Brev till Fredrik

Kära Fredrik,

Jag tänker ofta på dig. Varje gång jag ser dig skymta förbi på teve verkar du så sorgsen. Jag förstår varför, men jag tycker inte du ska ge upp än, valet är faktiskt inte förlorat på förhand. Du har fortfarande tio månader på dig att vända misslyckandet till framgång. Försök åtminstone ge det rödgröna laget en match. Det viktigaste är ju trots allt inte att vinna utan att delta.

Försök rycka upp dig lite nu. Det hjälper inte att gå omkring och huka som en blöt vallhund. Jag märkte att du gjorde ett försök på era partidagar nyligen. Men ärligt talat Fredrik, den där pompösa tonen klär dig illa, jag menar det du sade om att vara en ny Tage Erlander och bli ett statsbärande parti. Nyss såg jag dig plocka lakan ur tvättmaskinen i Täby. Har det hänt något? Har dietisten spårat ur och lagt fel mat i lådorna du tar med till Rosenbad?

Ja, jag vet. Jag har också sett siffrorna på arbetslöshet och socialbidragsberoende. Och de blir ju inte muntrare att läsa när man upptäcker att Sverige började halka efter de andra EU-länderna redan före krisen, faktiskt nästan samtidigt som någon oförskämt påpekade att din arbetsmarknadsminister bara hade en fuskexamen och i själva verket inte kunde mer ekonomi än grabben som säljer toscabullar på Seven Eleven.

Och så är det ju det där förbannade ordförandeskapet. Alla trodde det skulle rädda dig. Ingen anade väl att din telefondiplomati med presidenten på slottet i Prag skulle komma i vägen. Ni har ju så mycket gemensamt: du lever på lånade pengar och han på lånad tid. Och ändå spårade det ur. Nej, låt Filippa ta telefonen nästa gång – och skaffa en ny dietist så du inte känner dig så himla uppblåst.

Jag har funderat på en annan sak. Snart är det första advent. Men tänk inte ens tanken att söka tröst och glädje i kyrkbänken. Det är mitt bestämda råd. Du kommer att möta en massa arbetslösa mammor som köar i vapenhuset inför måndagens utdelning av fria blöjor och barnmat. Hur kul är det att smyga ut med ansiktet bakom en psalmbok? Jag förstår verkligen att du känner dig uppgiven.

Men vad tror du om journalisterna, kan de ge dig en sista livlina? Jag vet att du har sett veckans omslag på Fokus. Det med en sömnig Mona Sahlin och rubriken: "Följa Fredrik – fortfarande steget efter". Ja, visst är det galet! Jag förstår varför du sent i går kväll, när alla gått hem, tog av dig dina loafers och smög ut i kantinen på Rosenbad för att tejpa upp den på kaffemaskinen. Det är ju du som ligger efter: fem procent i senaste Sifon! Satsa på journalisterna, Fredrik. Satsa på journalisterna. Du knäar, du deppar, du sneglar på matchuret, jag vet, men så länge de tror på seger kan du faktiskt bli en vinnare. Go for it, Fredrik.

Med omtanke.