Så undviker Sverige Finlands energistrategiska misstag

energi Beslutet om slutförvar av kärnavfall bör villkoras med fortsatt forskning om långsiktig strålsäkerhet. Kärnkraften kan då fasas ut år 2045 samtidigt som forskarna ges tillräckligt med tid, skriver Hedi Bel Habib.

Finland beslöt år 2000 om ett slutförvar, utan säkerhetsprövning, för att påskynda utbyggnaden av kärnkraften. Resultatet blev idag en kärnkraftsindustri med ett slutförvar som inte kan tas i bruk på grund av bristande säkerhet och en eftersatt elproduktion från förnybara källor. Sverige har däremot byggt upp en elproduktion som till 66 procent kommer från förnybara energikällor.

Den 27 januari bör därför regeringen fatta ett systemsmart beslut som avser hela energisystemets framtida utformning och inte bara handlar om en isolerad teknisk fråga om slutförvar för kärnavfall. Ett säkerhetsvillkorat systemskiftesbeslut om utbyggnad av slutförvar kan därmed ge gott om tid för att forska vidare om strålsäkerhet, fasa ut kärnkraften år 2045 och samtidigt övergå till 100 procent förnybar elproduktion.

1. Så undviker Sverige Finlands energistrategiska misstag

Kärnkraftsbranschen och näringslivet tillsammans med de borgerliga partierna använder Finland som förebild för att sätta press på regeringen att fatta beslut om ett slutförvar för använt kärnbränsle. Denna diskussion är systemblind och farligt vilseledande. Jämförelsen med Finland präglas av bristande helhetsperspektiv och metodisk isolationism. En närmare analys visar att Finland snarare utgör ett avskräckande exempel än en förebild när det gäller energipolitik i allmänhet och slutförvar i synnerhet. Därför bör det kommande regeringsbeslutet undvika Finlands strategiska misstag och utgå från ett helhetsperspektiv på energipolitiken och inte läggas fram som ett isolerat beslut om slutförvar.

Finland genomför idag en expansion av kommersiell kärnkraft samtidigt som ett slutförvar utan säkerhetsprövning för använt kärnbränsle är under uppförande. Det kommersiella intresset hos kärnkraftsbranschen spiller över på synen på slutförvaret i Finland. Landet följer därför slentrianmässigt samma ansvarslösa beteende som kärnkraftsindustrin har gett uttryck för under historien. Kärnkraft har producerat el i nästan 70 år utan att det funnits ett enda fungerande slutförvar i världen i brist på säkerhetsprövning.

Det finska projektet om slutförvar är främst ett taktiskt industriprojekt för att stimulera expansionen av kärnkraft utan att ställa tydliga krav på långsiktig säkerhet. Vid beslutet om slutförvar skiljer den finska regeringen därför på byggande och säkerhetsanalys. Frågan bör därför ställas om det är politiskt försvarbart att expandera kärnkraften när det inte finns någon beprövad metod för att bygga ett säkert slutförvar. 

2. Finland har hamnat i en energipolitisk återvändsgränd  

Finland har valt att ensidigt fokusera på expansionen av kärnkraft i stället för att titta på hela systemet för energi- och elförsörjning. Finland har som första land i världen utan säkerhetsprövning fattat ett principbeslut om slutförsvar redan år 2000 för att stimulera utbyggnaden av kärnkraftsindustrin, men inget använt kärnbränsle har ännu deponerats!

Parallellt med principbeslutet har regeringen startat ett eget forskningsprojekt om hållbarhet av användning av kopparkapslar i slutförvar eftersom det handlar om säkerhetsåtgärder som sträcker sig över 100 000 år!  Forskningsprogrammet är oberoende av kärnkraftsindustrin och initierades av finska Arbets- och näringsministeriet 2015. År 2019 kom de finska forskarna fram till att det fanns risk för korrosion av kopparkapslar. Samma slutsatser dras i Sverige och efter 40 års forskning och simulering anser forskarna att kopparkapseln inte är tillräckligt motståndskraftig mot korrosion för att fungera i ett slutförvar. 

Tros bristfälliga och otydliga forskningsresultat angående strålsäkerhet  vid slutförvaring bygger Finland ut sin kärnkraft. I Finland finns idag fem kärnkraftsenheter i drift. Landet planerar att bygga en sjätte kärnkraftsenhet i Pyhäjoki. Där kan landet komma att bli beroende av ryskt kärnbränsle. Bakom bygget står konsortiet Fennovoima där det statliga ryska kärnkraftsbolaget Rosatom ingår.

