Valrörelsen har börjat

Krönikan Att S-ledningen nu så tydligt stakar ut färdriktningen har betydelse. Nu måste övriga partier förhålla sig till skarpa förslag mot vinstuttag och hårdare regler för etablering av friskolor, skriver German Bender.

Temperaturen stiger inför Socialdemokraternas kongress i november. Partistyrelsen tycks ha tagit intryck av gräsrotskraften i den snabbt växande S-föreningen Reformisterna, som häromveckan presenterade ett omfattande budgetförslag med betydligt större satsningar och mer vänsterinriktad politik än regeringens budgetproposition.

Det är uppenbart att Reformisterna successivt pressar partiledningen åt vänster. Eller om det egentligen är verkligheten som gör jobbet, det kan vi låta vara osagt.

Hur som helst lanserade Socialdemokraternas partistyrelse ett skarpt förslag på skolans område med bland annat vinstförbud, ”rättvis” skolpeng, slopade skolköer och striktare etableringsregler för skolhuvudmän. Det är utan tvekan den mest ambitiösa reformagendan för skolan som partiet lanserat på många år.

Förslaget som fick mest uppmärksamhet var givetvis det om vinstförbud. Marknaden reagerade med kraftigt sänkta aktiekurser för välfärdsbolagen Academedia, Cedergrenska, Tellusgruppen och Atvexa, som tappade miljardbelopp i börsvärde samma dag.

Reaktionen från bolagen själva var dock mer återhållsam. Den börsnoterade skolkoncernen Academedias vd Marcus Strömberg kallar förslaget ”politisk positionering”.

– Jag har väldigt svårt att se att det finns några som skulle vilja att det här försvann, för vi är en så otroligt stor sektor, sa Strömberg till nyhetsbyrån TT.

Listan över stoppade skolreformer är nästan lika lång som listan över brister i friskoleskolsystemet.

I en formell kommentar på sin hemsida skriver Academedia att de inte ser några parlamentariska förutsättningar för Socialdemokraternas förslag. Det är också den allmänna bilden man får av att läsa välfärdsbolagens års- och kvartalsrapporter, där ”politiska risker” återkommande tas upp som potentiella hot mot affärsmodellen.

I februari skrev jag en krönika som helt och hållet bestod av citat ur välfärdsbolagens börsrapporter. Det blev tydligt att bolagen noga följer samhällsdebatten och har en nykter analys av de realistiska (läs små) förutsättningarna för faktiska ingrepp i den lukrativa välfärdsmarknaden, bortom den politiska retoriken.

Till exempel skriver Academedia i sin årsredovisning för 2019: ”Risken för nya förslag om vinstbegränsningar bedöms i närtid som låg”. Välfärdsbolaget Humana skriver i sin senaste årsrapport att ”Den politiska situationen inom välfärdsområdet är alltjämt stabil sedan januariavtalet träffades i början av 2019.”

Men som bekant gäller inte januariavtalet längre. Socialdemokraterna är därmed inte längre bundna av ett hinder mot att lägga förslag om vinstförbud.

Att partiet nu tar tillfället i akt att agera självständigt gör att utbildningsminister Anna Ekström kan vara precis så tydlig som hon velat – men inte kunnat – vara i många år, när journalisterna frågar henne vad partiledningens utspel egentligen betyder.

– Det betyder det vi säger, att vi vill förbjuda vinstuttag, sa Ekström på pressträffen där förslagen lanserades.

Hon noterar också att ”det finns en kritisk diskussion (om vinstuttag) långt in i de borgerliga leden”.

Och det har hon rätt i. SOM-institutet vid Göteborgs universitet har mätt svenska folkets inställning till vinstutdelning i snart ett årtionde. De konstaterar att andelen som tycker att vinstutdelning inte ska tillåtas i skattefinansierad vård, skola och omsorg legat stabilt kring 60-70 procent sedan 2012 (se bild 14 i denna presentation). Även bland borgerliga väljare är stödet för vinstförbud stort (se sid 20 i denna rapport).

