Ojämlikheten i Sverige växer

Nyhet Sverige är ett ojämlikt land och skillnaderna mellan regionerna har växt de senaste 30 åren. Det slår en ny rapport fast.

De tre senaste decennierna har vinsterna av det ekonomiska välståndet i Sverige fördelats ojämlikt mellan landets regioner. Tillväxten har också sett väldigt olika ut. 95 procent av den ökande sysselsättningen har främst ägt rum i storstäderna och universitetsorterna. Samtidigt har glesbefolkade landsbygdsområden minskat i sysselsättning och befolkning. Allt enligt en ny rapport från Arena Idé.

– Vi menar att vi har ett ojämlikt Sverige för människor får olika möjligheter beroende på var de växer upp och var de bor under livet, säger Lars Fredrik Andersson, universitetslektor och docent i ekonomisk historia vid Umeå universitet och en av medförfattarna till rapporten.

För att kartlägga skillnaderna har författarna använt sig av en metod de kallar klusteranalys. Metoden innebär att man sorterar in kommuner efter likartade egenskaper, utifrån indikatorer som sysselsättningsgrad, utbildningsnivå, huspriser, löneskillnader mellan könen och valdeltagande. Exempelvis bildar kommuner som har växande befolkning, högutbildad arbetskraft och hög sysselsättningsgrad ett kluster.

– Ett annat område kanske har krympande befolkning, låg utbildningsnivå, åldrande befolkning. Då hamnar det i ett annat kluster. Sedan gör man en karta av de olika klusterna. På så sätt får man en överblick av hur landet delas upp i olika områden, förklarar Lars Fredrik Andersson.

Genom denna metod har artikelförfattarna fått fram en bild av något de kallar ”Fyra Sverige”. Landet delas in i fyra områden som karaktäriseras utifrån styrkor och svagheter i indikatorerna. Alla områden har olika möjligheter och utmaningar.

Storstadsområden har problem med en väldigt snabb tillväxt och befolkningsökning. ”Levnadsförhållandena i stora städer kännetecknas av en större variation och nya risker att utsättas för social polarisering. Missgynnade hushåll och individer med låg utbildning konfronteras med stigande levnadskostnader och en förändrad arbetsmarknad”, skriver författarna i rapporten.

Samtidigt kämpar landsbygden och områden i periferin med att många flyttar till storstadsområdena. När många familjer flyttar blir det ett överskott av bostäder och problem på fastighetsmarknaden. Det blir också brist på tillgång till välfärdstjänster, och en åldrande befolkning kräver mer hälso- och sjukvård.

I Sverige har vi haft en lång period, sedan början av det industriella genombrottet, där skillnaderna i inkomst hela tiden blivit mindre. Både mellan människor och regioner. Men sedan 90-talet har det skett snabba förändringar, konstaterar författarna. I framför allt storstäderna och vissa universitetsorter och omkringliggande områden har tillväxten varit väldigt snabb. Befolkningsökningen likaså. Detta förklaras bland annat med att Sverige gått från att vara en industrination till mer av ett tjänstesamhälle.

– Det har inneburit att många av de ekonomiska aktiviteterna som man förknippar med industrierna har krympt samtidigt som många fler jobb har kommit till tjänstesektorn. Tjänstesektorn har vuxit framför allt i tillväxtområdena, storstäderna och universitetsorterna. De har haft en väldigt stark tjänsteutveckling och många jobb har skapats inom olika tjänsteverksamheter. Samtidigt har tillverkningsindustrin gått tillbaka i hela landet men det har inte kommit något i dess ställe. Det är den stora strukturella förändringen som har drivit på den här uppdelningen av landet i så tydliga kluster, säger Lars Fredrik Andersson.

Rapportförfattarna konstaterar att det finns en ond cirkel i dag som måste brytas. Perifera områden riskerar att släpa efter i fråga om ekonomisk aktivitet. Det leder till att högutbildade flyttar därifrån och att områdets infrastruktur och tillgång till offentliga tjänster försämras. Men i storstadsområdena som lockar allt fler människor finns hög konkurrens om jobb och bostad samt höga levnadspriser, vilket innebär större risk för social marginalisering.

Författarna menar att utvecklingen delvis beror på att politiken varit väldigt tillväxtorienterad sedan 90-talet, och att man på olika sätt har försökt få alla regioner att bidra till den ekonomiska tillväxten. För vissa områden har tillväxtpolitiken varit gynnsam medan den för andra områden inte inneburit några fördelar.

För att stävja den negativa utvecklingen föreslår författarna bland annat att skattepolitiken måste reformeras. I dag ligger skattesatsen högre i stagnerande områden med låg befolkning än i storstäderna. Trots att de har en lägre nivå av välfärdstjänster.

– Det ska inte vara så. Vi ska ha samma skatt utifrån de ambitioner vi har. Har vi mycket högre skatter i avfolkningsorter då beror det på att de inte blir kompenserade för de problem de står inför. Vi vill se en reformering av det kommunala utjämningssystemet så att man får lika mycket för sin skatt oavsett var man bor i landet, säger Lars Fredrik Andersson.

Författarna poängterar också att politiken måste bli mer geografiskt anpassad. Att det är svårt att driva en och samma politik för landet när utmaningarna ser så olika ut i olika områden. De pekar ut några konkreta lösningar för regionerna.

– I storstadsregionerna är det en alldeles för långsam fart på bostadsbygganden, och infrastrukturprojekt som inte följer med i samma takt som regionerna växer i. Detta gör att folk får väldigt svårt att hitta bostäder men också att arbetsmarknaden fungerar sämre än vad den kunnat gjort om man kunnat flytta och pendla på ett smidigare sätt än man kan göra i dag, säger Lars Fredrik Andersson.

– Sen har vi avfolkningsområdena. Där måste vi ha en politik som på olika sätt kompenserar för att vi har en åldrande befolkning. Människor ska kunna ha ett värdigt och bra liv och känna sig inkluderade även om man inte bor i ett tillväxtområde. Vi måste ha en politik som gör det möjligt för människor att kunna flytta men också bo kvar.

Konsekvenserna av att inte ta itu med skillnaderna och ojämlikheterna riskerar att bli öka politikerförakt och ett hämmande av den sociala sammanhållningen. Detta är något som flera EU-länder har slagit fast i olika rapporter om nationell ojämlikhet.

”En ökande geografisk ojämlikhet har i många EU-länder underblåst uppkomsten av antidemokratiska rörelser och krafter som ifrågasätter de egna demokratiska och politiska institutionerna.”

– Man har riktat in sig på en politik som är gynnsam för vissa delar av landet men inte alla. Det kommer att få vissa delar känna sig mindre nöjda och det skapar ett samhälle där fler känner sig utanför, säger Lars Fredrik Andersson.

Han hoppas att deras rapport kommer att bidra till en fortsatt diskussion kring frågorna om geografisk ojämlikhet. Han ser att det har skett ett uppvaknande de senaste åren kring just de regionala obalanserna.

– Den här rapportera är ett tillskott till debatten. Ett viktigt tillskott att försöka förstå hur olika platser har olika möjligheter och olika förutsättningar och att vi måste ha mer platsbaserade politik för att kunna möta människor utifrån deras behov runt om i hela landet.

Tips: Dagens Arena har tidigare skrivit om regional ojämlikhet i Sverige här.