Rosatom ska förse verket med en rysktillverkad tryckvattenreaktor. Beroende av rysk teknologi kombinerat med brist på tydliga forskningsresultat om strålsäkerhet gör att Finland riskerar att hamna i en energipolitisk återvändsgränd: en kärnkraftsindustri utan säkert slutförvar och en eftersatt produktion av el från förnybara energikällor till följd av ett ensidigt fokus på kärnkraft. 

3. Därför försöker Finland  ”gröntvätta” sin kärnkraft

Ett ensidigt fokus på kärnkraft gör att Finlands elproduktion från förnybara källor har förblivit eftersatt. Produktionen av förnybar el, som andel av den totala elkonsumtion, uppgick till 32 procent inom EU år 2018. Tabellen nedan visar att Finland har en låg andel elproduktion från förnybara energikällor. Landet vill därför att kärnkraft ska klassas som hållbar på samma sätt som vind- och vattenkraft. 

Källa: Eurostat

Finland har dessutom allierat sig med länder som har en lika eftersatt sektor för förnybara energikällor för att kräva att Europeiska kommissionen ska erkänna kärnkraft som en grön energikälla. Länderna leds av Frankrike och består av bland annat Bulgarien, Finland, Ungern, Polen, Slovenien, Tjeckien och Rumänien.

Finland har inte bara en eftersatt elproduktion från förnybara källor utan är också det enda landet i världen som i stor skala fortfarande förbränner torv. I Sverige är torvförbränningen endast marginell.

En orsak till att torvförbränningen hittills har varit lönsam i Finland är att torven inte har beskattats som ett fossilt bränsle. På det här sättet har man hållit igång torvproduktionen, men samtidigt har man förorsakat stora utsläpp. Torven ger större utsläpp av växthusgaser än alla personbilar i Finland tillsammans. Den orsakar 15 procent av Finlands växthusgasutsläpp, fastän endast 4–7 procent av landets energi härstammar från torv. 

Till skillnad från Finland är Sverige det land i EU som har näst högst andel förnybar elproduktion motsvarande 66,2 procent. Österrike som har högst andel elproduktion från förnybara energikällor och ligger före Sverige har motsatt sig förslaget om att klassa kärnkraft som grön energikälla och karaktäriserat det som ett ”försöka till att gröntvätta kärnkraften”. 

Finland är dessutom beroende av elimport medan Sverige exporterar relativt mycket – delvis på grund av vindkraftsboomen. Sverige exporterade rekordmycket el år 2019, och det är Finland som är den största kunden. Finlands importbehov beror på att landet inte har kunnat få igång sina kärnkraftverk som planerat. Landet behöver importera en fjärdedel av sitt elbehov från grannländerna – främst Sverige, men också övriga Norden, Ryssland och Estland.

4. Sverige har systemkapacitet för 100 procent förnybar elproduktion

Utvecklingen i Österrike visar att 100 procent energisystem från förnybara källor är ett uppnåeligt mål. Mer än 73 procent av landets elproduktion kommer från förnybara källor. I Niederösterreich, Österrikes största förbundsland, får nu de 1,65 miljoner invånarna 100 procent av sin energi från förnybara källor. Niederösterreich påbörjade sina storskaliga investeringar i förnybar el redan 2002 och har sedan dess arbetat hårt för att främja energieffektiviserande åtgärder och ren el. Idag kommer hela regionens energi från vattenkraft, vindkraft, biomassa och solkraft.

Mot bakgrund av att Sverige har ett energipolitiskt mål om ett 100 procent förnybart elsystem till 2040, har Energimyndigheten och Vattenfall tagit fram analyser om hur hur ett sådant elsystem skulle kunna uppnås. Myndigheternas samlade analyser visar att det är fullt möjligt för marknaden att ta Sverige till ett fungerande 100 procent förnybart elsystem på 2040-talet. Men det kräver möjligheter för en fortsatt utbyggnad av vindkraft och av elnäten. Samtidigt behöver elanvändarna få möjlighet till flexibel användning utifrån elprisets upp- och nedgångar. Det är några av slutsatserna från Energimyndighetens analys av framtidens elsystem.

Enligt Vattenfalls analyser talar mycket för att kärnkraften inom 30 år har gjort sitt i Sverige. Dels är det dyrt att bygga ny kärnkraft med den teknologi och byggprocess vi känner till idag, dels är det ett stort och svårt beslut att ta såväl kapitalmässigt som politiskt.

