kriminalitet “Ett slag i luften” och “låga bevisvärden”. Det är några av kommentarerna från svenska domare om de rättspolitiska förslag som regeringen lagt fram i Tidöavtalet.
I Tidöavtalet slås målen fast för regeringssamarbetet mellan SD, M, KD och L. Ett av sex avsnitt om olika politikområden handlar om kriminalitet.
Till de mest omdiskuterade förslagen hör att införa anonyma vittnen i rättegång, införa visitationszoner och kriminalisera deltagande i kriminella organisationer. Dessutom vill regeringen slopa straffreduktionen för alla brott för de över 18 år (i dag får personer upp till 21 år straffrabatt för brott som ger mindre än ett års fängelse), och utreda slopad straffrabatt för unga under 18 år samt en möjlig sänkning av straffmyndighetsåldern.
Dagens Arena har varit i kontakt med fyra domare vid allmänna domstolar runt om i Sverige, som ger sin syn på förslagen i Tidöavtalet. Samtliga önskar vara anonyma, varför de benämns på andra sätt i texten.
– Förslagen är inte oproblematiska, säger en av dem, som vi kan kalla den förste hovrättsdomaren.
Anonyma vittnen är ett av de förslag som möter tydligast kritik. Den gemensamma bilden är att det inte skulle få någon eller mycket begränsad effekt i praktiken.
– Jag tror inte det kommer vara en stor praktisk sak eftersom anonyma vittnen inte kommer användas i större omfattning. Det finns brottsutredande myndigheter som ser framför sig att anonyma vittnen kan göra att fler vågar vittna – men i andra vågskålen ligger rättssäkerheten. Det handlar dels om tillförlitligheten till vittnet, och dels bevekelsegrunden för den som vittnar. För att kunna försvara sig måste man veta vem det är som riktar anklagelser, säger den förste hovrättsdomaren och fortsätter:
– I den dömande verksamheten får anonyma vittnen betydelse för bevisvärdet, som inte kan vara lika stort som för det öppna vittnet. Redan i vanliga fall krävs det ofta mer än ett vittne som berättar att ”jag såg honom på den platsen” till exempel. Om man inför anonyma vittnen kommer behovet av ytterligare vittnesmål att förstärkas.
En domare vid Svea hovrätt säger att det troligen ofta skulle vara lätt att identifiera ett anonymt vittne, om den på något sätt är inblandad i eller känner till brottsligheten och händelsen ifråga:
– Är det någon annan än en förbipasserande som är vittne så förstår kanske personen den hörs emot vem det är. Då försvinner hela idén. Jag har svårt att tro att det får någon särskild effekt.
Domaren nämner också att en offentlig utredning nyligen tittat på och avstyrkt förslaget, samt att i våra grannländer där möjligheten till anonyma vittnesmål finns är det inte något som används särskilt ofta.
De två andra domare som har uttalat sig påtalar också problemen med det lägre bevisvärdet vid anonyma vittnesmål, samt svårigheten att veta varför någon vill vittna mot en tilltalad; handlar det om någon personlig hämnd?
– Det skulle vara ett slag i luften, säger en domare vid den av de allmänna domstolarna.
En domare, som vi kan kalla den andre hovrättsdomaren, ifrågasätter hur lätt det är att verkligen låta ett vittne vara anonymt:
– Allt som ska vara hemligt i rättsprocesser har en tendens att slippa ut ändå, så det finns en risk att det här förslaget blir en papperstiger. Det man vill komma åt är en tystnadskultur, men jag är inte säker på att det här kan råda bot på det. Det pratas ju en del om alternativa samhällsstrukturer där myndigheter och polis inte är de man litar på allra mest.
Tror du att rättssystemet kan skydda anonymiteten fullt ut?
– Om man lägger tillräckligt med resurser på det, ja. Men det är jag inte säker på att man är beredd att göra. Ska man verkligen vara helt anonym är jag inte heller säker på att viljan finns hos den enskilde, att gå med på det som krävs.
Även när det gäller kronvittnen är domaren skeptisk. I Tidöavtalet föreslås att utreda möjligheten att domare ska vara bundna av åklagarens förslag om straffreduktion.
– Jag kan ha en farhåga vad gäller värdet av uppgifter som lämnas under sådana omständigheter. Har man någon del i skulden är man mer benägen att lämna uppgifter som är till nackdel för andra medåtalade. Då blir rättsprocessen väldigt beroende av vad som kommer fram i utredningen i övrigt.
Domaren från Svea hovrätt håller med:
– Om man vet att uppgifter någon lämnar motiveras av att man får väsentligt lägre straff än annars får det effekt på tyngden av vittnesmålet.
