processer har fått ett starkare genomslag i skolans arbete under de senaste decennierna. I viss mån är det oundvikligt att skolan rangordnar. Den behövs för att klara urvalet till vidare utbildning. Däremot är det tveksamt med reformer som ytterligare förstärker denna rangordning utan att det har någon betydelse för urvalsproceduren. Inte minst handlar det om betyg i lägre årskurser. Den slutsatsen kan vi dra av Högbergs studier.