Nyhet Direktivet måste bli skarpt för de fattiga EU-medborgarnas skull, annars väntar populism och antieuropeiska strömningar, menar Europafacket. EU-parlamentarikern Helen Fritzon (S) anser att Europafacket har ett alltför högt tonläge.
Europafacket, som representerar 45 miljoner människor, sätter ett stort hopp till det hett omdebatterade direktivet om minimilöner. EU måste helt enkelt agera för att få ett slut på att många medborgare är fattiga trots att de jobbar heltid.
Det slog den fackliga paraplyorganisation fast när de presenterade en ny rapport om ojämlikhet och löner.
ETUC och dess forskningsinstitut ETUI larmar om att många av dagens nationella minimilöner är för låga och att kollektivtäckningsgraden, alltså hur många av de anställda i EU som skyddas av kollektivavtalade regler, hela tiden sjunker i EU.
”Det föreslagna direktivet om adekvata minimilöner är en av de sista chanserna att bevisa för de miljontals arbetare som inte kan försörja sig anständigt att initiativ som den europeiska pelaren för sociala rättigheter och nyligen Portos sociala åtagande är mer än bara tomma fasader”, skriver ETUC och ETUI.
De tar i rapporten fasta på EU-kommissionens beräkningar som visar att nära 19 procent av de anställda EU-medborgarna, eller drygt 25 miljoner personer, skulle tjäna på att de nationella lönenivåerna lyfts till det som kommissionen beskriver som ett etablerat riktmärke för tillräckliga minimilöner, det vill säga att minimilönen ska vara hälften av medellönen eller 60 procent av medianlönen i ett land.
Men i Sverige är i princip alla, från facken till arbetsgivarna och från vänster till höger i riksdagen, motståndare till ett skarpt lönedirektiv. I Sverige och Danmark förhandlar ju självständiga fack och arbetsgivare fram lönerna, även lägstalönerna, och detta är de flesta organisationer i de bägge nordiska länderna nöjda med. Men hur ställer man sig till argumentet om att ett skarpt direktiv skulle hjälpa många fattiga?
Sacos chefsjurist säger att Saco förstår att arbetstagare i andra medlemsländer med låga lönenivåer vill införa ett system med minimilöner.
– Men om ett direktiv om minimilöner skulle införas i Sverige, så skulle det hota vår välfungerande modell med kollektivavtal och hög anslutningsgrad i fackliga organisationer, säger Sacos chefsjurist, Lena Maier Söderberg i ett e-postsvar till Dagens Arena.
EU-parlamentarikerna Helen Fritzon (S) beskriver hur de svenska EU-parlamentarikerna argumenterat i frågan. Från början var huvudargumentet att det inte tillhör EU:s uppgifter att lagstifta om lönenivåer.
– Detta är vår principiella invändning, men vår linje har sedan utvecklats till att vi vill hitta en lösning som respekterar denna vilja som finns inom andra länder, men att man i en sådan lösning då måste ha respekt för den danska och den svenska modellen. Vi sa att vi kan rösta för ett direktiv på grund av fattigdomsbekämpning i vissa länder, men att det då måste göras undantag för Sverige och Danmark.
Men som är känt sedan länge intog EU-parlamentets majoritet en mer hård linje, som inte kunde garantera några undantag.
När det gäller det av rådet nu framtagna kompromissförslaget är detta betydligt mildare ur en svensk synvinkel. Detta gjorde också att den svenska regeringen ställde sig bakom det förslag som nu ska förhandlas med EU-parlamentet.
Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark motiverade detta med Sverige och Danmark nått stora förhandlingsframgångar och att det man kommit fram till värnar den svenska arbetsmarknadsmodellen, och det ser ut som att regeringens strategi om att mildra, eller urvattna direktivet, lyckades.
Europafacket ogillar starkt ett urvattnat direktiv, och befarar att direktivet i praktiken bara blir en sorts rekommendation. Den fackliga paraplyorganisationen målar upp en dyster framtid i fall det blir ”urvattnarna” som vinner.
”Ett misslyckande av det föreslagna direktivet för att säkerställa verkliga förbättringar för minimilöntagare skulle ytterligare undergräva legitimiteten för det europeiska integrationsprojektet och stärka högerpopulistiska krafter med en tydlig nationalistisk och antieuropeisk agenda”, skriver rapportförfattarna.
Helen Fritzon anser att ETUC går alldeles för långt.
– Generellt tycker jag att det varit ett alldeles för högt tonläge från europafacket och även från parlamentets rapportörer. Hade de lyssnat mer på sina medlemmar och hade parlamentsrapportörerna lyssnat mer på oss, då skulle man inte behövt använda sådan här retorik nu, säger hon.
EU-kommissionen har dock aldrig föreslagit exakta lönenivåer. De har talat om ett slags gemensamt räknesystem för vad som är acceptabla, eller adekvata, minimilöner i ett EU-land. Men Europafacket tar fasta på att kommissionen när de presenterat och refererat till sitt ursprungliga förslag nämnt att 60 procent av medianlönen, och 50 procent av medellönen, är ett etablerat riktmärke för att ha råd med ett anständigt liv.
