Tjugo års misslyckande

ledare Kriget mot terrorismen inleddes efter attackerna för 20 år sedan, men det som skulle bli en stabil, demokratisk utveckling efter militära insatser blev istället mer oreda.

9/11 skulle det kallas för, efter datumet 2001 då några passagerarflygplan som terrorgruppen Al-Qaida kapat körde in i tvillingtornen i New York och i militärhögkvarteret Pentagon.
Det var ett hårt slag för USA, inte bara för att drygt 3 000 dödades och 6 000 skadades. Det var också ett slag i veka livet mot den amerikanska självkänslan. Bortsett från kolonialkrigen med britterna har man ju förskonats från krigets våld på hemmaplan.
Men med ruinerna av World Trade Center i New York framför sig gick det inte att snacka bort att någon förklarat krig mot världens mäktigaste militära stormakt. Kriget mot terrorismen har det kallats för.
Nu har 20 år gått sedan 9/11.  Hur klarade USA utmaningen?

Det har funnits en naiv idé att man med i huvudsak militära medel ska kunna bygga fungerande nationer långt bort i världen

Trots varningar från flera utländska underrättelseorganisationer om ett förestående angrepp mot USA av kapade passagerarflygplan hade attacken kunnat genomföras.
Den amerikanska regeringen försökte därför stärka beredskapen mot nya angrepp. Patriot Act-lagen gav myndigheterna obegränsade möjligheter att avlyssna telefoner och att läsa mail. Som den säkerhetspolitiske visselblåsaren Edward Snowden visat betydde detta att i princip alla kunde övervakas.
En särskild myndighet för terrorbekämpning, Homeland Security, inrättades.
På militärbasen Guantánamo på Kuba placerades misstänkta terrorister i burar. Där blev de sittande utan att deras skuld prövades inför rätta. Däremot kunde de intagna – eftersom man fanns på främmande mark – utsättas för skendränkningar och annan tortyr, vilket inte gick att göra på amerikanskt territorium.
Lite tillspetsat kan man säga att svaret på terroristernas brutalitet var att försvaga de medborgerliga rättigheterna.

Två månader efter 9/11 angrep USA Afghanistan, i tron att man snabbt skulle kunna fånga och likvidera Usama bin Laden, Al-Qaida-ledaren som påstods gömma sig där och som ansågs har lett attacken i New York.
Att utkräva hämnd möttes i början av starka sympatier bland USAs allierade. Le Mondes rubrik var karaktäristisk: ”Vi är alla amerikaner nu”.
Ett dussin länder skickade soldater till Afghanistan under NATO-befäl, även Sverige.
Det hela kom att kallas Operation Enduring Freedom, operation varaktig frihet.  Men den moraliska auktoritet som USA haft i Europa vittrade nu ned i takt med att amerikanska övergrepp blev kända och att det inte gick att rubba det korrupta klanstyret.  Det blev inte stabilitet utan mycket oreda.
En centralt placerad amerikansk general sammanfattade 2015 i hemliga dokument som Washington Post kommit över:  ”Vi saknade grundläggande förståelse för Afghanistan – vi visste inte vad vi gjorde”.

Därför blev det inte det snabba avgörande som utlovats.  Det tog tio år att hitta och avrätta Usama bin Laden, som hållit sig gömd i grannlandet Pakistan.  Med uppgiften slutförd borde man dragit sig ur Afghanistan.
När soldater först så småningom långsamt började tas hem var det krigförande trupp, medan det länge blev kvar rätt många amerikaner med uppgiften att utbilda den afghanska krigsmakten.
Resultatet av dessa lektioner ser vi under de gångna veckornas flykt undan talibanernas snabba avancemang.

Varför blev det ett misslyckande?
USA har sedan 11/9 invaderat två länder, Afghanistan och Irak, bombat andra och tusentals unga amerikaner har dött, utan att det varit glasklart vad syftet med operationerna varit.
Terrorismen skulle utrotas, visst. Men det har framförallt funnits en naiv idé att man med i huvudsak militära medel ska kunna bygga fungerande nationer långt bort i världen.
Det är den illusionen som president Biden nu vill få ett slut på. Annars hamnar USA som han sa i ett tal nyligen i ett ”evighetskrig”.
Mer kraft kan nu också frigöras för att få själva USA att fungera, trots väldiga skogsbränder, kaos i sjukvården och översvämningar som gjort många hemlösa. Beslutet att lämna Afghanistan var därför självklart.