Nyhet Den nya regeringen ska arbeta för att Sverige får en kulturkanon. I Danmark infördes en sådan redan 2006 med en begränsad effekt – ”Orsaken till att den infördes var att inför den växande muslimska invandringen ‘värna om danskheten’”.
Enligt Tidöavtalet ska den nya regeringen verka för att Sverige får en kulturkanon. I Danmark infördes en sådan redan 2006 av den dåvarande regeringen. Sju kommittéer utsågs att välja ut danska konstverk i kategorierna arkitektur, bildkonst, film, musik, teater, litteratur och formgivning. Även en barnkulturkanon växte fram under arbetets gång.
Verken som ingår i Danmarks kulturkanon är bland annat filmerna Vredens dag av Carl Th. Dreyer och Festen av Thomas Vinterberg, böckerna Antingen-Eller av Søren Kierkegaard, Den lilla sjöjungfrun av HC Andersen och Vinteräventyr av Karen Blixen. Samt Carl Barks Kalle Anka-äventyr Den gyllene hjälmen, artisten Kim Larsens album Værsgo och Pantonstolen av Verner Panton.
”De listor som upprättades av de olika expertkommittéerna kom primärt att ta in erkända danska klassiker med en viss lutning åt vad som kan uppfattas som ’folkligt’ i motsats till avantgarde eller ’elitärt’”, skriver Lars Dencik, professor emeritus i socialpsykologi vid Roskilde universitet i ett mail till Dagens Arena.
Den dåvarande kulturministern Brian Mikkelsen (Det Konservative Folkeparti) ville att kanonen skulle baseras på verk som ”oundvikligt och obestridligt” ingår i det danska kulturarvet. I varje kommitté ingick fem ledamöter. Deras uppdrag var att välja ut tolv verk som enligt dem återspeglar dansk kultur.
Under de konservativas landsmöte 2005 höll Brian Mikkelsen ett kritiserat tal där han kopplade ihop kulturkanonen med en kultur- och värdekamp mot en ”medeltida muslimsk kultur” som ”aldrig kan göra sig lika giltig här hemma som den danska kulturen”.
”Orsaken till att den infördes var att inför den växande muslimska invandringen ’värna om danskheten’. Och indirekt också som en motvikt mot den kulturradikalism som man menade präglade den kulturella och intellektuella danska offentligheten”, skriver Lars Dencik.
Uttalandena om muslimerna mötte stark kritik från kommittéernas ledamöter. Flera hotade att lämna arbetet om inte Brian Mikkelsen tog tillbaka uttalandena. De ville inte vara ”cirkushästar” för kulturministerns vagn, menade de.
I ett skriftligt utlåtande skrev därför Brian Mikkelsen att han ”kommer att avvisa alla försök att koppla ihop kulturkanonen tillsammans med den borgerliga värdekampen som handlar om fundamentalism kontra demokrati”. Och att ”kanonen är en hyllning till konstens frihet och suveränitet, och kanonarbetet får inte politiseras och involveras i samhällsdebatten”.
Den danska kulturkanonen väckte mycket diskussion och debatt i offentligheten när den lanserades och när arbetet försiggick. Men många menar i dag att effekten av den har varit begränsad. I skolorna, som var en viktig mottagare enligt kulturministern, har den inte använts särskilt flitigt.
2008 konstaterade Jens Raahauge, dåvarande ordförande i Danmarks lärarförbund, att kulturkanonen ”är en del av ett nationellt, konservativt projekt, som är svårt att hantera i undervisningen”. Och att signalen från början ”varit att visa den sanna synen på danskheten”, vilket enligt honom signalerat ”slutenhet och statisk efterklokhet”.
Även den danske pedagogikforskaren Niels Kryger uttryckte sig kritiskt mot kanonen två år efter den infördes.
”Lärare och socialpedagoger får i uppdrag att göra det jag kallar sinneskontroll – att kontrollera att barn och unga kommer till en viss uppfattning om danskhet och inte använder sig av andra kulturella former än de som uppfattas som danska”.
Den danske författaren och kulturjournalisten Niels Frid-Nielsen säger till SVT att kanonen har raderats från kulturministeriets hemsida. Och att den är bortglömd av många.
– Men jag skulle tro att många lärare runt om i landet använder kulturkanonen som ett slags rättesnöre för vad man ska undervisa i, vad som utgör god smak och vad som inte gör det, säger Niels Frid-Nielsen till SVT.
Även Lars Dencik menar att Danmarks kulturkanon knappast spelar någon roll längre. Att det inte råder någon debatt om listorna i dag.
”Kanske spelar de viss roll i samband med att utlänningar söker danskt medborgarskap. Då ska det genomgå ett prov som ska visa deras orientering i ’det danske’. Ett prov som, har det visat sig, många infödda danskar inte skulle klara av”, skriver Lars Dencik.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
