Natomedlemskap – festen som kom av sig

Natonsökan Natoanhängarna hade knappt hunnit öppna champagnen och tömma glasen innan baksmällan infann sig. Den stora anledningen till huvudvärk kommer från Ankara. De kräver Sveriges tystnad och lojalitet när Turkiet förtycker kurder och monterar ned demokratin. Det skriver Jonas Sjöstedt.

Allt hade gått så bra för Natoanhängarna. Saken hade egentligen varit klar i veckor, men nu skulle de formella stegen tas. Dags för högtidligheter, handskakningar, foton framför flaggor och firande. Det hade gått så fort, i media hade Natoanhängarna fått dominera stort, motfrågorna hade varit få och de kritiska argumenten hade avfärdats som nostalgi eller okunskap. Flera av de personer som anlitats som oberoende experter i media har varit uttalade Natoanhängare.

Väljarna hade bokstavligen inte haft en chans att påverka frågan, det blev ingen folkomröstning och Socialdemokraterna ville få bort debatten om Natointrädet före valet. Utan inflytande för väljarna blev det heller ingen folkbildning, analys eller djupare debatt. Så äntligen var det dags att öppna champagnen, men de hade knappt hunnit tömma glasen innan baksmällan infann sig, och den kan bli långvarig.

Väljarna hade bokstavligen inte haft en chans att påverka frågan, det blev ingen folkomröstning och Socialdemokraterna ville få bort debatten om Natointrädet före valet.

Några saker var väntade. Signalerna om ökad militär upprustning med nya baser och förband i vårt närområde kom ganska omedelbart som svar från Ryssland. Upprustning och ökad militär närvaro från Nato i Östersjöområdet lär komma som ett vändande brev på posten. Med ökad rustning kommer ökad risk för konfrontation och att Östersjön kan bli ett huvudområde för konflikt om kriget faktiskt skulle komma. Men alla vet att Ryssland mest bullrar på kort sikt, deras militära förmåga är uppbunden i Ukraina och kraftigt försvagad. På längre sikt kan det dock bli annorlunda.

Den stora anledningen till huvudvärk kommer från Ankara. Turkiets utrikesminister och president klargjorde snabbt att de ställer villkor för svenskt inträde i Nato. Hade deras krav ställts före Natointrädet hade de viftats undan som helt orimliga. Nu sitter vi där och en auktoritär stat kräver att få köpa vapen av oss för att kunna fortsätta anfalla de kurder som besegrade IS, de vill också att vi ska terrorstämpla de syriska kurder som vi nyss och med rätta hyllade som hjältar. De kräver att vi ska utvisa flyktingar till politiska rättegångar och brutala turkiska fängelser. De kräver djupare samarbete mellan Säpo och den turkiska säkerhetstjänsten MIT, att det redan finns ett sådant samarbete borde vara en skandal i sig. De kräver Sveriges tystnad och lojalitet när Turkiet förtycker kurder och monterar ned demokratin.

Det har varit intressant men lite beklämmande att följa Natoanhängarnas reaktioner. Först viftades Turkiets invändningar bort som lika ovidkommande som Natos kärnvapendoktrin. Allt skulle lösa sig snart, de bara bullrade lite i Ankara. Men så skärpte Turkiet både tonen och kraven ytterligare, de menar uppenbarligen allvar. Då blev det tyst bland många Natoanhängare, en besvärad tystnad. Aftonbladets ledarsida gick steget längre och försökte bisarrt nog skylla det hela på ”vänstern”, den enda kraft som faktiskt har varnat för att detta skulle kunna hända och som inte vill dela militärallians med Erdoğan. Nu handlar debatten mer och mer om hur och på vilka områden vi ska böja oss för det auktoritära Turkiets krav.

En sak har Turkiet redan vunnit, vår utrikesminister och statsminister har börjat stryka dem medhårs med uttalanden om gott samarbete och kopior av Turkiets retorik mot PKK. Räkna med att Sveriges regering får svårt att protestera den närmaste tiden när Turkiet invaderar norra Irak, bombar kurder i norra Syrien eller fängslar fler oppositionspolitiker och journalister. Det har de redan uppnått. I samband med förhandlingar i Ankara hävdar Turkiet att de fått svenska eftergifter om den svenska vapenexport till landet som stoppades 2019. Stämmer det är det mycket illa. Turkiet är ett krigförande land och en ockupationsmakt vars militär ofta använder sina vapen mot civila.

Turkiet under Erdoğan vill inte ha en fredlig lösning på den kurdiska frågan. De vill krossa kurdernas organisationer i landet.

