Världens farligaste konflikthärd

Säkerhet Det kan verka oklokt av Kina att hela tiden prata om att Taiwan ska införlivas. Men om de sänker garden så skulle det uppmuntra en aggressiv amerikansk politik, skriver Peter Sundborg.

Den utan tvekan farligaste konflikthärden i världen idag är östra Asien; Sydkinesiska havet, Malackasundet, Taiwan och de båda Korea.

Malackasundet är en av världens viktigaste handelsrutter och det kontrolleras av USA genom militärbaser och flottstyrkor.
I Taiwan produceras idag 83 procent av världens halvledare.
Under decennier har det i Sydkinesiska havet pågått konflikter om territorialvatten. USA har under senare år kraftigt ökat sin flottstyrka i området och har nyligen fått sällskap av ett brittiskt hangarfartyg och franska fartyg. Australien och Kina ligger i konflikt och Australiens beställning av amerikanska atomubåtar ska ses i detta ljus.

Konflikten i östra Asien grundar sig i den ekonomiskt-politiska konkurrensen mellan världens två största ekonomier; USA och Kina. Det är en konkurrens som hårdnar för varje år. Kina är en uppåtgående ekonomisk makt som konkurrerar ut USA i allt fler länder. Så har till exempel de Sydamerikanska staternas beroende av USA minskat drastiskt under senare tid och istället har de blivit allt mer knutna till Kina.

USA är en ekonomi med allt sämre tillväxt och en allt sämre ställning på världsmarknaden, även om världens största företag fortfarande är amerikanska. USA tycker inte alls om att bli utkonkurrerat av Kina och har därför gått till politisk och militär offensiv mot landet i öster. Det som talar till USAs stora fördel är dess militärmakt. Den amerikanska militärbudgeten är enorm och landet har omkring 800 baser jorden runt. Kina kan inte på långa vägar mäta sig med USA militärt även om landet genomgår en snabb upprustning.

USA har under de senaste decennierna gjort en militär-strategisk omorientering från Mellanöstern till östra Asien och Stilla havsområdet. I Mellanöstern har USA uppnått ett av sina viktigaste mål, nämligen att oskadliggöra sina tre värsta fiender; Irak, Libyen och Syrien. I alla tre stater har statsinstitutionerna försvagats kraftigt och länder befinner sig i olika stadier av kaos och inbördeskrig. USA är numera också självförsörjande på olja och behöver inga leveranser från området. I östra Asien däremot har USA vitalare intressen. Området kan numera med fog kallas ”världens verkstad”. Här finns bland annat en stor del av den för alla moderna ekonomier så viktiga elektronikindustrin. Tillverkningen av alla halvledare i världen sker till exempel i östra Asien.

Efter ett tag spårade Trump ur och började föra sin egen privata utrikespolitik.

The Council on Foreign Relations (CFR) är en amerikansk tankesmedja med ett stort inflytande över försvars- och utrikespolitiken, inte minst på grund av att den har som sina medlemmar tidigare och nuvarande regeringsledamöter, både demokratiska och republikanska. 2016 utarbetade CFR en plan för hur USAs politik gentemot den växande ekonomiska stormakten, Kina, borde se ut.

I rapporten slår man fast att Kina är den enda staten i världen som kan hota USAs ledande ställning. Landet har geopolitiska ambitioner att underminera USAs position. Målet för Kina är att i första hand ta över USA ledande roll i Asien, skriver rapportförfattarna. Risken är att USA gradvis förlorar sin dominans över politiska, ekonomiska och militära allierade i området. Den nya strategin som enligt CFR-gruppen borde genomföras består av en rad punkter:

• USA måste kraftigt öka sin militärbudget och inrikta sig på att behålla sin överlägsenhet gentemot Kina när det gäller framför allt kärnvapen, drönare och ubåtar.
• USA måste stärka och utveckla sina militärbaser i området kring Kina.
• USA måste öka sin marina närvaro i Sydkinesiska havet och Östkinesiska havet.
• De gemensamma marina militärövningarna med USAs allierade måste bli fler.
• Kinas försök att underminera det USA-ledda allianssystemet i Ostasien måste tillbakavisas och banden med följande länder istället stärkas; Japan, Sydkorea, Indien, Taiwan, Filippinerna, Singapore, Malaysia, Vietnam och Myanmar.
• Framför allt är det viktigt att bygga upp Taiwans militära styrka.