Vad behöver politikerna göra för att säkra ett systemskifte? I en analys visar Vattenfall hur Sverige kan ställa om till ett hundra procent förnybart energisystem utan kärnkraft.

Idag är tillgången på energi inget problem. Sverige producerar mer el än vad som förbrukas. Vindkraftexpansionen bidrar till att Sverige kommer att ha elöverskott länge, även om överskottet minskar i takt med att kärnkraftverken fasas ut. Den stora utmaningen är därför inte att producera tillräckligt mycket energi för att täcka årsbehovet i landet, utan att se till att det finns kapacitet när den verkligen behövs. 

En av de viktigaste poängerna som Vattenfalls analyser pekar på är att vi framöver måste fokusera mycket mer på effekt och flexibel kapacitet istället för att bara prata om energi. Jämfört med idag kan effekt- och energibrist komma att uppstå oftare i ett förnybart system, när efterfrågan är hög och produktionen från vind och sol är låg.
Mer transmissionskapacitet är en förutsättning. För att lösa ekvationen krävs en blandning av åtgärder. Den kanske viktigaste är att bygga ut transmissionskapaciteten för att kunna utnyttja vattenkraften maximalt. Den svenska vattenkraften är en grundpelare i ett förnybart energisystem. Men det krävs bättre möjligheter att transportera energin från norr till söder.

Biokraft är en produktionskälla som kan växa i betydelse. Dels för att den bidrar med viktiga funktioner för kraftsystemet, dels för att den kan byggas nära elbehovet och inte minst för att den kan bidra med kapacitet som inte är väderberoende. Idag utnyttjar vi cirka 40 procent av värmeunderlaget för kraftvärmeproduktion. Detta anses lågt från ett EU-perspektiv och det verkar finnas potential att öka biokraftens andel. Därför tror vi att den installerade effekten skulle kunna vara högre.

5. Ett systemskiftesbeslut om slutförvar kan fasa ut kärnkraften år 2045

Ett helt förnybart energisystem kräver systemsmarta investeringar. Det mest resurseffektiva sättet ur ekonomisk synvinkel är att använda kärnkraften under hela sin tekniska livstid, det vill säga att de sista reaktorerna tas ur drift omkring 2045. Ur energistrategisk och ekonomisk synpunkt är detta den mest systemeffektiva omställningen, då det är livslängden på kärnkraftsreaktorerna som blir vägledande för hur länge de ska vara verksamma. 

Regeringen avser att fatta beslut om slutförvaret för använt kärnbränsle den 27 januari 2022. För att uppfylla krav på systemrationalitet bör ett sådant beslut ha som utgångspunkt ett paradigmskifte för hela systemet för energiproduktion och inte bara handla om slutförvar som en isolerad kärnavfallsfråga.

I Sverige, liksom i många länder globalt, pågår en minskad kärnkraftsanvändning där gamla reaktorer läggs ner och få nya byggs. Det beror på att kärnkraften inte längre kan konkurrera med förnybar energi vad gäller kostnad och byggtid. Men också på att kärnkraften medför så ofantligt stora risker och fortfarande har ett olöst säkerhetsproblem när det gäller att ta hand om det högaktiva avfallet. 

Det finns vare sig logiska, ekonomiska, eller politiska argument som kan motivera utvecklingen av kärnkraft vars avfall utgör en fara för naturen och människan i 100 000 år när alternativa ofarliga energikällor är möjliga. Riksdagen har beslutat att målet år 2040 är 100 procent förnybar elproduktion.
Sverige har byggt upp en elproduktion med en andel på 66 procent från förnybara energikällor som ett led i att avveckla kärnkraften. Tolv svenska reaktorer blev sex år 2020. Ett systemskiftesbeslut om slutförvar villkorat med fortsatt forskning på säkerhetsområdet kan därför vara ett led i att fasa ut kärnkraften år 2045 och övergå till 100 procent förnybar elproduktion redan år 2040.

Genom ett systemskiftesbeslut, där utbyggnaden av ett slutförvar villkoras med fortsatt forskning om långsiktig strålsäkerhet hinner målet om 100 procent förnybart uppnås, kärnkraften fasas ut år 2045 samtidigt som forskarna ges tillräckligt med tid för att säkra att inga kopparkapslar med använt kärnbränsle får deponeras innan alla tänkbara aspekter av strålsäkerhet är vetenskapligt kartlagda. 

***

Vill du kommentera texten? Följ Dagens Arena på Facebook