Feminism Det råder fortfarande ett stort kvinnoförtryck i samhället, som innefattar alltifrån juridik till psykiatri. För att råda bot på detta behöver fler delar av samhället utbildas i genusvetenskap. Det skriver Maria Bratt, styrelseledamot för Feministiskt initiativ i Region Stockholm.
Sedan urminnes tider har kvinnan varit förtryckt. En kan tro att det hade blivit en radikal förändring i vårt moderna samhälle, men kvinnosynen verkar vara cementerad. I mitt arbete som politiker har många velat diskutera feminism och jämställdhet och ifrågasätter Feministiskt initiativ och feminism. De tycker vi har ett jämställt samhälle eller att Sverige är ett föregångsland jämfört med andra länder när det gäller jämställdhetsfrågor. Jag får höra saker som: ”Varför behövs ett kvinnorättsparti? Vi är väl jämställda nuförtiden”… ”Kan vi inte också starta ett parti inriktat på mansfrågor? Hahaha…” Kritik och sarkasm är min vardag. Jag har nästintill gett upp att föra dessa diskussioner, då de sällan kommer någon vart. Jag ser en stor brist av kunskap inom genusvetenskap såsom jämställdhet och psykosociala skillnader, och att männen har mer inflytande i samhället och tjänar mer pengar.
När jag diskuterat feminism och politik ute i samhället, på stan, i politiska och privata sammanhang märker jag en stor brist på kunskap.
Nedvärderingar av kvinnan är vardagsmat inom alla fält i samhället. På arbetsplatser är majoriteten av cheferna män, män har generellt högre löner än kvinnor fast de arbetar under liknande titlar och har likartade arbetsuppgifter. Sexuella trakasserier på arbetsplatser är många kvinnors vardag.
I hemförhållanden, i familjer och samborelationer, är kvinnan den som utför mest hushållsuppgifter och har det yttersta ansvaret för uppfostran av barnen. Kvinnan hämtar och lämnar på dagis, lagar mat, tvättar och städar. På något sätt verkar detta accepterat då mannen är den som har “viktigare” jobb och tar hand om familjens ekonomi. Trots att kvinnan jobbar lika mycket som mannen. När kvinnor är utsatta för misshandel av olika slag och blir offer för kvinnofridskränkning får mannen fortfarande behålla vårdnaden av deras gemensamma barn, och i vissa fall även då mannen har utsatt även barnen för misshandel och sexuella övergrepp.
Inom psykiatrin saknas ofta kunskap om genusvetenskapliga skillnader i sättet att se på könen och hur kvinnors och mäns symtom för olika funktionsvariationer, som depressioner och ångesttillstånd, uttrycker sig. Det börjar komma mer och mer kunskap om att lidande inom psykologispektrat ter sig olika ut för könen, men vi har mycket kvar att lära oss. Kvinnor vänder i de flesta fall smärtan inåt och mannen utåt. Då den mesta forskningen inom psykologi och psykiatri är på män, upptäcks kvinnors diagnoser inte alls eller mycket senare i livet jämfört med män. Det här måste vi få en ändring på.
Inom juridiken och rättsväsendet är kvinnan brutalt nedtryckt, och juridiska instanser har ett katastrofalt patriarkaliskt styre. 95 procent av rättsfall inom kvinnofridskränkning läggs ner enligt Riksdagen och BRÅ, Brottsförebyggande rådet. Kvinnan får höra bisarra påståenden i polisförhör som hur hon har klätt sig innan en våldtäkt ägt rum. Trots att kvinnan till och med har synbara fysiska skador säger rättsväsendet att hon var med om att bli sexuellt misshandlad.
Som jag nämnde i början av artikeln sker dessa psykiska, fysiska, ekonomiska och psykosociala könsmaktsordningar dels på ett medvetet plan men också på ett omedvetet plan. Att trycka ner flickor och kvinnor har varit en norm så länge att det blivit en vana. Detta måste brytas. Hur ska vårt samhälle annars utvecklas?
Könsnormer innebär att sätta kvinnor och män i olika burar som hindrar individualismen och friheten som människa.När jag diskuterat feminism och politik ute i samhället, på stan, i politiska och privata sammanhang märker jag en stor brist på kunskap, för att återkoppla till inledningen i den här artikeln. Att många anser att det inte finns behov av ett feministiskt parti samt feministiska partiprogram hos partierna i allmänhet är inget nytt, och tyder på stora kunskapsbrister.
Vad är lösningen då? För det första att tillföra nya kursplaner, som att inför genusvetenskap som ett obligatoriskt ämne på gymnasiet för hushållet och familjelivet. Men det handlar också om att utbilda chefer och medarbetare om genus och könsmaktsordningar på arbetsplatser, att lyfta frågor om skillnader inom vården och psykiatrin direkt på vårdenheterna samt att införa kurser inom vårdutbildningarna. Detsamma gäller inom juridiken och rättsväsendet, där stadgarna för brottsrubriceringar och rättsfall som är riktade mot kvinnor behöver ändras.
Om vi inför dessa åtgärder att sprida kunskap om genus och könsmaktsordningar är vi en bra bit på väg att förändra det patriarkaliska samhället.
Maria Bratt, styrelseledamot för Feministiskt initiativ Region Stockholm
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
