Den politiska vänstern har länge påpekat att smusslet med ekonomiska bidrag till partierna måste få ett slut. Med större inslag av personval kommer pengarnas betydelse öka. Men också medborgarnas behov att veta. Nu börjar även högern fatta.
I går skrev Claes Sandgren, ordförande för Institutet för mutor, om problemet på DN Debatt. De har i lågt tempo upptäckt att Europarådets Grupp mot korruption (GRECO) den sista mars riktade ganska skarp kritik mot Sverige. Den överenskommelse mellan partierna om hur bidrag från företag och enskilda ska redovisas räcker inte, konstaterar de. Med tanke på att Sverige annars präglas av öppenhet och en stark offentlighetsprincip tycker Europarådet att bristen på acceptabla regler för just pengar i politiken är obegriplig. Standarden måste helt enkelt höjas, skriver de och lovar nya granskningar.
Att det har tagit sju månader för Institutet mot mutor att vakna kan förklaras av att de står nära Svenskt Näringsliv. Men även av att de partier som står i vägen för hårdare redovisningsregler är Moderaterna och Kristdemokraterna.
Som ett svar på Europarådets kritik kom redan i somras en upplysande rapport från Arbetarrörelsens tankesmedja. Den visade att Moderaternas insamlingsverksamhet har exploderat sedan Fredrik Reinfeldt blev partiordförande. Valåret 2006 samlade de in 30 miljoner kronor. Det är åtta gånger mer än alla andra partier tillsammans. Samma år fick, som jämförelse, Socialdemokraterna in 19 miljoner kronor från facket. Tendensen i Moderaternas pengacirkus är att antalet bidragsgivare sjunker, men summorna ökar.
I den överenskommelse mellan partierna som gäller redovisar de bidrag från företag och organisationer. En statlig utredning (SOU 2004:22) har föreslagit att även de privatpersoner som ger mer än 20 000 kronor ska namnges. Socialdemokraterna har börjat följa förslaget. Moderaterna vägrar.
Det är inte säkert att ens utredningens förslag klarar Europarådets krav på öppen redovisning. Det bästa vore helt enkelt en hemsida typ pengarnaipolitiken.se, där partier och riksdagsledamöter klargör alla sina bidrag och bidragsgivare. Det skulle öka politikens trovärdighet.
Institutet mot mutors oväntade debattinlägg blandar samman korten och är ett exempel på hur otillräcklig öppenhet bäddar för misstro. De försöker skapa uppfattningen att alla partier bromsar Europarådets påstötningar, trots att det egentligen bara är det största regeringspartiet som vill fortsätta smussla med sina pengar.
Men Claes Sandgren presenterar samtidigt ett lockande argument för att få Reinfeldt att ändra sig. Med hårdare redovisningsregler skulle medborgarna få veta vilka som bidrar till Sverigedemokraternas feta valbudget.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