När det gäller visitationszoner säger domaren:
– Man kan överväga det kloka i att medborgare ska kunna utsättas för den typen av ingripanden utan minsta misstanke.
Den förste hovrättsdomaren nämner följdverkningar utöver den rena brottsbekämpningen:
– Det kan få betydelse vad gäller rättsväsendets möjlighet att upprätta förtroende i områden där det här kommer att användas.
Domaren vid en av de allmänna domstolarna kommenterar förslagen om visitationszoner och kriminalisering av deltagande i gäng samlat:
– Hur ska man utforma förslagen så att de blir träffsäkra? Stämmer de med våra rättsstatliga principer? Man ska kunna veta vad som är kriminellt i förväg, och bestämmelser ska tillämpas lika för alla medborgare. Det måste man ha med sig när man utformar regler som till exempel visitationszoner.
Utredningen Skärpta straff för brott i kriminella nätverk (SOU 2021:68) lades fram i augusti förra året. Den innehåller förslag om skärpta straff för flera brott, bland annat olaga tvång, olaga hot, rån och utpressning, men också förslag om obligatorisk häktning från brott där minimistraffet är fängelse i minst ett år och sex månader.
I dag är minimigränsen två års fängelse, och i Tidöavtalet föreslås en sänkning till ett år.
I remissvaren var flera domstolar, bland annat Sveriges domareförbund och de bägge hovrätterna som svarat, kritiska till att sänka straffgränsen för häktning. En invändning från flera domstolar och Domstolsverket är att straffskärpningar och lägre krav för häktning slår brett och påverkar många fler än gängkriminella. Flera ifrågasätter om skärpningarna är proportionerliga. Enligt remissvaren väntas de föreslagna åtgärderna leda till stora kostnadsökningar, på grund av fler häktningar, fler mål och längre förhandlingar.
Nyligen lades en annan utredning fram: om möjligheten att använda hemlig avlyssning utan konkret brottsmisstanke. Enligt Tidöavtalet vill regeringen gå ännu längre, och utreda att ”tvångsmedel kan användas preventivt för att förhindra och upptäcka brottslig verksamhet i kriminella nätverk”.
Den förste hovrättsdomaren ifrågasätter på ett principiellt plan den utökade användningen av hemliga tvångsmedel som väntas:
– Vad krävs för att staten ska kunna lyssna på dig i ditt hem? Det handlar om integritet. Ska man kunna göra det utan misstanke? Det handlar om vilket samhälle man vill ha. Syftet är naturligtvis gott, men kastar man ut barnet med badvattnet?
Domaren vid Svea hovrätt tror inte att det finns någon regel- eller lagförändring som ”med ett trollspö” får ned antalet skjutningar drastiskt. Däremot kan många förslag och lagförändringar innebära en ökad repression som slår mycket bredare än mot de gängbrottslingar som avses.
– Att till exempel slopa ungdomsreduktionen för strafflängd träffar alla unga som begår brott, och får jättestora konsekvenser. Man kan tänka sig två killar som inte tillhör ett kriminellt gäng som genomför ett rån, där en är 18 år och den andra 17 år och 11 månader. Skillnaden i påföljder blir extremt stor mellan den som har fyllt 18 och den som är under.
Den nya regeringen föreslår också sänkt straffmyndighetsålder, vad tänker du om det?
– Det är inte jättebra. Då kommer gängen använda en 13-åring istället för en 15-åring nästa gång. Faktum kvarstår att hjärnan inte är färdigutvecklad i de åldrarna, man har sämre konsekvenstänk.
Domaren vid en av de allmänna domstolarna tror inte på höjda straff generellt, eller på att slopa ungdomsrabatten.
– Risken när man straffar de som är 15–18 år hårdare är att man trycker ned åldern så 12–13-åringar blir springpojkar istället.
Sänkt straffmyndighetsålder är inte heller någon lösning, anser domaren:
– Nej, det tycker jag strider mot barnets bästa.
Domaren anser att hela den politiska debatten har hamnat snett, vilket ger en skev bild av brottsligheten i Sverige:
– Bedrägerier har ökat, men våld mot kvinnor har minskat. Dödsskjutningarna är hemska, men ser man till det totala antalet döda per år är det 100 personer. I medier får man intryck av att en brottsvåg väller över landet.
Lösningen på gängbrottsligheten tycker domaren finns någon annanstans:
– Jag tror att man måste börja i en helt annan ände, med insatser i skolan riktat till de barn som behöver hjälp och stöd.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
