Varför behöver vi banker? Är banker till för att tjäna människor? Eller är syftet enbart att bankerna ska tjäna pengar på oss? Sådana närmast existentiella frågor dyker upp för den som läser DN-medarbetaren Knut Kainz Rogneruds bok Det stora bankrånet, en nästan fyrahundra sidor lång spaning i den senaste finanskrisens spår.
Wall Street och konkursen för Lehmann Brothers finns som bakgrundsmuller. Men den röda tråden i boken är den svenska sparbanksrörelsens förfall. Från de första små lokala sparbankerna, som startade utifrån bygdens behov, över sammanslagningen under namnet Föreningssparbanken, till dagens Swedbank, som skämt ut sig genom gangsterlån i Lettland.
Det är en resa i tiden som går över sparbanken som folkrörelse, som hade en särskild företagsform där man inte skulle gå med vinst, för att sedan omvandlas till aktiebolag, som hamnar på börsen och då högsta möjliga vinst är det som gäller. Berättelsen handlar om Spara och Slösa, seriefigurerna i Lyckoslanten, sparbankernas tidning, som på 40-talet propagerade för att spara i stället för att konsumera. Ett antal decennier senare lever vi i en hedonistisk konsumtionskultur, som bankerna hetsar oss att låna till.
Kyrktuppsprincipen, att banken inte skulle låna ut till andra än dem man kunde överblicka från kyrktornet, har ersatts med centralisering och matematiska riskformler, som bäddat för den senaste finanskrisen.
Vi kan inte lösa dagens kris med att bläddra i gamla nummer av Lyckoslanten. Men Knut Kaintz Rogneruds bok leder ändå till slutsatsen att utvecklingen mot centralisering, kommersialisering och avreglering av bankväsendet inte varit någon naturlag, utan hade kunnat göras annorlunda.
Vi varken kan eller ska återskapa den gamla sparbanksrörelsen, för den saknade inte problem. Men en progressiv stat, som vill förebygga nya finanskrascher, skulle kunna uppmuntra att det föds mindre banker, banker som inte ska vara vinstdrivande och att de banker som i dag finns på börsen kan lämna den, för att slippa att galna aktieägare flåsar dem i nacken med orealistiska avkastningskrav.
Ett omtänksamt samhälle, som månar mer om sina medborgare än om sina banker, kan naturligtvis lagstifta mot ockeravgifter, försöka klyva stora banker i mindre och på andra sätt uppmuntra den i dag ytterst svaga konkurrensen. Det finns ingen quick fix för att få fler banker än i dag att tjäna människor i stället för att bara tjäna pengar. Men heller inga motiv för att inte försöka.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
