framtidens EU Regeringens hållning och tystnad är illavarslande. Sverige riskerar att bli marginaliserat när framtidens EU tar form, skriver professorerna Karl Magnus Johansson och Tapio Raunio.
Konferensen om Europas framtid går nu in i sin slutfas. Förslag på hur EU ska utvecklas i en mängd olika avseenden tas fram. Konferensen är utformad som ett nedifrån-och-upp-forum med ambition att engagera EU-medborgare i att diskutera unionens framtid men involverar samtidigt de centrala EU-institutionerna. Den består av en flerspråkig digital plattform, medborgarpaneler i medlemsstaterna och i Bryssel och debatter i plenarmöten. Allt detta ger viktiga insikter om åsikter i olika frågor och, kanske ännu viktigare, resultatet – konferensen ska avslutas på Europadagen den 9 maj – kan utlösa förändringar av EU:s fördrag.
I vår rapport till Svenska institutet för europapolitiska studier analyserar vi vad de tre största politiska partierna på europeisk nivå eller Europapartier – kristdemokratiska/konservativa Europeiska folkpartiet, Europeiska socialdemokratiska partiet och Alliansen liberaler och demokrater för Europa – tillsammans med ”sina” politiska grupper i Europaparlamentet gjort för att påverka framtidskonferensen.
Europapartierna och i större utsträckning de resursstarka politiska grupperna i Europaparlamentet är också starkt närvarande i konferensen, med representation i dess styrelse. De drar nytta av sin långa erfarenhet av fördragsreformer och interinstitutionella förhandlingar och har påverkat konferensen såväl till form som innehåll.
I linje med deras traditionellt starka pro-europeiska hållning kräver de fördragsändringar och hävdar att resultatet av konferensen bör ses som ett första steg mot en konstitutionell reform. De förespråkar institutionella reformer, inte minst i förhållande till den ekonomiska och monetära unionen, EMU, samt utrikes- och säkerhetspolitiken där det föreslås att majoritetsbeslutsfattandet utvidgas så att EU blir en mer effektiv aktör på världsscenen. De betonar olika frågor men föreställer sig ett mer övernationellt EU med en fördjupad inre marknad och nu även en hälsounion (som en följd av covid-krisen).
Här ser vi en välbekant avvikelse mellan nationell nivå och europeisk nivå i EU-politiken.
Nationella partier från hela EU har medverkat och även svenska politiker har bidragit till att utarbeta olika ståndpunkter och dokument. Här ser vi en välbekant avvikelse mellan nationell nivå och europeisk nivå i EU-politiken – i ett medlemsland som Sverige talar politiker emot fördragsändringar men på europeisk nivå kan politiker vara mer öppna för att revidera fördragen.
I årets EU-deklaration från den svenska regeringen nämns framtidskonferensen inte alls. Däremot nämns olika nationella prioriteringar, särskilt inför det svenska ordförandeskapet i EU första halvåret 2023. Och på bekant vis understryks att EU förblir ”en union av självständiga nationer, inte en federal stat”.
Regeringens hållning och tystnaden om framtidskonferensen är illavarslande. Sverige riskerar att bli marginaliserat när framtidens EU tar form. Och i takt med att EU:s makt ökar, vilket skett under hela den tid Sverige varit EU-medlem, växer gapet mellan vad som sägs och vad som faktiskt sker.
Det innebär dessutom att det politiska avståndet ökar till de krafter som verkar för en genomgripande reform av EU. Den tyska regeringens koalitionsavtal talar om ett starkare, till och med federalt, EU och om en fördragsöversyn som nödvändig för att uppnå ett sådant EU. Sverige bör också förbereda sig för en sådan fördragsöversyn.
Karl Magnus Johansson, affilierad professor i statsvetenskap vid Södertörns högskola
Tapio Raunio, professor i statsvetenskap vid Tammerfors universitet
Författare till rapporten ”The partisan dimension of the Conference on the Future of Europe: Agenda-setting, objectives and influence” (Sieps, 2022)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
