söndagskrönikan Arbetslivet är på väg att normaliseras i takt med att restriktionerna tas bort. Men många oklarheter återstår om vilka regler som gäller – och den ökade aktiviteten har uppenbara nackdelar. Antalet dödsolyckor i arbetslivet tycks till exempel vara på väg att öka, skriver Anna Danielsson Öberg.
Röda mattor, musik, bullar och frukost. Flera arbetsgivare har de senaste veckorna på olika sätt välkomnat anställda som jobbat hemifrån tillbaka till arbetsplatserna. Men alla anställda vill inte tillbaka fullt ut utan vill helst vara på jobbet någon eller några dagar i veckan.
Distansarbetet har lärt många att det finns fördelar med att jobba hemifrån. De långa och tidsödande resorna till och från jobbet uppfattas som tidstjuvar. Att jobba hemifrån innebär också att det går att sköta hemmet smidigare. Det går att köra en eller två tvättmaskiner under de digitala mötena eller kanske ta en paus och vattna blommor eller ta ett varv med dammsugaren.
Åtminstone bland mina vänner och bekanta är det många som jobbat hemifrån sedan förra våren och som säger att de vill ha kvar möjligheten. Samtidigt verkar många arbetsgivare överväga att minska antalet befintliga arbetsplatser. Varför betala hög hyra för skrivbord som inte används?
Frågeställningarna är i hög grad helt obruten mark. För vem kan eller får göra vad? När kan arbetsgivaren kräva att någon ska vara på jobbet och när kan anställda vägra? Kan en anställd kräva en fast arbetsplats på jobbet – ibland?
Och vad händer med all kontorsutrustning som numera finns i hemmakontoren? En del arbetsgivare har kört ut utrustning till de anställdas hem, andra har betalat för investeringar som anställda har gjort på hemmaplan. Men många – säkert väldigt många – har betalat ur egen ficka för att skapa mer eller mindre fungerande lösningar.
Något som det pratas förvånansvärt lite om är de olika förutsättningar som finns mellan olika yrkesgrupper. Buss- och lastbilschaufförer, vård- och skolpersonal, byggnadsarbetare och handelsanställda – listan över yrken som är omöjliga att utföra hemifrån är lång.
Vanligaste yrken med dödsolyckor är lastbilschaufförer, djuruppfödare och djurskötare och olika byggnads- och anläggningsarbetare.
De allra flesta som inte kan jobba hemifrån är arbetare som nästan alltid har lägre inkomster än sina tjänstemannakollegor som distansarbetar. De som tjänar minst har alltså haft både högre risk för att bli smittade och betydligt högre kostnader för att ta sig till och från jobbet under pandemin. Fortsätter distansarbetet att vara omfattande inom tjänstemannagrupperna kvarstår nuvarande skillnad också i framtiden.
Det verkar också som att de som har jobb som måste utföras på arbetsplatserna mår sämre fysiskt. En färsk undersökning från Arbetsmiljöverket visar att ohälsa kopplat till arbetet ökade förra året. Var tredje sysselsatt eller 32 procent upplevde hälsoproblem som var kopplat till jobbet. Och främst var det undersköterskor, sjuksköterskor lärare, snickare, murare och anläggningsarbetare som angav besvär på grund av jobbet. En liknande undersökning genomfördes 2018 och då var motsvarande andel 28 procent.
Förra året hade pandemin en positiv effekt när det gäller hur många personer som dör i arbetsolyckor. Jämfört med utvecklingen de senaste tio år var det rekordfå. Antalet anställda som inte kom hem från jobbet utan förolyckades var 29. Det ska jämföras med hur det sett ut sedan 2011 då antalet varierat mellan 44 och 62 personer varje år.
Vanligaste yrken med dödsolyckor är lastbilschaufförer, djuruppfödare och djurskötare och olika byggnads- och anläggningsarbetare. Sammantaget handlar det om över 400 döda där merparten, 9 av 10 är män.
Nu verkar förra årets positiva trend vara bruten. Arbetsmiljöverket redovisar den dystra statistiken över dödsolyckor varje månad och enligt den senaste redovisningen, inklusive oktober, var antalet personer som dött på jobbet eller till följd av skador på jobbet 32 – alltså redan högre än det sammantagna antalet förra året.
Medan normaliseringsprocessen fortsätter i Sverige kommer rapporter om ökad smitta på flera håll i Europa. Det kan leda till ökad smitta i Sverige och att normaliseringsprocessen avstannar. Men förr eller senare blir det ändå dags för en mer varaktig normalitet – det som ibland kallas det nya normala. Och det sig kan innebära att nya frågor blir viktiga.
Vem vet till exempel vad som händer i en kommande avtalsrörelse? Men skarpa säkerhetskrav och transportkompensation (högre löneökningar) från LO-förbundens sida och krav om distansförtydliganden fråntjänstemannaförbunden är inte osannolika.
Anna Danielsson Öberg är författare och frilansjournalist med lång erfarenhet av arbetsmarknadsbevakning
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