Sveriges utrikesminister och statsminister har understrukit att även Sverige ser PKK som en terroristorganisation. Det är viktigt att förstå hur Turkiet använder terrorismbegreppet. Turkiet terrorstämplar alla som talar om kurdernas rättigheter. Man behöver inte alls sympatisera med PKK för att fängslas. Det fredligt och öppet arbetande vänsterpartiet HDP förföljs hårt och kan förbjudas. Tusentals av dess medlemmar sitter i fängelse inklusive den tidigare partiledaren Selahattin Demirtaş. HDP är systerparti till både de svenska Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Turkiet vill inte att vi invänder när partiet förföljs och dess borgmästare och parlamentariker fängslas. HDP är hoppet om ett bättre och mer demokratiskt Turkiet där även kurder och kristna har rättigheter. Turkiet vill att det hoppet ska släckas och att vi är tysta när det sker.

Turkiet under Erdoğan vill inte ha en fredlig lösning på den kurdiska frågan. De vill krossa kurdernas organisationer i landet. De vill också krossa det kurdiska självstyret i norra Syrien. De vill att vi ska vara tysta när de gör det och att vi ska terrorstämpla kurdiska organisationer i norra Syrien som YPG, YPJ och PYD. Det vore ett svek mot de som kämpade ner IS samtidigt som Turkiet i praktiken tolererade terrorgruppen och dess ”kalifat”.

Man kan med rätta kritisera PKK för mycket i rörelsens historia, men den har förändrats kraftigt. PKK har många gånger de senare åren sökt vapenvila och förhandlingar. För några år sedan förhandlade Turkiet direkt med PKK om en fredlig lösning på konflikten. Det är också den enda rimliga vägen framåt. I historien har rörelser som ANC i Sydafrika varit terrorstämplade, svenska ungmoderater brukade kalla Mandela för terrorist. Men kampen mot apartheid slutade med förhandlingar, val och att ANC kom till makten. Vi har exempel på nära håll på hur stora politiska konflikter som har skapat våld och terrorism kan lösas via förhandlingar. Irländska IRA har lagt ned vapnen sedan många år och idag arbetar Sinn Féin politiskt och med valsedeln för ett återförenat Irland. Turkiet måste gå samma väg.

Kurderna är systematiskt förtryckta i Turkiet. Deras organisationer förföljs och deras företrädare fängslas. När de väljer borgmästare från HDP blir de snart avsatta och fängslade. Det är inte svårt att se orsakerna till att unga kurder i Turkiet går upp i bergen och ansluter sig till PKK. Men det finns ingen militär lösning på kurdernas situation. Ett av de stora hindren på vägen mot en fredlig lösning på den kurdiska frågan är terrorstämpeln av PKK. Terrorstämpeln är politisk och häftigt ifrågasatt av både domstolar och politiker i flera europeiska länder.

En av alliansfrihetens fördelar var att vi med den som bas hade möjlighet att bedriva en konsekvent politik för mänskliga rättigheter och folkrätt.

Turkiet missbrukar terrorstämpeln systematiskt för att tysta fria medier och kriminalisera verklig opposition i landet. Till och med svenska politiker som jag, Malin Björk och Peter Hultqvist har hängts ut av Turkiet som PKK-anstrukna. Sverige borde verka för dialog, förhandlingar och att PKK tas bort från terrorlistan. Nu kräver Turkiet att vi går motsatt väg genom att utvisa politiska flyktingar, samarbeta med deras säkerhetstjänst och terrorstämpla de kurder som gav allt i kampen mot IS.

När riksdagen för någon vecka sedan beredde marken för det svenska Natomedlemskapet i den ganska ytliga produkt som kallades ”säkerhetspolitisk analys” så slog de Natovänliga partierna fast att ”Ett Natomedlemskap skulle inte i sig påverka Sveriges möjligheter att fortsatt främja grundvärden i svensk utrikes- och säkerhetspolitik”. Nu sker precis det som inte skulle ske, redan innan vi är med i Nato. En av alliansfrihetens fördelar var att vi med den som bas hade möjlighet att bedriva en konsekvent politik för mänskliga rättigheter och folkrätt. Sådana länder behövs verkligen. Det är uppenbart att den möjligheten beskärs av Natomedlemskapet.

Konflikten med Turkiet kan bli längre och stökigare än vad många har trott. Erdoğans ställning i Turkiet har försvagats i takt med att hans djupt missköta ekonomiska politik har gjort landets invånare fattigare. Han har inget emot att spela det nationalistiska kortet för att dra uppmärksamheten åt annat håll. Sveriges regering har redan lagt in backen och börjat förändra retoriken gentemot Turkiet. Frågan är hur långt de är beredda att backa. Turkiet kan mycket väl dra ut konflikten över riksdagsvalet, de är sannolikt medvetna om att moderaterna skulle vara ännu mer eftergivna. Carl Bildt tillhörde länge de som försvarade Erdoğan. Moderaterna har inga större betänkligheter när det gäller vapenexport till krigförande länder eller förtryck av kurder. Till skillnad från Socialdemokraterna har de få kurdiska väljare att förlora. De gillade aldrig den oberoende svenska utrikespolitik där man också kritiserade Natoländer när de förtjänade det.

Festen blev kort och baksmällan är här – välkomna till Nato.