gästkrönika S bör öppna för dialog med en bredare skara för att komma framåt och bygga förtroende. Den socialdemokratiska pragmatismen bör komma till användning även när det gäller relationsbyggandet, skriver Roger Persson Österman.
Det parlamentariska systemet finns för att medborgarna ska kunna vara delaktiga i rikets styre och kunna utöva sin demokratiska rättighet. Systemet kräver att medborgarna känner tillit till dess funktion och till det styrande politiska etablissemanget. Medborgarna måste känna förtroende och respekt för de styrande, och de styrande måste i sin tur visa respekt för medborgaren. ”Respekt för dig”, som Olaf Scholz i tyska SPD säger.
Händelserna kring den första voteringen om regeringen Andersson var inte ägnade att ge tilltro till det politiska etablissemanget. Tvärtom. Är detta vad de förtroendevalda förmår? Talmannen har kritiserats för att han visade känslor, men enligt min mening uttryckte han vad många medborgare kände. Talmannen vann, rätt eller fel, respekt i väljarkåren. SD, som kapitaliserar på misstro och missnöje blev euforiska.
Vad bör politikerna nu göra? Jag tror att de måste anstränga sig hårt för att återskapa förtroendet för sig själva och för det system de förvaltar. Jag menar att det inte skapar förtroende att peka finger och säga att det är den eller dennes fel. Peter Wolodarski menade i DN (26/11) att det är det kollektiva politiska ledarskapets fel, och jag håller med om det. Nu krävs ödmjukhet och bättre verkstad. Det finns dock hopp. Jag tycker att vår nya statsminister gjorde helt rätt under de dramatiska händelserna. Hon behöll lugnet i stormen och hon pekade inte finger. Hon kan fortsätta på det sättet och bygga ökat förtroende.
Missnöjets skickligaste kolportör är Jimmie Åkesson och hans 62 hejdukar i riksdagen
Anderssons regering blir dock inte stark. Hon kommer endast att förfoga över 100 av riksdagens 349 ledamöter. Hur ska hon med ett så svagt underlag kunna visa kraftfullt ledarskap, bygga förtroende och föra fram politik som väljarna uppskattar? Fortsätter det som en röra, riskerar det att öka väljarnas misstroende ytterligare några snäpp. Och missnöjets skickligaste kolportör är Jimmie Åkesson och hans 62 hejdukar i riksdagen. Ett struligt kommande år kan alltså leda till ett svagt resultat för S i det allmänna valet 2022 och förnyade framgångar för SD.
Det är dock inte omöjligt för Andersson att lyckas. Fönstret står öppet. De senaste åren visar dock att det är svårt för S att få fram bra politik för sina väljare, genom uppgörelser med partier som har en annan ideologisk grundsyn eller med partier som har en annan uppfattning om folkstyrets optimala utformning.
Centerpartiet har tidigare haft en ideologisk grundsyn som inte var helt olik den socialdemokratiska. Centern har dock på riksnivå förflyttat sig till en med svenska mått extrem nyliberal ideologisk position.
Miljöpartiets värderingar skiljer sig inte lika mycket från socialdemokratins. Däremot har Miljöpartiet idealistiska rötter i syndikalism och anarkism som jag menar fortfarande har betydelse för hur partiet tänker och fungerar. Det plötsliga beslutet att hoppa av regeringen framstår mot den bakgrunden i ett förklarande ljus.
S bör därför öppna för nya typer av relationer och ha dialog med en bredare skara för att komma framåt och bygga förtroende. Den socialdemokratiska pragmatismen bör komma till användning även när det gäller relationsbyggandet. Och kon är på isen. Det är val om mindre än tio månader.
Roger Persson Österman är professor i finansrätt vid Stockholms universitet och ordförande i Maria Södra station S-förening
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
