ledare SD:s migrationspolitik blir alltmer radikal. Jimmie Åkesson bör avkrävas en förklaring av hur den ”uppsökande verksamheten” för att främja återvandring ska gå till.
Vid SD:s nyligen avslutade landsdagar fattades beslut om att partiet ska verka för en ökad återvandring. Företrädare för partiets ungdomsförbund SDU ville dessutom sätta upp ett siffersatt mål för återvandringen och inrätta en särskild återvandringsmyndighet.
För SD är frågan om migration partiets livsluft.
Kravet på återvandring – eller repatriering som det också kallas – är inget nytt för SD. Tvärtom var det ett centralt budskap under SD:s första kryptonazistiska tid. Därefter lades kravet på hyllan i syfte att göra partiet mer rumsrent. Vad som nu har hänt är att samarbetspartierna M och KD i rask takt försökt att närma sig SD:s syn på migration. Det har fått SD att i lika snabb takt förskjuta positionerna mot ännu hårdare tag. SD kräver idag ett totalstopp för asylinvandring, nej till kvotflyktingar och en aktiv återvandring. För SD är frågan om migration partiets livsluft. Det är omöjligt för SD att ha samma uppfattning som M och KD. Om M och KD gör fortsatta försök att närma sig SD kommer SD att förflytta sig ytterligare.
I Sveriges Radio har Jimmie Åkesson förklarat att han inte utesluter ”uppsökande verksamhet” för att få fart på återvandringen. Det är ytterligare ett exempel på en ny position och Åkesson bör krävas på en precisering. Hur ska denna uppsökande verksamhet organiseras? Och på vilka grunder ska utrikes födda i Sverige väljas ut för dessa påtryckningar?
Om M, KD och SD skulle få en majoritet av rösterna till riksdagen efter nästa val (det sargade L kan vi nog räkna bort) skulle förhandlingarna mellan de tre partierna sätta fart. En sak vet vi säkert, SD kommer kräva ytterligare eftergifter från M och KD när det gäller migrationspolitiken. Samtidigt kommer M och KD kräva att a-kassan och sjukförsäkringssystemet stramas åt. Hur dessa förhandlingar kommer att sluta gör partierna för tillfället sitt bästa för att mörka.
Den högerbudget som riksdagen antagit var klart sämre än det rödgröna budgetförslaget. M-KD-SD slopade nya medel för extratjänster och introduktionsjobb, drog ner på anslagen till arbetsmarknadsutbildning, tog bort investeringsstödet för hyresbostäder och skrotade förslaget om en familjevecka. Konsekvenser av detta är färre hyresrätter och trubbigare verktyg för att få ner långtidsarbetslösheten. Att det inte blev ännu sämre beror på att de tre partierna inte kom överens sinsemellan.
I ett reportage i SvD skildras de hisnande turerna i förhandlingarna mellan M, KD och SD om budgeten. På område efter område föreslogs inga förändringar av den röd-gröna budgeten därför att de tre partierna inte kunde enas. Men alla inser att det skulle bli ett annat ljud i skällan om de tre partierna skulle få makten. Då går det inte längre att kopiera röd-grön politik där man inte är samstämmiga. Istället kommer man tvingas att kompromissa. En inte alltför vild gissning är att M och KD kommer att sälja ut delar av migrationspolitiken medan Åkesson får sälja delar av partiets syn på a-kassan och sjukförsäkringen.
En av många obehagliga idéer som kan hamna på högerns agenda vid ett maktskifte är just SD:s upplägg för återvandringen. Ett förslag som enligt en krönika signerad Alex Schulman för tankarna till ”fördrivning”. SD:s landsdagar har samtidigt gett Jimmie Åkesson fria mandat att sköta eventuella förhandlingar med M och KD. Innehållet i kompromisserna skulle med andra ord i stor utsträckning styras av de tankar som finns i Åkessons huvud. För personer utanför SD är det knappast ett lugnande besked.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