Eftersom direktivets ursprungliga mål är att just försäkra EU-medborgare att en minimilön ger ett anständigt och tillräckligt bra liv, menar Europafacket att dessa nivåer bör kunna utgöra ett starkt normativt ramverk för hur minimilöner ska tas fram i framtiden.
Europafacket är inte tondöva inför de svenska och danska fackens och arbetsgivarnas modell. De vill att direktivet ”garanterar att denna lag inte kommer att beröra befintligt välfungerande system för kollektiva förhandlingar i Sverige och Danmark”.
Europafacket tror inte heller att ett skarpt EU-direktiv om lönerna löser alla problem. De lyfter fram att de anständighetsgränser på 50 och 60 procent som nämnts, inte skulle hjälpa så mycket i länder som Portugal, Bulgarien och Rumänien.
”60/50 procent av en väldigt låg medianlön eller medellön är fortfarande inte tillräckligt för att försörja sig”, skriver utredarna Tosten Müller, Kurt Vandaele och Wouter Zwysen i rapporten.
Ett av de svenska och danska motargument mot att EU-lagstadgad minimilön skulle hjälpa de många fattiga, är just att flera EU-länder med lagstadgad minimilön ändå har många fattiga, till exempel Bulgarien och Rumänien.
På grund av denna omständighet menar Europafacket att det är viktigt att kommissionens andra del av förslaget – det som rör kollektivavtalen – också blir verklighet. ETUC:s biträdande generalsekreterare Esther Lynch tryckte också på detta i anslutning till att rapporten publicerades fredagen den 3 december.
”Adekvata minimilöner är avgörande för att minska ojämlikheten och starkare kollektiva förhandlingar är det bästa sättet att ge genuint rättvis lön”, kommenterade hon.
ETUC:s bild är nämligen att länder där kollektivavtalen täcker en hög andel av arbetstagarna har en lägre lönespridning och färre låglöne-sektorer. Men faktum är att kollektivtäckningsraden av de anställda är under 70 procent i 16 av 27 EU-länder, och organisationen anser därför att det är mycket viktigt att stötta de länder som inte når upp till denna nivå. Här välkomnar man EU-kommissionens ursprungliga förslag. De vill ålägga stater som inte når upp till denna 70-procentsgräns att ta fram en nationell handlingsplan för starkare kollektivavtal.
Helen Fritzon (S) är inte helt avog till denna del. Trots att man från svensk sida i parlamentet inte lagt sig i arbetet med lagtexter som rör kollektivavtal, då man inte anser att detta är en EU-fråga, välkomnar hon ändå att det i det senaste förslaget finns texter som syftar till att stötta kollektivavtalen.
– Det bästa sättet att bekämpa låga löner är ju att stötta facklig organisering. Man slår ett slag för att jobba sig mot en partsmodell i fler EU-stater, konstaterar hon.
ETUC-rapporten noterar att det både i rådet och parlamentet arbetas för det som man kallar ett ”urvattnande”, så att de till slut bara kommer att ”reglera processer, snarare än att leda till betydande resultat”.
Med tanke på vad som anses stå på spel – ” att säkerställa att miljontals arbetande människor lyfts ur sin fattigdom” uppmanade ETUC: s biträdande generalsekreterare både EU:s ledare och de nationella regeringarna att i ljuset av vad som framgått av rapporten så snart som möjligt avsluta förhandlingarna om ett starkt direktiv.
Hur snart det kan bli en ny lag, eller en ny rekommendation, är högst oklart.
Tjänstemännen i EU-kommissionen måste nu först förhandla med EU-parlamentarikerna utifrån det förslag som arbetsmarknadsministrarna från EU-länderna kom överens om i rådet måndagen den 7 december.
Det kan bli tuffa förhandlingar då det inom EU-parlamentet finns starka krafter som vill ha ett mer tvingande direktiv. Resultatet av detta ska sedan återigen hamna på rådets bord för ett godkännande, alltså av medlemsstaternas regeringar.
När det gäller slutresultatet gissar EU-parlamentarikerna Helen Fritzon att parlamentets mer hårda linje, kommer att förlora.
– Jag tror att ETUC och parlamentets rapportörer kommer att bli besvikna eftersom det förmodligen inte blir parlamentets position som kommer att gå igenom, och jag tror att vi kan skydda den svenska och danska modellen, säger Helen Fritzon.
Det finns ingen tvingande tidtabell, men många tror att det slutgiltiga direktivet kommer att klubbas före det franska presidentvalet i april 2022. Bland annat för att många direktivförespråkare, inte minst Frankrike, inte vill vänta tills Tjeckien tar över ordförandeskapet vid halvårsskiftet 2022, då Tjeckien inte bedöms vara starka förespråkare av ett tydligt direktiv.
Dessutom skulle den franska presidenten Emmanuel Macron med denna tidtabell kunna använda detta som en fjäder i hatten under den franska valrörelsen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
