Mats Wingborg Det nya huvudavtalet träder i kraft, men för att nå stabilitet krävs att M slopar planerna på att ändra i las och skjuter till pengar för omställning.
Den 1 oktober börjar det nya huvudavtalet mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv att gälla. Vägen dit har varit lång. Det startade med skrivningarna i januariavtalet. Därefter kom en utredning som slängdes i papperskorgen. Sedan följde uppgörelsen mellan Svenskt Näringsliv och PTK hösten 2022. Därefter har LO och flera LO-förbund hakat på och i början av sommaren fattade riksdagen de beslut som utgör en förutsättning för avtalet.
Uppgörelsen har förhindrat att den politiska högern kunnat driva igenom mer långtgående försämringar av arbetsrätten
Fortfarande står dock flera LO-förbund utanför: Byggnads, Målareförbundet, Elektrikerförbundet, GS-facket, Handels, Fastighets och Livs. Musikerförbundet intar en mellanposition, de har enbart slutit upp bakom avtalet inom scenkonstområdet.
Splittringen inom LO innebär att det kommer att råda påtagliga skillnader i anställningstryggheten mellan medlemmar i olika LO-förbund. För dem som inte anslutit till avtalet gäller exempelvis riksdagens beslut om att en arbetsgivare kan undanta tre personer från turordningsreglerna. För dem som omfattas av avtalet kan arbetsgivaren undanta upp till 15 procent av de anställda. Det finns även många andra skillnader. Den stora uppsidan med avtalet är att de anställda får stora möjligheter till utbildning och kompetensutveckling.
LO-förbundet har vägt de olika sidorna av avtalet och kommit till olika slutsatser. På en punkt borde de dock vara överens. Uppgörelsen har förhindrat att den politiska högern kunnat driva igenom mer långtgående försämringar av arbetsrätten. Nu hoppas de flesta på spelregler som ska skapa långsiktig stabilitet.
Men uppgörelsen kan snabbt bli labil om inte politiken levererar. Som PTK:s förhandlare Martin Wästfelt förklarar bör den uppfattas som ett paket och om ”politikerna backar på någon del så riskerar de hela uppgörelsen”.
För en ny regering ledd av Ulf Kristersson krävs flera saker. För det första måste den garantera att man inte kommer göra ytterligare ändringar av las, som att förlänga provanställningarna från sex till tolv månader. För det andra måste regeringen avsätta de utlovade pengarna för omställningsstudiestödet. Det handlar om betydande summor. När systemet är fullt utbyggt ska 44 000 om året utbildas till en kostnad på mellan 6 och 9 miljarder kronor.
Därtill krävs att regeringen tar initiativ för att utvidga kursutbudet på högskolan och yrkeshögskolan. Inte minst är det viktigt att utbudet av kurser också riktar sig till LO-medlemmar. Annars finns risken att det mest blir tjänstemän och akademiker som utnyttjar de nya möjligheterna. Därför är det också oroande att partierna till höger är osäkra på om arbetslivserfarenhet ska kunna ge behörighet till relevanta högskolekurser. SD sticker särskilt ut och säger helt nej till att anställda ska kunna dra nytta av sina erfarenheter från arbetslivet när de söker utbildningar. Det är illavarslande.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
