Stärk fackets svagaste länk

Ledare Att Sverige fortfarande är i ohotad världstopp i facklig organisationsgrad, dessutom med stigande siffror flera år i rad, är goda nyheter för löntagarna. Men maktbalansen hotas när 100 000 färre vill förhandla på arbetsplatserna.

Arbetsmarknadsforskaren Anders Kjellbergs senaste genomlysning av den svenska arbetsmarknadsmodellen för Arena Idé visar flera positiva trender.

Efter många års tillbakagång har den fackliga anslutningsgraden ökat två år i rad. Totalt är 7 av 10 löntagare nu med i facket. Uppdelat på arbetare och tjänstemän är siffrorna 62 respektive 74 procent.

Jämfört med övriga Europa stärker Sverige sin ställning som världsmästare i facklig organisationsgrad både bland arbetare och tjänstemän. I Tyskland ligger organisationsgraden nu på 16 procent, i Frankrike 9, i Ungern 8, Estland 6 procent för att ta några exempel där arbetsgivarnas antifackliga offensiv har varit kraftigare. Efter det turbulenta 2020 har den svenska partsmodellen stärkts på flera sätt, enligt Anders Kjellberg.

Många tidsbegränsat anställda förlorade jobbet under pandemiåren

Förutom den stigande anslutningsgraden är det även av »stor betydelse för den svenska partsmodellens framtid« att LO efter förhandlingar med Svenskt Näringsliv under hösten 2021 anslöt sig till det nya huvudavtalet.

Att även utrikesfödda arbetares fackliga organisationsgrad stiger för tredje året i rad – och till och med mer än för inrikes födda arbetare – gynnar också den svenska modellen och därmed bryts en växande klyftan i facklig anslutning mellan utrikes och inrikes födda arbetare.

Anders Kjellberg talar om fem unika förändringar i facklig anslutning sedan 2006:

• Ett fackligt medlemsras utan motsvarighet sedan storstrejken 1909.
• Att den fackliga organisationsgraden – till skillnad från under 1990-talskrisens början – inte steg 2009 och 2010, som utmärktes av en av de djupaste lågkonjunkturer som Sverige upplevt sedan 1930-talet.
• Att tjänstemännens organisationsgrad numera är avsevärt högre än arbetarnas – dock ökade organisationsgraden åren 2020 och 2021 lika mycket bland arbetarna som bland tjänstemännen.
• Att organisationsgraden för inrikes och utrikes födda arbetare från att ha varit densamma gått isär allt mer, men de senaste åren har det vänt.
• En kraftig facklig medlemstillväxt 2020 via coronapandemins ökade behov av en facklig organisation, i kombination med omfattande statliga åtgärder.

Antalet medlemmar har 2021 minskat något, framför allt i LO-förbund. Men anslutningsgraden har ändå ökat.

Som Anders Kjellberg förklarar i Dagens Arena förlorade många tidsbegränsat anställda jobbet under pandemiåren, inte minst i restaurangbranschen där väldigt många har tidsbegränsad anställning. De tidsbegränsade har lägre organisationsgrad än de fast anställda.

Men även om vi är bättre än omvärlden har de mörka molnen hopat sig och en del av dem har vuxit.

Trots ett kompakt motstånd mot EU-planerna på lagstiftade minimilöner fortsätter processen i riktning mot att säga ja till dem, med starka påtryckningar från EU-parlamentet, men också från Europafacket.

Skyddsombudens ställning hotas av oppositionens förslag att ersätta dem med statliga inspektörer. SD och M som pratar om ordning och reda i arbetslivet röstade nej till regeringens förslag att regionala skyddsombud skulle få rätt att inspektera små arbetsplatser där kollektivavtal finns men medlemmar saknas.

Distansarbetet har kommit för att stanna, även om det kommer att begränsas till någon eller några dagar i veckan. Att träffas och prata om sina problem är också väsentligt för löntagarnas styrka.

Rapporten tar också upp hoten som försvagade lokala fackliga organisationerna innebär. Omkring 100 000 förtroendevalda har försvunnit från de svenska arbetsplatserna sedan mitten av 1990-talet. Var femte yrkesverksam IF Metall-medlem finns således på arbetsplatser utan facklig arbetsplatsorganisation.

För att bli medlem så väger alla nyttan mot kostnaderna. För i synnerhet arbetare är det också viktigt med påverkan från arbetskamrater. Och förtroendevalda som frågar om du vill gå med.

»Det är de lokalt fackligt förtroendevalda som är den svagaste länken i den kedja som utgör dagens svenska arbetsmarknadsmodell», skriver Dagens Arenas chefredaktör Jonas Nordling i sin bok Den svagaste länken (Premiss).

»Det är inget roligt uppdrag att vara lokal facklig företrädare.« »Fackligt arbete är problemlösning. Problem ska lösas på arbetsplatsen. »Det är inte svårare än så». Och just nu är »det största problemet att det är problemlösarna själva som är på utdöende«, skriver Jonas Nordling, som även varit ordförande i Journalistförbundet. Han har en viktig poäng när han summerar att det inte går att bortse från att fackförbunden också har ett eget ansvar för utvecklingen. »Vi har så många förtroendevalda vi förtjänar.«

Och att även bristen på problemlösare kan lösas:
»Någon måste låta bli att säga nej. Och någon måste ställa frågan.«