Utrikes Högerextremisten Eric Zemmour skördar framgångar i Frankrike. Att han kan dyka upp i det kommande presidentvalet oroar övriga politiska partier. Men från skilda perspektiv, skriver Benedicte Berner.
Enligt en opinionsundersökning som har sänt chockvågor över Frankrike skulle Eric Zemmour, den franska högerextrema essäisten, få 17 procent av rösterna inför det kommande presidentvalet, vilket placerar honom på andra plats i kampen om Elyséeposten och före högerledaren Marine Le Pen.
Eric Zemmour, som sedan början av 2000-talet är känd för sina regelbundna och populära TV-framträdanden och för sin krönika i högertidningen Le Figaro, är numera en aktör i det politiska spel som han hoppas kunna destabilisera, även om han fortfarande är vag när det gäller en eventuell egen presidentkandidatur.
TV-kanalen CNews, en opinionsbildande TV-kanal som stöds av den konservative miljardären Vincent Bolloré, storägare i Vivendi-koncernen, har varit Eric Zemmours politiska platform. Även om de bäst rankade programmen där brukar locka 600 000 – 800 000 tittare, vilket är långt ifrån de cirka 6 miljoner som tittar på de traditionella kvällsnyheterna på den privata kanalen TF1, har CNews fördubblat sin tittarandel på fyra år och kommit på andra plats bland landets fyra 24-timmars nyhetskanaler.
Företagets affärsmodell kombinerar vanliga nyheter med en ”showbizifiering”av kommentarer med debattersom kan bli hysteriska och extrema och förenkla komplexa frågor. Nyckeln till den senaste tidens framgång för både CNews och Zemmour är den lärdom han drog av Storbritanniens Brexit-omröstning och Trumps valseger: var radikal, extrem och provocerande, om du vill vinna. Hans senaste uppmärksammade utspel var att kräva ett förbud mot “utländska” namn som Mohammed och Kevin.
Den extrema högern har under de senaste 30 åren drivit frågor om islamism, invandring, brister i utbildningen och den franska civilisationens påstådda förfall–men Zemmour har nu med sin extrema debattstil fört in dem i hjärtat av den franska politiska debatten.
Eric Zemmour har åtalats och dömts två gånger under de senaste åren för att ha framprovocerat rashat, hets mot folkgrupp, men han tar ändå upp dessa favoritteman i sin nypublicerade bok La France n’a pas dit son dernier mot (Frankrike har inte sagt sitt sista ord). Här finns tydlig stigmatisering av islam och invandring genom en sammanblandning av islam och islamism, påståenden att muslimska invandrare kommer att ”skölja över” och överväldiga de infödda invånarna i Europa, påståenden om “islamisering av städernas gator” genom invandrare som blivit “kolonisatörer” och därmed hotar nationens existens.
”Ingen liten stad, ingen liten by i Frankrike är säker från vildsinta grupper av tjetjenska, kosovariska, maghrebiska eller afrikanska gäng som stjäl, våldtar, plundrar, torterar och dödar”, skriver han. Skriften innehåller grov förvanskning av historien genom uttalanden att Vichyregimen under andra världskriget och den tyska ockupationen ”skyddade franska judar”. Därtill präglas den av aggressiv misogyni (i sin bok Le Suicide Français skrev han nostalgiskt om den tid då en man kunde tafsa på en kvinna utan att drabbas av en anmälan om sexuella trakasserier) och homofobi. Alla dessa tema vill han göra till en central del av den offentliga debatten under presidentvalskampanjen.
Zemmour har redan ändrat villkoren för den franska politiska debatten så att nästan alla kandidater tvingas fokusera på frågor som invandring och brottslighet.
Även om Zemmour ännu inte har deklarerat sin kandidatur till presidentvalet har le Conseil Supérieur de l´Audiovisuel (CSA), beslutat att behandla honom som en kandidat och att räkna hans tid på TV för att hindra att han får mer sändningstid än andra kandidater.
Eric Zemmour-fenomenet oroar de politiska partierna i Frankrike, men från skilda perspektiv.
Traditionellt sett har proteströsterna i Frankrike delats upp mellan populister och soffliggare. Fram till valet 2017 gynnade detta främst Marine Le Pen, kandidat för det högerextrema partiet Rassemblement National (RN). För att bli en legitim presidentkandidat tog hon avstånd från fadern, den tidigare ledaren för rörelsen och hans reaktionära, rasistiska och antisemitiska hållning. Därför har hon under de senaste åren valt att moderera partiets budskap. Detta kan förklara varför det ”proteststöd”som hon tidigare hade nu delvis fångats av Eric Zemmour: från 28 procentstöd i den första omgången av presidentvalet 2017 har Marine Le Pen sjunkit till 16 procent i den senaste opinionsmätningen den 28 september.
Zemmour oroar också det traditionella högerpartiet Les Républicains (LR). Om det var vulgärt och pinsamt för många i den traditionella högerväljarkåren att rösta på Le Pen på grund av partiets antisemitiska förflutna, är Zemmour, av sefardiskt judiskt ursprung, en acceptabel talesman för den del av högern som är besatt av invandringsproblemet. Genom att spela på överströmningen i väljarkåren mellan högern och extremhögern tar Eric Zemmour röster från LR-partiet som Marine Le Pen nog aldrig skulle ha fått. Än mer förledande kan bli att Zemmour poserar som gaullismens förkämpe genom att ta upp tre av general de Gaulles favoritteman: nationellt oberoende, socialpolitik och ett kristet Frankrike.
Men om en kandidatur av Zemmour kan skada högern kan den också tjäna den. Om Marine Le Pen förlorar för många röster till Zemmour kan högerns presidentkandidat, till exempel Xavier Bertrand, som är favorit i opinionsmätningarna, bli Macrons motståndare i den andra valomgången i maj 2022 i stället för Marine Le Pen. Det är en motståndare som är mycket farligare för Macron eftersom han skulle få ett brett stöd, även från vänster- och mittenväljare som till varje pris vill hindra en andra mandatperiod för Macron. Denna möjlighet oroar påtagligt presidentens omgivning.
Macron kan även skadas av den negativa effekt som högerextrema teser kommer att ha på debattklimatet underde kommande månadernas kampanj. Hur ska man kampanja mot en motståndare som bara har islam och invandring på läpparna, medan Macron vill framhäva sina ekonomiska och sociala resultat, sina utbildningsåtgärder eller sin europeiska övertygelse?
Det återstår att se om Eric Zemmour kommer att kandidera. Vissa analytiker betvivlar att han kan lyckas få det stöd från 500 borgmästare som krävs för att kunna ställa upp som kandidat till presidentposten. Men redan det faktum att 17 % av de franska väljarna stöder hans kandidatur visar hur en betydande opinion fjärmar sig från de politiska ”eliterna” och hur splittrat och oroligt Frankrike idag är.
Zemmour, CNews och andra högerorienterade nyhetskanaler har redan ändrat villkoren för den franska politiska debatten och flyttat den så att nästan alla kandidater tvingas fokusera på frågor som invandring och brottslighet. Ett exempel på hur detta påverkar presidenten är att denne just infört stränga restriktioner för viseringar från Marocko, Algeriet och Tunisien. Utan att ännu vara kandidat har Zemmour alltså redan ett starkt inflytande på nästa års presidentval.
***
Vill du kommentera texten? Följ Dagens Arena på Facebook
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
