skola Politiker och myndigheter lappar och lagar den trasiga grundskolan i förhoppning om att nå bättre kunskapsresultat. Men de har helt enkelt tappat orienteringen och saknar visioner för skolan, skriver Rolf Ekelund.
Den kritik som i början av förra seklet riktades mot den dåtida folkskolan kan med lätt överdrift sägas gälla även dagens kommunala grundskolor:
… det fåtal som med folkskolan som maktmedel vill härska öfver folkets barn, genom att hålla dessa nere på en låg kulturnivå.
(J. L. Saxon, tidningsman och skribent, 1907)
Citatet ovan utgör en tidig protest mot det parallellskolesystem som präglade svensk skola under 120 år, från det att folkskolan instiftades år 1842 fram till grundskolereformens genomförande, år 1962. Arbetarbarnen gick i folkskolan, delar av medelklassens barn kunde ta sig till realskolan och överklassbarnen gick i gymnasium och tog studenten. Visst fanns det undantag, men de var inte särskilt många.
Avveckling av parallellskolesystemet
Så tidigt som år 1883 presenterade folkskolläraren och den sedermera liberala ecklesiastikministern Fridtjuv Berg ett förslag till en sammanhållen så kallad bottenskola, som skulle omfatta alla barn och sålunda ersätta det dåvarande parallellskolesystemet, men det skulle dröja närmare 80 år innan Fridtjuv Bergs vision realiserades.
1946 tillsatte Tage Erlanders socialdemokratiska regering en skolkommission med uppgift att utreda det svenska skolsystemet och komma med förslag till en likvärdig enhetsskola för alla Sveriges barn. 1948 presenterade kommissionen sitt betänkande (SOU 1948:27) där man förordar att skolan ska vara sammanhållen de sex första åren, att vissa valfria ämnen ska finnas under det sjunde och åttonde skolåret samt att det nionde skolåret ska vara linjeuppdelat. Kommissionen lyfte särskilt fram skolans demokratiska funktion.
Redan läsåret 1949/1950 inledde femton kommuner försök med enhetsskola. Försöksverksamheten utökades successivt under 50-talet och skolformen utvecklades också efterhand. Under slutet av 50-talet fanns enhetsskolor runt om i landet och regeringen förberedde för ett permanentande av den nya och under drygt tio år utprövade skolformen, som kom att benämnas grundskola.
En skola för alla
Genomförandet av grundskolereformen år 1962 manifesterades i grundskolans första läroplan, Lgr62. Parallellskolesystemet med dess läroverk, realskolor och flickskolor avvecklades därmed successivt och tio år senare hade Sverige en fullt genomförd, likvärdig och väl fungerande grundskola, gemensam för alla landets barn och ungdomar.
Under 70-talet kom skoldebatten att i stor utsträckning handla om pedagogik och skolans arbetssätt. Debatten var både hätsk och polariserad. Pluggskola med katederundervisning ställdes mot en elevcentrerad skola med dialogpedagogik.
Skolpolitiker och skolmyndigheter arbetade parallellt med att ta fram underlag till en reviderad läroplan för grundskolan. Vid slutet av 70-talet lyckades man nå politisk konsensus för grundskolans nya riktlinjer och år 1980 implementerades den nya läroplanen, Lgr80. Pedagogiken beskrivs här i termer av elevaktiva arbetssätt och skolans demokratiska syfte och funktion betonas. 1980-talet kom att bli svensk skolas förmodligen mest framgångsrika decennium. Resultaten låg på toppnivå och såväl lärare som elever medverkade motiverat och entusiastiskt i ett utvecklande skolarbete.
90-talets skolreformer
Tio år senare kom svensk skolutveckling att påtagligt ändra inriktning genom den rad av skolreformer som genomfördes under 90-talets inledande år: skolans kommunalisering, genomförandet av friskolereformen samt implementeringen av läroplanen Lpo94.
Sammantagna kom dessa reformer att driva skolan mot en ny segregering och minskad likvärdighet. Ett nytt parallellskolesystem med privatskolor, i form av vinstdrivande bolag, tilläts växa fram och skolans demokratiska funktion tonades ner. De elevaktiva arbetssätten har förvisats till skamvrån och ledande skolpolitiker pläderar för katederundervisning.
Den misslyckade skolutvecklingen präglar också grundskolans nu gällande läroplan, Lgr11 och den kommande Lgr22. Den föråldrade amerikanska utbildningsteknologin från 1950-talet, med Benjamin Bloom som tongivande pedagog, har gjort sitt intåg i styrdokumenten för svensk skola. Undervisningen planeras som en snitslad bana, från start till mål, och kunskaper ordnas hierarkiskt. Allt ska vara mätbart. Detaljerade och precisa kunskapskrav med tillhörande bedömningar och inte sällan betygssättning har ersatt de tidigare bildningsidealen. Undervisningen tenderar att bli själlös och framstår som fragmentarisk och mekanisk. Utrymme för kreativitet och lärarens egna initiativ saknas i hög grad.
Dagens skola
Det förekommer numera att elever dagligen blir betygssatta i något eller flera ämnen. En konsekvens av detta har blivit att eleverna fokuserar på betyg i stället för lärande, vilket i sin tur leder till att helheter och sammanhang går förlorade. Det ständiga bedömandet medför också att eleverna i allt mindre utsträckning drivs av motivation och vilja att lära. Betygsjakten skymmer kunskapssökandet och gör skolarbetet tråkigt och enahanda. Många elever drabbas dessutom av stress och ångest i skolans grottekvarn.
Politiken och skolans myndigheter lappar och lagar, till synes lite på måfå, det havererade skolsystemet och den trasiga grundskolan i förhoppning om att nå bättre kunskapsresultat och högre position i PISA. Dagens skolpolitiker har helt enkelt tappat orienteringen och saknar visioner för skolan.
Nödvändig reformering
Varken det nuvarande skolsystemet eller de nu gällande läroplanerna passar vårt demokratiska samhälle och dagens barn och ungdomar. Vi måste finna bättre och mer likvärdiga former för att bilda och utbilda kommande generationer.
Ett politiskt initiativ med målsättningen att återupprätta den genuina grundskolan skulle säkert välkomnas och vinna gehör i flera grupperingar, över hela det politiska fältet. Det är nu hög tid för ett sådant initiativ. Tillsätt en ny skolkommission som tillåts att helt bortse från dagens konstruktioner.
***
Vill du kommentera texten? Följ Dagens Arena på Facebook
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
