Nej, a-kassan är inte bara valfläsk

Ledare Magdalena Anderssons förslag stärker en viktig del i den svenska modellen och skapar en tydlig motståndare i valrörelsen. 

Första maj. Kanske ser man inte längre de slitna kavajerna i demonstrationstågen, men vid årets manifestation lyckades Magdalena Andersson i alla fall leverera ett vallöfte med en stark klangbotten i kampen mot ojämlikhet.

A-kassan ska höjas permanent.

Om löftet röstas igenom riksdagen, vilket är långt ifrån säkert med dagens riksdagsmajoritet, kommer alla som tjänar upp till 33 000 kronor i månaden få 80 procent av sin lön om de blir arbetslösa. Det skulle bli ett permanentande av den tillfälliga höjning som infördes när pandemin bröt ut och det såg ut som att arbetslösheten skulle öka med rekordfart. Så blev det nu inte, men löftet är utmärkt politik.

Moderaterna bygger ju sin arbetsmarknadspolitik på idén om att hungriga vargar jagar bäst 

Den svenska modellen bygger på principen att alla ska kunna känna att de har nytta av välfärdssystemen. Därav den gamla principen att alla ska få ut 80 procent av sin inkomst vid arbetslöshet. Men under lång tid urholkades a-kassan eftersom taket inte höjdes. Allt färre fick de facto ut de är 80 procenten, vilket också drev på en utveckling som innebar att allt fler tecknade privata inkomstförsäkringar, som skulle täcka upp för det a-kassan inte längre förmådde.

Ett gemensamt försäkringssystem var på väg att ersättas av ett mer differentierat.

Den utvecklingen kommer kanske inte att hävas av detta, men det är ett steg på vägen.

Och för många av de som blir arbetslösa kommer det, som Magdalena Andersson påpekade i sitt tal, handla om flera tusen i månaden.

Flera av kommentarerna efter hennes tal var också helt förutsägbara. Moderaternas ekonomisk politiske talesperson Elisabeth Svantesson klagade på att det nu kommer att bli ännu ”mindre lönsamt att arbeta”. Moderaterna bygger ju sin arbetsmarknadspolitik på idén om att hungriga vargar jagar bäst, trots att det finns mycket lite som tyder på att det är så i verkligheten.

I mediernas analyser handlade det mer om att det skulle vara valtaktik. Med förslaget om a-kassan kan Socialdemokraterna mobilisera det egna fotfolket, inte minst i facket, och därför blåsa liv i arbetarrörelsen inför valrörelsen. I Expressen skrev ledarskribenten Linda Jerneck att den återhållsamma ekonomen Magdalena Andersson är försvunnen. “På första maj var det hennes alter ego Spenderbyxan Andersson som gjorde entré – med ett saftigt vallöfte för fem miljarder.”

Jerneck såg det som ren strategi. Maktspel.

Och visst, den här sortens förslag drar en gränslinje mellan högern och vänstern, ger argument till valarbetarna och visar vilken huvudmotståndaren är.

Men det är rimligen inte bara valfläsk. Förslaget ligger så nära en viktig del av arbetarrörelsens själ att bara den som verkligen inte kan något om svensk politisk historia skulle kunna reducera det till det.

Med det sagt är det förstås ingen slump att förslaget kommer nu, 133 dagar innan valdagen.