Till en början såg det ut som om Donald Trump skulle genomföra punkt efter punkt. Han ökade militärbudgeten, han utökade den militära närvaron i östra Asien, han installerade nya, kraftigare robotar i Sydkorea och han utlovade miljarder i militärt stöd till Taiwan. Trumps utrikesminister och försvarsminister åkte till olika länder i området.

Men efter ett tag spårade Trump ur och började föra sin egen privata utrikespolitik. Pentagon insåg nog att denne president måste man vänta ut och försöka förmå att göra så lite skada som möjligt. Men efter att Bidenadministrationen tagit över har CFR-politiken återupptagits.

Ett möjligt krig med Kina har diskuterats sedan åratal tillbaka i USA. 2016 kom det Pentagon närstående RAND Corporation med en studie som heter War with China. I studien diskuteras tänkbara krigsscenarier och dess konsekvenser.
RAND konstaterar att de finns flera regionala dispyter mellan USA och Kina som kan utlösa en militär konfrontation. Det mest troliga anser man dock är en konfrontation i Stillahavsområdet kring Sydkinesiska havet och östra Asien. Tidigt i studien slår man fast att USA inte kan räkna med att ha kontroll över en militär konflikt med Kina eller att alltid dominera militärt och slutligen stå som segrare. Detta trots att USA har en militär styrka som ligger långt över Kinas.

RAND räknar med att konflikten startar och håller sig i östra Asien. De militära striderna utspelar sig troligen i stor utsträckning till sjöss och i kustområden. Däremot tror de inte på stora militära slag mellan arméer på land. De anser heller inte att kriget kan komma utspela sig på amerikansk mark. Den stora förloraren under och efter en militär konflikt kommer att bli Kina, därom råder ingen tvekan hos RAND.

För USA blir de ekonomiska konsekvenserna ganska små men för Kina blir de avsevärda. En konflikt med USA i östra Asien skulle få en stor negativ inverkan på Kinas utrikeshandel och därmed en negativ tillväxttakt. RAND går inte in på vilka syften Kina respektive USA skulle ha med en militär konfrontation. Däremot utgår de ifrån att det är Kina som slår till först. Underförstått: det är Kina som är den aggressiva parten. De menar att en långvarig militär konflikt med USA skulle ge den kinesiska regeringen inrikespolitiska problem med ökad fattigdom och separatism. Den kinesiska regeringens legitimitet skulle undergrävas. Regeringen skulle få allt svårare att hålla kontroll på en oppositionell befolkning.

I en artikel i The Nation (2021-07-15) skriver Michael T Klare att konflikten kring Taiwan är den troligaste orsaken till ett fullskaligt krig mellan USA och Kina. Klare menar att båda stormakterna har vitala intressen i Taiwan. Kina ser ön som en del av sitt land som på sikt ska införlivas. USA har på senare tid gjort allt mer ultimativa uttalande om att det inte accepterar militära hot mot Taiwan.

Klares scenario är att cirka år 2026 har konflikten utvecklats så långt att ett regelrätt krig utbryter. I ett första skede är det amerikanska sjöstridskrafter som deltar. USA attackerar städer på det kinesiska fastlandet. Medan Kina anfaller städer i Taiwan och amerikanska baser i Japan och Sydkorea. Klare går inte längre än så i sitt resonemang. Men han skriver att kärnvapen mycket väl kan komma att användas i ett senare skede av den militära konflikten.

En del hävdar att om går USA i krig med Kina så går man också i krig med Ryssland.

