Nyhet Risken för fattigdom är klart större om du växt upp i ett fattigt hem. Sverige ligger bättre till än EU-snittet, men det finns sju länder där den relativa fattigdomen ärvs i mindre grad.
Om du vuxit upp under dåliga ekonomiska förhållanden i EU är risken nästan en på fyra att du är relativt fattig som vuxen. Det visar nya siffror från EU:s statistikmyndighet Eurostat.
23 procent av EU-medborgarna som säger att familjens ekonomi under uppväxten var dålig är i dag fattiga enligt det relativa fattigdomsmåttet, vilket säger att inkomster under 60 procent av medianlönen tyder på fattigdom.
För EU-medborgare som har haft en god uppväxt rent ekonomiskt är risken betydligt mindre, nästan hälften så stor.
Även i Sverige finns en ökad risk för fattigdom för dem som växt upp med dålig ekonomi, men risken är betydligt mindre än EU-genomsnittet.
Dagens Arena bad Martin Nybom, forskare på Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, att kommentera statistiken.
– Mönstret påminner om det som vi sett i vår forskning om social rörlighet. Det är lite samma länder som sticker ut, säger han.
I Bulgarien och Rumänien är det 40 respektive drygt 30 procent av dem med en fattig bakgrund som i dag är relativt fattiga. Bland dem som har haft en bra ekonomi under uppväxten i dessa två länder är det 12 respektive 15 procent som är fattiga.
Mätt på detta sätt finns i Danmark ingen ökad fattigdomsrisk alls ifall du upplevt att du växt upp i ett hem med dålig ekonomi. Andra länder med mycket låg riskökning för fattigdom för denna grupp är Lettland, Österrike, Estland och Finland.
Skillnaderna i dessa och i andra EU-länder är ett tecken på att fattigdom till viss del ärvs. Om det bara vore slumpen som avgjorde vem som hamnar i de lägsta inkomstskikten skulle det vara lika många från den välbeställda gruppen som den fattigare gruppen som senare hamnade i fattigdom.
För Sveriges del var motsvarande siffror 15,9 procent relativt fattiga bland dem som hade en dålig ekonomi under uppväxten, endast ett par procentenheters ökad risk jämfört med dem som haft goda ekonomiska uppväxtvillkor. Men det är samtidigt en uppgång från 2011. Då var det 12,2 procent i denna grupp som hamnade längst ned på inkomsttrappan.
Martin Nybom har inte specifikt forskat på fattigdom men inom det näraliggande området social rörlighet mellan generationer. Han ser två möjliga förklaringar till att låg inkomst tycks ärvas i högre grad i Sverige, jämfört med tidigare.
– Om siffrorna stämmer för Sveriges del kan det dels vara en ökad flyktinginvandring över tid, och dels att man inte gjort större höjningar i socialförsäkringssystemen, vilket har gjort att de disponibla inkomsterna för de utan jobb halkat efter.
Det handlar framför allt om att socialförsäkringarna, a-kassan och sjukförsäkringen tappat i värde, men det kan också handla om att det ekonomiska biståndet inte hängt med, enligt Martin Nybom.
När det gäller en eventuell påverkan av den ökade flyktinginvandringen kan det ha att göra med att lägre utbildning och språkkunskaper inom delar av gruppen gör det svårare att klättra uppåt ekonomiskt.
– En tolkning är att vi fått ett ökat inflöde av personer med lågt humankapital, till exempel med låg utbildning och sämre språkkunskaper och att gruppen fattiga därav växt. Hur detta påverkar familjebakgrundens betydelse är något oklart, men man kan tänka sig att i kombination med segregation och eventuell diskriminering blir det en växande grupp som har svårt att bryta sig loss från fattigdom. Detta är såklart relativt spekulativt, säger forskaren.
Han tillägger att Eurostats data bygger på enkätstudier och att det finns en viss statistisk osäkerhet, precis som i opinionsundersökningar.
Förra gången Eurostat sammanställde dessa siffror, 2011, var 20,5 procent av EU-medborgarna med en fattig bakgrund fattiga i dag. I dag är siffran 23 procent, alltså en ökning med 2,5 procentenheter. För dem som växt upp med en bra ekonomi har inte denna fattigdomsrisk ökat inom EU. I denna grupp är det fortfarande drygt 13 procent som lever relativt fattigt.
Eurostat har dock inte räknat på den statistiska signifikansen när det gäller förändringen över tid, alltså på hur stor risken är att skillnaderna mellan 2011 och 2019 beror på slumpen.
Martin Nybom känner dock igen bilden av en ökad ojämlikhet från andra sifferserier.
–Det har varit en trend i EU och OECD mot en ökad ojämlikhet, även om det skiljer sig åt mellan länderna, där till exempel Frankrike och Nederländerna endast sett marginella förändringar.
EU-siffrorna får honom att tänka på en större frågeställning som forskare som arbetar med inkomstutveckling ställt sig allt oftare på senare år.
– Huvudfrågan här är om det är något specifikt mönster med de allra fattigaste. De här siffrorna antyder det. När man på senare tid mätt den sociala rörligheten är trenderna ganska stabila, men om man tittar på till exempel andras forskning om Norge, och i viss mån Sverige, vilket vi visat i en studie, ser man tecken på en minskad rörlighet i den absoluta botten, säger han och hänvisar till hans och Gunnar Brandéns bilaga till Långtidsutredningen (SOU 2019:55), där forskarna jämfört sambandet mellan barns och föräldrars inkomster för dem som är födda mellan 1955 och 1980.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
