Lägg ned pensionsgruppen

kolumnen Det är inte förvånande att pensionerna blivit en stötesten i förhandlingarna om att komma överens om budget och en ny statsminister. Självklart vill Vänsterpartiet också vara med och förändra pensionssystemet, skriver Jonas Sjöstedt.

Mitt i det svenska välståndet lever många som får vända på varje krona för att klara sig. En orsak till det är vårt pensionssystem. Många kvinnor och arbetare får riktigt låga pensioner. Den som slitits ut av sitt arbete och inte orkar arbeta de sista åren fram till den rekommenderade pensionsåldern straffas med en låg pension. Eftersom det vanliga pensionssystemet ger så låga pensioner är det viktigt att ha en bra tjänstepension, men stora grupper av låginkomsttagare får lite eller inget i tjänstepension. Många som ser fram emot att gå i pension hoppas kunna köpa fina julklappar till sina barnbarn och åka på resor, istället får de be sina egna barn om hjälp för att klara räkningarna. Merparten av dem som får riktigt låga pensioner är kvinnor, det innebär att många inte har råd att skilja sig och lämna destruktiva relationer. Pensionsfrågan är en av våra stora olösta jämställdhetsfrågor.

När medellivslängden stiger och hälsan för äldre förbättras så är det rimligt att fler arbetar längre och att den genomsnittliga pensionsåldern stiger. Det är också avgörande för att finansiera våra pensioner på sikt. Men långt ifrån alla kan arbeta till dess att de är 67 eller 70. De blir förlorarna när pensionsåldern höjs, inte minst handlar det om de som haft tunga slitiga arbeten och obekväma arbetstider. När man tittar närmare på utvecklingen av svenskarnas hälsa och livslängd ser man dessutom ett tydligt mönster, det är de med högre lön och längre utbildning som ökar sin livslängd mest. Klassamhället slår igenom i våra hälsotal och förväntade livslängd. För de kvinnor som har lägst lön och utbildningsnivå ökar inte den förväntade livslängden alls. För dem är en höjd pensionsålder en ren försämring. De får inga extra år på golfbanan, de får bara sämre pension.

Insikten om hur dagens pensionssystem skulle missgynna kvinnor och arbetare var orsaken till att Vänsterpartiet röstade emot det när beslutet togs i riksdagen.

Många pensionärer har det bra i Sverige, inte minst de som orkar arbeta länge och har goda tjänstepensioner. Problemet är de grupper som inte orkar arbeta lika länge och som har liten eller ingen tjänstepension. Tanken var att pensionssystemet skulle ge omkring 60 procent av slutinkomsten i pension, men den siffran är nu nere i omkring 50 procent. Det är en låg siffra jämfört med andra EU-länder.

Insikten om hur dagens pensionssystem skulle missgynna kvinnor och arbetare var orsaken till att Vänsterpartiet röstade emot det när beslutet togs i riksdagen. Sedan dess har Vänsterpartiet systematiskt utestängts från möjligheten att påverka pensionssystemets utformning. Förändringar har hanterats av pensionsgruppen där de borgerliga partierna och Socialdemokraterna möts, numera deltar även Miljöpartiet.

Vänsterpartiet har fått söka andra vägar för att lyfta de ekonomiska villkoren för äldre med låg ekonomisk standard. Det är möjligt, men inte lika effektivt som att ha direkt påverkan på pensionernas utformning. När Vänsterpartiet senast förhandlade statsbudgeten med regeringen, mellan 2014 och 2018, förhandlade partiet fram en större höjning av bostadstillägget. Ett effektivt sätt att höja den ekonomiska standarden för stora grupper med låga pensioner.
Andra vänsterreformer som riktades direkt mot äldre var dubblerat tandvårdsbidrag, för många med låg pension är besök hos tandläkaren något som får väljas bort. Borttagna avgifter i öppenvården för de som fyllt 85 gynnade många kvinnor med riktigt låga pensioner.

Men självklart vill Vänsterpartiet också vara med och förändra själva pensionssystemet, det är därför inte förvånande att pensionerna blivit en stötesten i förhandlingarna med regeringen om att komma överens om budget och en ny statsminister. Vänsterpartiet vill höja pensionerna, fasa ut PPM-systemet, öka finansieringen med höjda pensionsavgifter och införa en särskild Britt-Mariepension för de som slitits ut före pensionsåldern. Det är förslag som också har stöd bland många socialdemokrater och aktiva i fackföreningsrörelsen.

Socialdemokraterna har gett borgerliga partier vetorätt över pensionerna samtidigt som de utestängt Vänsterpartiet från inflytande. Det är en orimlig ordning som ger sämre pensioner till dem som behöver det bäst. I riksdagen finns det sannolikt en majoritet för att höja de lägsta pensionerna, men regeringen väljer att inte använda den.

Även Sverigedemokraterna är utestängda från pensionsgruppen. SD och V sammantaget har enligt opinionsmätningarna stöd av omkring var tredje väljare. Hur rimligt är det att en så stor del av väljarkåren inte ska kunna påverka pensionsfrågan? Viljan att begränsa SDs inflytande används ibland som argument för att försvara dagens ordning. Men motståndet mot SD måste vara politiskt, inte bygga på att man formellt särbehandlar partiet med olika tekniska särlösningar i riksdagen. Efter valet 2010 förekom en diskussion om att utestänga SD från att få ledamöter i riksdagens utskott. Det var en dålig idé då, och det är det nu.

Jag tycker att man ska bekämpa SD genom att utmana deras värderingar, deras rasism och högerpolitik. Jag tycker inte att partier ska förhandla och göra upp med SD, inte heller bör de anpassa sina förslag för att de ska få stöd av SD. Men det vore helt orimligt om andra partier slutar lägga fram sin egen politik för att SD kan rösta för den. Det vore att kortsluta den egna politiken och att lämna över viktiga politiska förslag till SD att driva som det enda partiet.

Det är dessutom uppenbart att konstruktionen med pensionsgruppen gör det svårare att komma överens i de förhandlingar som nu pågår mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Vänstern ser höjda pensioner som en huvudfråga. Den utmaningen lär bestå så länge pensionernas utformning avgörs i pensionsgruppen.

Pensionsgruppen bör läggas ned och pensionerna hanteras som andra frågor i riksdagen. Det skulle öka insynen och möjligheten att påverka genom offentlig debatt i en fråga som är av stor betydelse för väljarna. Det skulle göra det enklare att förbättra pensionerna för de som bäst behöver det när högern inte får vetorätt över LO-medlemmarnas pensioner. Visst har det ett värde med breda uppgörelser om pensionernas framtid, men det bör klaras inom det vanliga parlamentariska arbetet.

Pensionssystemet måste förändras, dagens ordning med pensionsgruppen hindrar det. Lägg ned pensionsgruppen och höj pensionerna.

Jonas Sjöstedt är före detta partiledare för Vänsterpartiet och kolumnist hos Dagens Arena.