jämlikhet Att pojkar halkar efter flickor i betyg har inget att göra med maskulina antiplugg-ideal. Istället är pojkar ofta präglade av en rädsla för att misslyckas som kan leda till att de inte ens försöker klara skoluppgifterna. Det menar forskaren Fredrik Zimmerman.
Pojkar halkar allt längre efter flickor vad gäller prestationer i skolan och på flera av de mest eftertraktade högskoleutbildningarna. På senare år har den här frågan regelbundet omskrivits och debatteras i medier.
Parallellt med den här utvecklingen pekar mycket på ett fortsatt glastak i toppen av hierarkin. Det vill säga att ju högre upp på chefs- och professorstjänster du kommer inom ett visst ämne, desto fler män och färre kvinnor möter du. Men att det här skulle ”väga upp” för pojkars skolmisslyckanden är snedtänkt, tycker Fredrik Zimmerman. Han är sociolog och fil. doktor i barn- och ungdomsvetenskap vid Högskolan i Borås, och har i flera år studerat pojkars prestation i skolan. Nu är han aktuell med boken Nya vägar till en likvärdig skola.
– Det är sant att det finns fler män i toppen på samhället. men det finns också fler män i botten. Säger man att betyg inte spelar någon roll för sedan har män ändå höga positioner i arbetslivet, då säger man också att skolan och de som jobbar där inte heller betyder någonting.
I dag domineras allt fler attraktiva högskoleutbildningar av kvinnor (även om ingenjörs- och datavetenskapliga utbildningar fortfarande är manligt dominerade). Det är möjligheten att ta sig in på de här utbildningarna som utgör en av Fredrik Zimmermans måttstockar när det gäller jämlika villkor för pojkar och flickor; när pojkar får betydligt sämre betyg i skolan påverkar det deras möjlighet att konkurrera om de här utbildningsplatserna.
– Pojkar som grupp får sämre livschanser för att skolan är mindre anpassad till dem. Kvinnor dominerar högre utbildning med den valfrihet som det ger, säger Fredrik Zimmerman.
I debatten har ofta en antipluggkultur lagts fram som förklaring till varför pojkars betyg dalar. Enligt den teorin kopplas att plugga och anstränga sig i skolan samman med
– Kortfattat innebär förklaringen om antipluggkultur att pojkar struntar i skolan för att de vill vara häftiga inför varandra, och att plugga är feminint.
Men flera studier, inklusive hans egna, hittar inte något sådant svar på varför det går dåligt för pojkar i skolan.
– De pojkar som misslyckas i skolan känner sig inte häftiga, de är obekväma att vara i rum där de känner att de inte duger. Om man har den känslan undviker man att göra uppgifterna för om man misslyckas blir man utpekad som någon som är dum och det leder till känslan att man inte duger.
Lösningen är istället att arbeta mer aktivt med att stötta pojkar i deras skolarbete. Det innebär. enligt Fredrik Zimmerman, att ge pojkar jämlika chanser att klara av skolan. Särskilt avgörande är de första årskurserna, 1–3, för prestationen senare.
– För att få pojkar att sluta med ett undvikande beteende, som att störa andra och skolka, behöver vi öka deras kompetens.
Det innebär att pedagogiskt jobba mer med att förklara uppgifter, och från tidig ålder hjälpa med att läsa och skriva.
– En del är studieteknik: till exempel hur tänker man när man får en uppgift man inte klarar av? Man måste få pojkar att reflektera mycket mer produktivt vid sådana tillfällen. Och att göra mål mer överblickbara med till exempel checklistor: gör först detta, sen detta. En annan del är att jobba uppsökande. Pojkar som har det svårt i skolan känner skam och därför ber de inte om hjälp, men de uppskattar när läraren söker upp med frågor som ”har du förstått?”.
Fredrik Zimmerman har i arbetet med boken studerat flera skolor som har ändrat arbetssätt för att stärka pojkar i klassrummet. Och det har haft goda resultat.
– Om man ger det här pedagogiska stödet så lyckas pojkar bättre i alla ämnen och det minskar studiestörande beteenden, vilket ökar studieron för alla. Ju högre kvalitet du har i undervisningen, desto mer ökar jämställdheten i skolan. I mina undersökningar svarar också flickor att de har en mycket bättre arbetsmiljö, trivs bättre och har lättare att göra sin röst hörd i de skolor som inför de här förändringarna.
Skolan har de senaste decennierna gått mer och mer från katederundervisning, och till att lägga mer ansvar på eleverna i form av skoluppgifter där man arbetar självständigt. Det här kan också vara en faktor som har missgynnat pojkarnas inlärning, tror Fredrik Zimmerman.
– Det har funnits trender där lärare ska vara mer handledare och tar mindre och mindre plats i klassrummet. Då klarar sig eleverna som klarar det här individuella arbetet bättre. Pojkar gynnas mer av ett tydligt ledarskap. Men – jag har följt skolor som lagt väldigt mycket ansvar på eleverna. Men samtidigt haft många diskussioner om studieteknik och exempelvis lärt eleverna att göra egna studiescheman och då har inte detta missgynnat pojkarna. Så jag säger inte att det alltid är fel att ge mycket ansvar till eleverna.
Men varifrån kommer den här föreställningen hos pojkar från början, innan skolan, om att de inte skulle kunna lyckas i skolan?
– Det handlar om två saker: läsa och skriva är oerhört viktigt, de som får den kunskapen klarar sig bättre. Man gör mer aktiviteter med flickor, i både förskola och familj, som ökar den språkliga kunskapen. Den andra delen är biologisk. Det är ingen skillnad mellan pojkar och flickor på begåvningsnivå, men på gruppnivå finns det skillnad i möjlighet till självreglering. Därför är fler pojkar beroende av vuxenreglering för att lära sig. Exempelvis känner sig pojkar som har lärare med tydligare regler i klassrummet mer trygga.
Samtidigt är fenomenet inte nytt – så varför pratar vi mer om pojkars skolresultat idag?
– Jag tror att det beror på en förändring på arbetsmarknaden där lågkvalificerade industrijobb, som de här pojkarna oftast går till, har försvunnit. Och betygen betyder allt mer för att få ett jobb. Bland gruppen pojkar med låga betyg har den psykiska och fysiska ohälsan ökat, vilket man tror beror på att det blir allt svårare att få jobb. Man har också satsat så mycket resurser på att hjälpa flickor i skolan, och där har man lyckats bra. Men det har också lett till att man ser mer och mer hur pojkar släpar efter.
Du skriver i boken att de pojkar som misslyckas i skolan är inte de som kommer bli vd i ett stort bolag. Är det egentligen inte pojkar vi ska prata om utan pojkar från arbetarklass eller socioekonomisk utsatthet?
– Det är framför allt de som har det svårt i skolan som blir utslagna, men jag skulle säga att flickor från högutbildade hem klarar sig bättre än pojkar från högutbildade hem, så betygen till pojkars nackdel gäller alla grupper. Men klyftorna bland männen nu är större än tidigare, och större än inom gruppen kvinnor, och den har ökat bland annat på grund av att ”botten” glöms bort.
Kan pojkars misslyckanden i skolan vara en förklaring till valresultatet, där vi ser alltmer könsuppdelad röstning med SD som största parti bland män?
– Det har jag inte kunskap nog att svara på. Däremot när man pratar om pojkar som hamnar i gängkriminalitet har jag läst en del intervjustudier och där de som svarar säger att jag är en som inte kan lära mig, jag misslyckas. De främsta som kan förändra detta är lågstadielärarna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