Det är förstås utmärkt att Socialdemokraterna vill öka det demokratiska inflytandet och minska marknadsmekanismernas genomslag på skolans område.

Men det räcker inte. Man måste också få med sig andra partier.

Vänsterpartiet är nog med på båten, sannolikt också Miljöpartiet. Då krävs att antingen hela eller delar av förslagen får stöd av ytterligare ett eller flera partier.

Risken är annars stor att det inte blir någon verkstad denna gång heller. Precis som när Ilmar Reepalus utredning om vinstbegränsningar röstades ner i riksdagen 2018. Eller när Skolkommissionen föreslog att köer skulle slopas som urvalsinstrument till friskolor. Eller när Friskolekommittén försökte införa offentlighetsprincipen i skolan. Eller när Jan Björklund och Anders Borg gläfste mot riskkapitalbolag för snart tio år sedan, utan att egentligen visa tänderna.

Listan över stoppade skolreformer är nästan lika lång som listan över brister i friskoleskolsystemet.

Orsaken är till stor del att Centern och Liberalerna agerat tvärtemot sina väljares åsikter, som tydligt framgått av SOM-institutets undersökningar. Varför går de inte sina väljare till mötes?

En uppenbar förklaring är att välfärdslobbyn vuxit sig enormt stark – tyvärr delvis med just de skattepengar som Socialdemokraterna nu vill återföra till skolan. Det rör sig om starka intressen som slår vakt om nuvarande och framtida intäkter. Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke, säger exempelvis i en kommentar till SVT att S-förslaget ”är i praktiken ett förbud mot företag på detta område”.

Ett annat exempel är friskolelobbyisten Ulla Hamilton, vd för Friskolornas riksförbund, som tidigare avvisat att offentlighetsprincipen ska gälla i skattefinansierade friskoloroch jämfört skolor med kemtvättar. Föga förvånande rasar nu Hamilton även mot tanken på vinstförbud.

– Det är en väldigt stor andel av eleverna som de vill slå undan fötterna för. Vi kommer hamna i en situation där en väldigt liten andel faktiskt har möjlighet att välja en friskola. Det här visar att deras tal om att de värnar om valfrihet i skolan inte har någon backning i politiken, säger hon till DN.

Men valfrihet går givetvis att skapa även i ett skolsystem utan vinstintressen, det finns gott om ideella skolor och offentligt drivna skolor med olika inriktning och pedagogik såväl i Sverige som utomlands.

Det råder inget tvivel om att skollobbyn benhårt kommer motsätta sig alla förslag som hotar skolföretagens vinstmöjligheter – även om de är till gagn för eleverna eller för samhället i stort.

Däremot är det inte lika självklart att andra delar av näringslivet kommer göra det. Det torde nu växa en insikt i exempelvis den viktiga exportindustrin om att bristerna i skolan på inte alltför lång sikt är ett hot mot svensk konkurrenskraft.

För att inte tala om de många företagare vars barn går i skolan och drabbas av den ökade segregationen, betygsinflation, obehöriga lärare, bristande insyn, med mera. Det är inte självklart att de ser skolföretagens möjligheter till vinstuttag som den viktigaste prioriteringen i skolpolitiken.

Det är hög tid att näringslivets organisationer och deras medlemsföretag omprövar sina ställningstaganden om skolmarknaden. Detsamma gäller de borgerliga partierna, vars väljare och yngre företrädare inte alls är lika positiva till skolmarknaden som partiledningarna.

Det återstår att se hur det parlamentariska läget ser ut efter valet och hur partierna positionerar sig. Men det kommer inte ske i ett vakuum. Att S-ledningen så tydligt stakar ut färdriktningen har betydelse. Nu måste övriga partier förhålla sig till en trepartikoalition med skarpa förslag mot vinstuttag och hårdare regler för etablering av friskolor.

Valrörelsen har börjat.

German Bender är utredningschef på Arena Idé och doktorand vid Handelshögskolan