Det finns ett helt annat folkparti i Folkpartiet och nu börjar det märkas allt tydligare att alliansen är splittrad.
På onsdagen skriver folkpartisten Johan Enfeldt självkritiskt på Dagens Arena om vinster i välfärden. ”Jag lutar alltså åt att vi lurade oss själva eller i alla fall missade att läsa det finstilta. Vi var upptagna av ”våra” fördelar och såg inte helheten.” skriver han och beskriver sig och de andra som släppte in friskolorna så oreglerat i Vallentuna där han verkar.
Han menar att det är ”gör om, gör rätt” som gäller. Det var inte riskkapitalbolagen och nedläggningskonkurrensen som skulle in utan valfriheten mellan olika pedagogiska inriktningar, något Enfeldt är mån om än i dag.
Man kan vifta bort Enfeldt som en avvikare inom partiet men så enkelt är det inte. I år har det börjat låta annorlunda i Folkpartiet. Partiledaren Jan Björklund var faktiskt inne på ett liknande resonemang vid kommundagarna i våras:
”Den som enbart vill ägna sig åt kortsiktig spekulation bör välja andra branscher. Det är nu vårt ansvar att strama upp systemen, ytterst för att skydda socialt utsatta grupper. Det kommer att behövas regelskärpningar.”
Inte heller hör du honom försvara vinsterna och riskkapitalbolagen i partiledardebatterna.
Folkpartiet vill egentligen föra en annan politik vad gäller välfärd, a-kassa och sjukförsäkring – sådant som vi kan kalla den sociala infrastrukturen och det sociala skyddsnätet – det är bara det att de tvingas till annan politik av övriga allianspartier. I Täby ledde det till att flera folkpartister lämnade socialnämnden och vuxenutbildningsnämnden i protest sedan den kommunala hemtjänsten och komvux lagts ned . “Jag är väldigt tydligt socialliberal och står kanske längre ifrån Moderaterna”, sa avhoppande Barbro Lindberg då till Mitt i Täby.
”När det gäller socialförsäkringen har vi ofta gått hand i hand med vänsterkanten” konstaterade Ulf Nilsson i förra veckan och pekade på att höjda tak i a-kassan och sjukförsäkringen ligger i linje med att partiet en gång i tiden drev igenom bland annat folkpension. I somras konstaterade en hel hög framträdande folkpartister på SvD Brännpunkt att sjukförsäkringen urholkats för mycket.
När vi besökte TCO:s hearing om a-kassan medgav Folkpartiets riksdagsledamot Hans Backman att förändringarna alliansen genomfört inte fått önskad effekt. ”Vi måste göra ett omtag”, sa han då.
På Folkpartiets landsmöte i november förra året föreslog partistyrelsen – helt i linje med alliansretoriken – en mer utpräglad skattesänkarpolitik. Men partistyrelseledamoten Jonas Andersson gick emot och fick med sig ombud efter ombud som gick upp och argumenterade för att skatteintäkterna är nödvändiga för en trygg sjukförsäkring och en vettig välfärd.
Hela allianssamarbetet var från början ifrågasatt inom Folkpartiet och det krävdes att dåvarande partiledaren Lars Leijonborg bland annat skickade ut ett brev till sina rådgivare där han konstaterade att han fått med sin sina allianskompisar på Folkpartiets linje. ”Sjukförsäkringen är räddad. Det blir 80 procent i ersättningsnivå hela mandatperioden.” lovade Leijonborg efter att alliansen enats om sitt gemensamma valmanifest. Omedelbart efter valvinsten betydde löftet ingenting.
Men det finns ett folkparti inom Folkpartiet som vill helt annat än alliansen (som högljutt hyllar sig själva och sina resultat via socialförsäkringsminister Ulf Kristersson). Det är inte bara något för oppositionspartierna att peka på när de vill beskriva motståndarnas faktiska oenighet.
Det är också litet hoppfullt. Kanske kan de förr eller senare bryta sig loss från den hänsynslöshet Moderaterna så förtjänstfullt uttrycker i sin politik.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
