Krönika Vi kan fortfarande öka stödet till Ukraina och på så vis bidra till att befria landet så att kriget når ett slut. Kostnaderna för återuppbyggnaden bör helt bäras av Ryssland, skriver Jonas Sjöstedt.

Rysslands krig mot Ukraina har inte gått enligt Putins planer. Ukraina slog tillbaka Rysslands försök att snabbt inta Kiev. Runt Charkiv har ukrainska styrkor pressat tillbaka ryssarna och i Donbass har de ryska styrkorna kört fast. Putin missbedömda såväl Ukrainas motståndsvilja som omvärldens reaktioner. Det ukrainska motståndet har varit hårt och beslutsamt, de ryska truppernas insatser har varit svagare än väntat. Den ryska militären har visat sig vara betydligt mindre effektiv än vad omvärlden trott och de ryska förlusterna av soldater och krigsmaterial har varit betydande. Med omvärldens sanktioner mot Ryssland och den ekonomiska och militära hjälpen till Ukraina ser en rysk seger i kriget allt mer avlägsen ut. För det har vi alla anledningar att vara tacksamma. Ukrainas seger är avgörande för landets existens, viktig för hela Europa och ett nödvändigt bakslag för den ryska imperialismen. Det kommer att ta lång tid för Ryssland att återuppbygga sin militära förmåga.

Vi kan fortfarande öka stödet till Ukraina och på så vis bidra till att befria landet så att kriget når ett slut. Det handlar inte bara om att ta emot flyktingar och att ge ekonomisk och militär hjälp. Importen av fossila bränslen som olja, gas och kol från Ryssland till EU måste upphöra så fort som möjligt. Den exporten är Putinregimens ekonomiska livsnerv och EU är den största importören. Idag flödar fortfarande enorma summor till Ryssland som betalning för exporten av olja och gas. Vår egen bekvämlighet får inte sättas före möjligheten att påskynda Rysslands nederlag, spara människoliv och få ett slut på kriget.

Men även om kriget går dåligt för Ryssland så har priset varit enormt högt för Ukrainas befolkning med tiotusentals dödade och skadade och fler än sex miljoner människor på flykt. Till det kommer den enorma materiella förödelsen. De urskillningslösa ryska bombningarna har förstört bostäder och skolor, broar, industrier och kommunikationer. Det kommer att kosta hundratals miljarder kronor att återuppbygga landet. En sådan återuppbyggnad är nödvändig för Ukrainas framtid och för att flyktingar ska kunna återvända. Stödet till Ukraina måste fortsätta även efter kriget. Kostnaderna för återuppbyggnaden bör helt bäras av angriparen, Ryssland.

Det kan framstå som väl optimistiskt att tro att dagens Ryssland ska vara berett att betala ett enormt krigsskadestånd till Ukraina. Men omvärlden har möjligheter att få in pengarna. En särskild införselskatt, en tull, bör införas på all export från Ryssland av gas, olja och kol när handeln åter tillåts efter krigets slut. En sådan avgift har diskuterats och föreslagits av amerikanska think tanks, EU-företrädare och av svenska ekonomer som Lars Calmfors och Martin Ljunge. Ljunge föreslår att intäkterna ska gå till klimatinvesteringar i EU. Ett bättre alternativ kan vara att intäkterna går till en fond som oavkortat används till återuppbyggnaden av Ukraina. Martin Ljunge påpekar (SvD 9/5) att Europa har betalat 400 miljarder kronor till Ryssland för gas- och oljeimport sedan krigets början. Han föreslår en importavgift på 50 procent av priset för olja och 20 till 25 procent för gas. En tull på rysk export av gas och olja kan betala hela återuppbyggnaden av Ukraina.

Vår egen bekvämlighet får inte sättas före möjligheten att påskynda Rysslands nederlag, spara människoliv och få ett slut på kriget.

Skulle en sådan avgift fungera? Ja, det mesta tyder på det, särskilt om EU också kan få med sig andra europeiska länder, USA, Kanada och de länder i Asien som tagit ställning för Ukraina som Japan, Singapore och Sydkorea. Det är länder som också har varit betydande köpare av rysk olja och gas. Lyckas det så är de länder som importerar den absoluta merparten av oljan och gasen från Ryssland delaktiga. Sverige bör driva ett sådant förslag inom ramen för EU och i andra internationella fora.

Kan inte Ryssland bara exportera till andra länder som Kina? Det är inte helt enkelt, infrastrukturen med pipelines, terminaler och fartyg finns helt enkelt inte på plats och tar många år att bygga upp. Rysslands infrastruktur för export av olja och gas är uppbyggd för att gå västerut. Andra importörer som Kina och Turkiet skulle dessutom ha ett intresse av att hålla ned sin egen energinota när Ryssland inte längre kan få ut världsmarknadspriser för sin export. Rysslands förhandlingsläge kommer att vara mycket dåligt.

Fördelarna med en tullavgift för rysk energi som går till att återuppbygga Ukraina är uppenbara. Ukrainas återuppbyggnad får en säker finansiering och det är förövaren, Ryssland, som får stå för notan. Det skulle sätta ett exempel för Ryssland och bidra till att landet avhåller sig från liknande aggressioner i framtiden. Efter ockupationerna av Donbass och Krim i Ukraina, Abchazien och Sydossetien i Georgien samt Transnistrien i Moldavien har omvärldens press och sanktioner mot Ryssland varit otillräckliga. De misstagen får inte göras om.

Ryssland har inte så mycket val, landet är helt beroende av exporten av olja och gas. Med en tullavgift skulle de få mycket mindre betalt vilket betyder lägre inkomster för landets oligarker och mindre pengar till att åter rusta landets militär efter kriget. Men viktigast är att Ukraina åter kan bygga upp sitt samhälle och landets ekonomi.

Jonas Sjöstedt

PS. Det finns många lärdomar att dra av kriget i Ukraina när det kommer till vår egen beredskap och vårt försvar. Betydelsen av den ukrainska järnvägen kan inte underskattas. Trots ideliga ryska bombningar så har tågen fortsatt rulla i Ukraina. Tåg har kunnat ledas om, förstörda ledningar och spår har reparerats snabbt. Med de ukrainska tågen har flyktingar kunnat lämna stridszoner samtidigt som förnödenheter, vapen och förstärkningar har gått åt andra hållet. Den ukrainska järnvägen har stor kapacitet, den är gammaldags men robust och har ett par hundra tusen anställda. Hur många dagar skulle vårt eget nedskurna och sönderprivatiserade järnvägsunderhåll klara samma prövning? DS.