»CSN brister i nyans«

slutreplik Kanske behöver CSN lägga örat lite närmare marken och ha mer nära dialoger med organisationer som företräder studenter, skriver SSCOs ordförande i en slutreplik.

I sin replik på vår debattartikel ”SMS-lån ska inte finansiera utbildning” hävdar CSN att deras rapport inte har lagt någon värdering i studenters ekonomi utan enbart belyser fakta. Vi vill hävda att det är en sanning med modifikation.

I rapportens slutreflektioner kan vi läsa ”Majoriteten har tillräckliga inkomster för sina utgifter, sex av tio månadssparar och flera skulle välja att spara mer om studiebidraget höjdes. Detta tyder på en relativt god ekonomi.” Det är möjligt att CSN inte anser att ”god ekonomi” är detsamma som ”tillfredsställande ekonomi”. Oavsett är rapportens reflektioner kring den värdefulla kunskap som den i övrigt tillför, beklagligt onyanserad i relation till hur studenters inkomster och utgifter förhåller sig till deras verklighet.

Såväl studenthälsomottagningar som studentkårer och andra ideella organisationer vittnar om att strömmen av studenter som mår dåligt till följd av bland annat sin pressade ekonomiska situation aldrig sinar. Det är studenter som inte får ekonomin att gå ihop. Det är studenter som får ekonomin att gå ihop till följd av att de pressar sig själva så hårt genom att arbeta extra utöver sin heltidssysselsättning att de får problem med sömnsvårigheter, ångest och stress.

Precis som CSN skriver behöver inte extrajobb vara negativt för studenter. De som har möjlighet att arbeta inom samma område som sina studier kan självklart dra nytta av den synergieffekt som praktik och teori kan medföra, vilket kan göra att studieprestationerna blir mindre påverkade. Problemet uppstår när studenter är beroende av extrainkomst från arbete, anhöriga eller liknande för att få ekonomin att gå ihop, vilket i dagsläget är en väsentlig andel av studenterna.

Problemet med CSN:s reflektioner är bristen på nyanser. Att ekonomin kan vara god, tillfälligt eller under en längre period, är inte detsamma som att uppoffringarna för att den ska vara god är acceptabla. Problemet är även att CSN klumpar ihop samtliga inkomster som studenter har för att konstatera att ”[m]ajoriteten har tillräckliga inkomster för sina utgifter”. En viktig faktor som vi saknar i CSN:s reflektioner är skillnaden för studenter i olika delar av landet. Utgifterna för studenter i storstadsregionerna har helt andra proportioner än i mindre studieorter, vilket också speglas i att fler behöver arbeta extra vid sidan om studierna. Denna obalans behöver belysas för att ge studenter förutsättningar att klara sina studier på lika villkor. Studenter ska inte behöva välja bort utbildningar eller studieorter på grund av sina ekonomiska förutsättningar.

SSCO – Stockholms studentkårer är väl förtrogna med CSN:s rapporter och använder oss flitigt av dem som kunskapsunderlag. Kanske behöver CSN lägga örat lite närmre marken och ha mer nära dialoger med organisationer som företräder studenter. Vi från SSCO, som är en centralorganisation för studentkårer i Stockholm och inte ”Stockholms studentkår”, för gärna vidare dialoger med CSN om våra olika erfarenheter och slutsatser.

Sofia Holmdahl
Förbundsordförande
SSCO – Stockholms studentkårer