söndagskrönikan Det brukade vara väldigt Putin-vänligt här. Men nu råder nya tider i New Yorks ryskspråkiga stadsdel, skriver Jonas Cullberg.
Delikatessaffären som nyligen kallades ”Taste of Russia” har hastigt bytt namn till ”Taste of Ukraine”. Utanför butiker med kyrilliska skyltar hänger ukrainska flaggor. I en affär som säljer damkläder har skyltdockorna blå kavajer och gula byxor. Det är nya tider i Brighton Beach, New Yorks ryskspråkiga stadsdel i södra Brooklyn.
Nere vid havet på strandpromenaden bryter en högljudd demonstration den sömniga känslan av badort under lågsäsong. Ett hundratal människor har samlats för att protestera mot Rysslands brutala invasion av Ukraina. En man häller ut en enlitersflaska med rysk vodka över ett porträtt av Vladimir Putin. En banderoll pryds av en bild på den ryska livstidspresidenten med djävulshorn och Hitler-mustasch.
På stranden en bit från folksamlingen står Alex Pryrodny, en jazzpianist som föddes i Kiev men som bor i New York sedan 20 år tillbaka. Han är förvånad över uppslutningen.
”Det här är den första pro-ukrainska demonstrationen i kvarteret. Det brukade vara väldigt Putin-vänligt här”, säger han.
Under 1970-talet kom en våg av sovjetiska immigranter, framförallt ryska och ukrainska judar, till Brighton Beach. Stadsdelen fick smeknamnet ”Little Odessa”, efter den ukrainska staden vid Svarta havet. Ännu fler slog sig ner efter Sovjetunionens kollaps.
I New York finns idag omkring 60 000 ukrainska immigranter, och betydligt fler invånare har rötter i landet. En del av dem reser nu tillbaka till Ukraina för att slåss. Fler försöker hjälpa till genom att samla pengar till humanitära insatser. ”Många av oss kämpar med skuldkänslor”, säger Alex. ”Vi har släktingar och vänner i städer som bombas, och själva är vi här, i säkerhet”.
Ute i landet finns det öppna stödet för Putins angreppskrig mest bland vita nationalister
När Ryssland invaderade Krim 2014 syntes den proryska symbolen Sankt Georgsbandet på bilar och ytterrockar i Brighton Beach. Om det finns ett sådant stöd i stadsdelen för Rysslands senaste angreppskrig i Ukraina är det i så fall mer diskret den här gången.
En ensam motdemonstrant dyker upp: En kille i övre tonåren som viftar med en sovjetisk flagga, men han blir snabbt bortschasad av polisen. En man med blågul träningsoverall vrålar ”provokatör” efter honom.
Ute i landet finns det öppna stödet för Putins angreppskrig mest bland vita nationalister, som ser honom som en förebild när det gäller kulturkonservatism, maskulina ideal och förakt för demokratin. På extremhögerkonferensen America First Political Action Conference, där två kongressledamöter från Republikanerna deltog, skanderade deltagarna Putins namn några dagar efter invasionen. Mer rumsrena ledande högerfigurer har motvilligt backat från sitt öppna stöd för Putin sedan invasionen.
Delar av vänstern försöker skifta över skuldfrågan över invasionen bort från Ryssland. Landets största socialistiska organisation Democratic Socialists of America skyller kriget på USA:s ”imperialistiska expansionism” och hävdade i slutet av januari att ”sensationalistiska västerländska medier” försöker trumma upp en konflikt i Ukraina.
Men överlag är kriget något som den extremt splittrade nationen är sällsynt enig om. En överväldigande majoritet av amerikanerna ser invasionen som orättfärdig. I New York hålls demonstrationer mot kriget nästan dagligen, och på de ukrainska restaurangerna i East Village ringlar långa köer med folk som vill sympatiäta borsjtj och vareniki.
Under de föregående åtta åren av krig i Ukraina har bilden i amerikansk debatt ofta varit att sanningen finns någonstans emellan Rysslands och Ukrainas perspektiv, menar Alex och kallar det ”gaslighting”.
“Men nu känns det som att folk äntligen vaknat och förstår vad vi har gått igenom. Det är på sätt och vis befriande.”
Jonas Cullberg är journalist och författare. Han bor för närvarande i New York.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