Oberoende säkerhetspolitiska forskare är långt ifrån så säkra som RAND Corporation på att Kina skulle vara den stora förloraren efter ett militärt krig med USA. En del hävdar att om går USA i krig med Kina så går man också i krig med Ryssland. Kina och Ryssland har under senare år ökat sitt samarbete, både på det ekonomiska och politiska planet. Kina har under lång tid varit en viktig importör av ryska vapen. Längs den långa gränsen mellan de båda länder finns idag ett minimum av militär personal, vilket innebär att länder kan koncentrera sin militär till andra områden. Både Ryssland och Kina ser USA som sin huvudfiende, vilket de har skäl att göra.

En militär konflikt mellan å ena sidan USA och dess allierade och å andra sidan Kina och Ryssland kan utvecklas till ett världskrig. Men en del forskare menar att det skulle bli ett krig som USA av rent geografiska skäl inte kan vinna. Man menar att den asiatiska landmassan, det vill säga Rysslands och Kinas inland är omöjligt för en främmande makt att lägga under sig. Det är helt enkelt ett för stort geografiskt område att skaffa kontroll över.

Enligt min egen bedömning är det uteslutet att ett fullskaligt krig mellan USA och Kina skulle hålla sig inom östra Asien och Stilla havsområdet. En amerikansk militär offensiv i östra Asien skulle till exempel omedelbart få följdverkningar i östra Europa och inte minst Ukraina. Vi skulle få ett fullskaligt krig också i Europa. Med tanke på de vapen Kina och Ryssland innehar är det ganska troligt att det skulle ske militära attacker mot amerikansk mark.

Att Kina skulle slå till först är inte troligt. Det är USA som är den militärt aggressiva parten. Kina har allt att vinna på en fredlig utveckling i sitt närområde med tanke på de enorma investeringar man gjort i infrastruktur och liknande. USA däremot har ända sedan andra världskriget attackerat och ockuperat andra länder, allt ifrån Vietnam till Irak och Syrien.

USAs strategi har ända sedan invasionen i Afghanistan varit att smula sönder de stater man gått in i; bryta ner statsapparaterna, skapa kaos och osäkerhet och gärna framkalla ett permanent inbördeskrig.

President Joe Biden gjorde väldigt klart när USA lämnade Afghanistan att det amerikanska målet aldrig varit att skapa demokrati i landet. Om USA fick chansen att med en någorlunda begränsad militär insats smula sönder den kinesiska staten och återföra Kina till 1800-talets splittring och underutveckling så skulle man ta den. USA har inga skrupler. Den amerikanska utrikesministern ljög inför FN och hela världen strax innan USA gick in i Irak och han kom undan med det. USA kan, och kommer att, ljuga igen, om det tjänar deras militära och ekonomiska intressen.

De senaste årens kinesiska ekonomiska offensiv har bland annat lett till bildandet av en asiatisk investeringsbank, vilket måste betraktas som mycket allvarligt hot mot USAs dominans över världsekonomin. Kina har också bildat asiatiska handelsunioner, till vilka USA har ansökt om medlemskap, men avvisats.
Kina är idag världens största energikonsumet. Oljan importeras från Angola, Saudi-Arabien, Iran, Oman och Ryssland. Största delen av oljeimporten går över haven, huvudsakligen via Malackasundet. Om USA i en krissituation stänger av sundet skulle det få katastrofala följder för det kinesiska samhället.

Det kan verka oklokt av Kina att hela tiden prata om att Taiwan ska införlivas med Kina och att kränka Taiwans luftrum med militära överflygningar. Men vad har man för val? Om man sänker garden mot USAs hela tiden pågående militära upptrappning i östra Asien och USAs allt mer aggressiva politiska hot så skulle det snarast uppmuntra den amerikanska politiken än motverka den.

Konflikten mellan å ena sidan USA och dessa allierade och å andra sidan Kina och Ryssland är idag ett hot mot den fred som råder i stora delar av världen. Konflikten har sin brännpunkt i östra Asien och rör framför allt Taiwan, Sydkinesiska havet och Malackasundet.

***

Vill du kommentera texten? Följ Dagens Arena på Facebook